Sjukdomar hos fjäderfä
Den mest betydande förändringen avseende hälsotillståndet hos fjäderfä 2011 var att infektiös bronkit ( infectious bronchitis, IB) påvisades i Finland för första gången på flera år. Det första fallet konstaterades i april i ett värphönseri. Viruset visade sig vara av typen QX. Det orsakade svåra symptom i luftvägarna och sänkt äggproduktion. De serologiska analyserna som påbörjades på grund av sjukdomsfallet visade också att IB är allmänt på hobbyhönsgårdar. På grund av brist på prover kunde vi endast påvisa IB-virus på en gård. Detta virus var också av typen QX. Några månader senare orsakade IB milda symptom i luftvägarna och sänkt äggproduktion på kommersiella gårdar hos både värphöns och broilrar. Det virus som konstaterades på dessa gårdar påminner inom det undersökta genområdet om vaccinationsvirus av den gamla typen (D274). Denna virusstam, D274, hade senast påträffats i Finland år 2007. Situationen har följts upp med hjälp av serologiska metoder och metoder för påvisande av viruset. Infektionerna har under det senaste året varit begränsade till Egentliga Finland och Satakunda.
Mareks sjukdom konstaterades år 2011 på några gårdar med hobbyhöns. Alla produktionshöns och största delen av hönsen i föräldraledet vaccineras mot Mareks sjukdom.
Då det gäller köttfjäderfä har den vanligaste smittsamma sjukdomen hos broilrar redan i åratal varit blåvingesjuka, som fåglarna vaccineras mot. Blåvingesjuka förekommer hos broilrar om vaccineringen av mödrarna har misslyckats. Blåvingesjuka påvisades inte år 2011.
Gumborosjuka påvisades inte år 2011. Största delen av fåglarna i mor- och farföräldraledet och föräldraledet inom såväl ägg- som broilerproduktionen vaccineras mot gumborosjuka.
År 2009 gjordes patologisk-anatomiska undersökningar av sammanlagt 1 828 prover från fjäderfä vid Evira.
Det var mest broilermödrar och broilrar som undersöktes patologisk-anatomiskt. Hos broilrar konstaterades en något ökad förekomst av ascites under det senaste året. Ascites framträder i allmänhet vid cirka tre veckors ålder. Hos fåglar som är äldre än tre veckor är risken för ascites inte längre så stor, men dock möjlig, t.ex. i samband med IB-smitta. Vid ascites samlas proteinrik vätska i bukhålan. Detta beror på dysfunktion i hjärtats högra förmak och kammare. Faktorer som gör fåglarna mottagliga för sjukdomen anses vara bland annat snabb tillväxt och bristfällig luftkonditionering.
Hos broilermödrar konstaterades allmännast inflammation i lederna och senskidorna (tenosynovitis-arthritis). Det förekom vid såväl uppfödning (vid 10–16 veckors ålder) som vid värpning. Den sjukdomsalstrande bakterien var alltid Staphylococcus aureus, och 17 % av moderbroilerflockarna medicinerades mot den. Dessutom konstaterades bristningar i akillessenan, som gör att fåglarna liksom sitter på hasorna och inte kan röra sig. De flesta fallen konstaterades hos unga broilermödrar som var över 12 veckor gamla. Bristningen kan vara ensidig eller dubbelsidig.
Inflammationer orsakade av bakterien Eschericia coli var fortfarande bland de största dödsorsakerna hos våra fjäderfän. Hos broilrar och kalkoner orsakade de inflammationer i serosan och hos värphöns huvudsakligen inflammationer i äggledarna och bukhinnan. Hos broilerkycklingar som var yngre än en vecka orsakade gulsäcksinflammation och allmän inflammation en dödlighet på upp till 3- 5 % i vissa broileruppfödningsstall, medan den totala dödligheten under den första veckan normalt är under 1 %. Den orsakande bakterien var oftast Escherichia coli och i vissa fall Staphylococcus aureus. Dödligheten var i allmänhet som högst då kycklingarna var 3-5 dagar gamla och sjönk till normal dödlighet efter den första levnadsveckan. Inflammation i gulsäcken hos kycklingar som är yngre än en vecka beror i allmänhet på smitta från kläckeriet. Andra faktorer inverkar på antalet insjuknade, som exempelvis bristfälliga förhållanden under transport eller i uppfödningsstallet.
Dessutom har white chick syndrome förekommit hos dagsgamla broilerkycklingar. Proverna hade sänts till England för analys och det visade sig att orsaken var astrovirus. De vita dagsgamla kycklingarna var mindre och svagare än normalt, och de kasserades i regel bort redan i kläckeriet. Astrovirus har orsakat 3 % sänkt äggproduktion hos broilermödrar i cirka en veckas tid (variationsbredd 0-10 %) och ruvningsprocenten har i medeltal varit 20 % lägre (variationsbredd 0-40 %). Cirka 30 % av kycklingarna från de ägg som samlades in under den här tiden var vita och mindre än normalt. Smittan har funnits hos nästan alla föräldraflockar.
Den sjukdom som orsakade mest förluster avseende kalkoner i kommersiell produktion var gangränös tarminflammation orsakad av bakterien Clostridium perfringens. Den ledde till ökad dödlighet hos fåglar vid 2-9 veckors ålder. År 2011 medicinerades 9,5 % av kalkonflockarna i kommersiell produktion med anledning av nekrotiserande tarminflammation.
I hönshus med värphöns var hönskvalster (Dermanyssus gallinae) fortfarande ett problem.
I ett höns som sändes in från ett hobbyhönseri för analys av dödsorsak år 2012 konstaterades ILT. Av de analyser som gjordes i efterskott av serum som sändes in under våren och sommaren 2011 för analys för IB har framgått att ILT har varit relativt allmänt förekommande hos hobbyhöns. Antikroppar påvisades på en tredjedel av gårdarna (14/45 gårdar).
Sjukdomsläget hos fjäderfä följs upp avseende aviär influensa, newcastlesjuka, ART och salmonella inom ramen för myndigheternas övervakningsprogram. Antikroppar mot AI påvisades på en gård och på en gård påvisades antikroppar mot PMV-1. Viruset påvisades ändå inte på gårdarna i fråga. Salmonella påvisades på fyra gårdar.
Dessutom får man information om sjukdomsläget hos fjäderfä med hjälp av de frivilliga hälsokontrollerna av fjäderfän. Inom hälsokontrollprogrammet följs sjukdomsläget hos höns genom att man undersöker antikroppar i blodprov för förekomst av infektiös bronkit (IB), infektiös laryngotrakeit (ILT), aviär rinotrakeit (ART) samt smitta med Mycoplasma gallisepticum och M. synoviae. De tre sistnämnda av dessa förekommer inte i Finland. Hönor undersöks dessutom för förekomst av vaccinationsantikroppar mot gumborosjuka (IBD), smittsam hjärn- och ryggmärgsinflammation (AE) samt blåvingesjuka (CAV).
Inom ramen för hälsokontrollprogrammet för kalkoner undersöks antikroppar i blodprover för PMV-3 och aviär rinotrakeit (ART) samt smitta med M. gallisepticum, M. synoviae och M. Meleagridis. Antikroppar mot paramyxovirus 3 (PMV-3) påvisades vid hälsokontrollen hos två flockar unga kalkoner som inte uppvisade några symptom. Antikroppar mot denna sjukdom har redan konstaterats i flera år hos en del av kalkonernas föräldraflockar.
