Sjukdomar hos nötkreatur
År 2011 undersöktes vid Evira 412 patologiska prover av nötkreatur. Luftvägsinfektioner, allmänna infektioner och diarréer var i likhet med tidigare år de vanligaste fynden hos kalvar under sex månaders ålder. Bakterien Helcococcus ovis som isolerats vid hjärtklaffsinfektion hos nötkreatur identifierades för första gången i Finland som orsaken till hjärtklaffsinfektion hos kalvar.
Av de luftvägsinfektioner som konstaterades vid patologiska undersökningar (totalt 61 st.), påvisades respiratory syncytial virus (RSV) i 17 prover. Bovint coronavirus påvisades i fyra prover. Bakterien Histophilus somni som orsakar kraftiga symptom påvisades i 19 prover, vilket är fler än under tidigare år. Allt som allt 265 prover analyserades för mykoplasma. Mycoplasma bovis påvisades inte.
Djupa svabbprover som används vid diagnos av luftvägsinfektioner undersöktes från 24 gårdar. RS-virus eller coronavirus påvisades i cirka en tredjedel av de insända proverna. Det vanligaste bakteriologiska fyndet var Pasteurella multocida. Hos bakterierna P. multocida eller M. haemolytica påvisades inte resistens mot antibiotika som används vid behandling av luftvägsinfektioner.
Totalt 568 stycken prover på kalvdiarré undersöktes. Av dem var 541 prover och 203 sändningar tagna från kalvar som var yngre än sex månader. Det vanligaste fyndet var i likhet med tidigare år rotavirus och koccidier av Eimeira sp.
Det zoonotiska urdjuret Cryptosporidium parvum som orsakar diarré hos kalvar konstaterades på totalt nio gårdar. Även människor som hade varit i kontakt med djuren hade insjuknat i kryptosporidios.
År 2011 hade totalt 14 gårdar underställts begränsande föreskrifter på grund av salmonellasmitta, vilket är en ökning jämfört med de föregående åren.
I 20 % av de prover som sänts in för utredning av orsakerna till kastning detekterades en bakterieinfektion. Bacillus licheniformis, Trueperella pyogenes, Ureaplasma diversum och Listeria monocytogenes konstaterades som orsaker. Totalt 76 prover analyserades serologiskt för utredning av orsaken till kastning, och alla undersöktes för brucellos, BVD och IBR med negativa resultat. Man analyserade 57 blodprover för antikroppar mot Coxiella burnetii, Chlamydophila abortus och Neospora caninum. Antikroppar mot Coxiella eller Chlamydophila påvisades inte. Antikroppar mot Neospora påvisades på två gårdar.
År 2011 analyserades totalt 178 serumprover av nötkreatur för leptospiros. Av dessa var 171 hälsokontrollprover för tjurar som används för artificiell insemination och sju var exportprover. Inga antikroppar mot leptospiros påvisades i proverna.
Tre prover undersöktes för parapoxvirus, i ett av dem påvisades bovin papulös stomatit och i ett falska kokoppor. Elakartad katarralfeber påvisades inte i de fyra prover som analyserades.
Sjukdomssituationen hos nötkreatur uppföljdes med tanke på bluetongue, BSE, leukos, IBR, BVD och brucellos inom ramen för de kontrollprogram som upprätthålls av myndigheterna.
Uppföljningen av sjukdomarna hos nötboskap var inriktad på mjölk- och dikor. Eftersom BVD-smitta anses vara utrotad ur vår population nötkreatur, avslutades den omfattande uppföljningen som täckte mjölkboskapen i hela landet. Mjölkboskapen som undersöktes vid uppföljningen utvaldes slumpmässigt från ett område som täckte hela landet, på basis av den regionala risken för BVD eller därför att överföring av embryon av utländskt ursprung hade utförts, eller därför att fler kastningar än normalt hade förekommit hos boskapen under det föregående året. All mjölkboskap i urvalet undersöktes för BVD och en del av boskapen också för IBR och leukos. De prover som tagits för uppföljningen vid slakt av dikor undersöktes för BVD och IBR (tabell xx).
Situationen avseende bluetongue (serotyp 8) förblev lugn i Europa. Därför undersöktes mjölkboskapen i riskområdet (kustområdena i södra och sydvästra Finland och Åland) endast en gång genom prover som tagits av tankmjölk i oktober-november 2011. Prover som tagit vid slakt av dikor från samma områden undersöktes under hela året. Bluetongue påvisades inte.
