Älgflugan

Evira genomför en undersökning där man utreder vilket slags hot älgflugan utgör mot renarnas hälsa samt renskötseln inom renskötselområdet i Fennoskandien.

Älgflugeundersökningen inleddes vid Eviras forskningsenhet för fisk- och vilthälsa i Uleåborg sommaren 2006, då man samlade in flera hundra blodprov från älgar både i områden där älgflugan förekommer och i områden som är fria från älgflugan för att följa älgarnas hälsotillstånd. Dessutom genomfördes en enkät i gränsområdena för älgflugans utbredning. Evira har ordnat utbildning i hur man upptäcker älgflugor för jägare och veterinärer som kontrollerar renkött samt deltagit aktivt i planeringen och genomförandet av det samarbetsprojekt som fokuserar på älgflugan. Försök med att bekämpa älgflugan inleddes hösten 2007.

Eviras undersökning är ett led i ett omfattande forskningsprojekt som är gemensamt för flera universitet och forskningsinstitut. Syftet med älgflugeprojektet är att utreda bl.a. älgflugans utbredning och populationstäthet, förmåga att sprida sig till nordliga områden, reproduktionsbiologi, val av värddjur, den skada som åsamkas värddjuren och renskötseln, älgflugans inverkan på människornas naturaktiviteter samt älgflugans förmåga att sprida sjukdomar.

Älgflugans livscykel är dåligt känd

Älgflugan spred sig till Finland från sydost på 1960-talet. För närvarande är den mycket vanlig i södra och mellersta Finland och nordgränsen för dess utbredning följer renskötselområdets sydgräns. Älgflugan kan sprida sig i en takt av 50 kilometer om året.

Det allmänna intrycket av älgflugan är att den är robust fast den är bara 5–6 mm lång. Färgen varierar från gulbrun till svartbrun. Flugans kropp är flat och hårig. Benen är iögonenfallande tjocka och fötterna är försedda med starka klor. Den sugande mundelen syns tydligt. Vingribborna är ljusa och vingarna ligger rakt bakåtriktade ovanpå bakkroppen. När älgflugan hittar (eller tror sig ha hittat) en värd tappar den snabbt sina vingar.

Älgflugans livscykel och reproduktionsbiologi är dåligt känd. Informationen baserar sig till stor del på slumpvisa iakttagelser och ingen systematisk utredning har gjorts.

I Skandinavien är arten ettårig, i Finland kläcks de vuxna individerna ur sina puppor i juli–augusti. Älgflugorna kryper upp på t.ex. högt gräs eller trädkvistar för att invänta passerande värddjur. Uppenbarligen flyger de inte längre sträckor än 50 meter och flygaktiviteten påverkas dessutom av temperaturen och luftfuktigheten. Kyla och torka förkortar flygsträckan.

Mekanismerna för val av värddjur är ännu inte kända. En del älgflugor förirrar sig och landar på t.ex. människor. Flugor som hamnar på hjortdjur börjar suga blod från värddjuret, och såväl honor som hanar suger blod. På en enda älg kan det finnas upp till 10 000 älgflugor. Eftersom flugan tappar sina vingar när det nått värddjuret stannar den på samma värddjur resten av livet.