Salmonellasmitta hos vilda djur
Salmonellos hos igelkottar
Salmonella påträffas tämligen ofta hos igelkottar. De vanligaste salmonellatyperna hos igelkottar är Salmonella Enteritidis och Salmonella Typhimurium, men även andra har påträffats. På grund av att igelkottarnas kost till stor del består av blötdjur och daggmaskar konstateras även t.ex. lungmaskar samt rundmaskar i tarmen mycket ofta hos igelkottar. När de förekommer i stort antal försämrar de djurets allmänna motståndskraft och gör det mottagligt för salmonelloser. Hos igelkottar i dåligt skick orsakar salmonella inflammation i matsmältningskanalen och sålunda diarré, försämrad allmän kondition, uttorkning och slutligen död. Igelkotten kan också vara en symtomfri bärare av salmonella.
Eftersom salmonellos hör till de sjukdomar som överförs från djur till människa, dvs. de s.k. zoonoserna, bör man alltid ombesörja tillräcklig handhygien efter att ha varit i kontakt med igelkottar. Salmonella orsakar matförgiftning och utgör således en potentiell hälsorisk.
Salmonella hos vilda fåglar
Evira får material för fågelundersökningar när människorna skickar in vilda fåglar som de hittat döda för undersökning av dödsorsaken. Salmonellaundersökning görs om de iakttagna förändringarna tyder på salmonellasmitta eller om t.ex. ett stort antal fåglar har dött inom något område. Fåglar som dött på utfodringsplatser undersöks alltid med tanke på salmonella. Vilda fåglar har också undersökts på initiativ av Evira eller andra aktörer i samband med utredningen av källor till smitta hos människor och husdjur och potentiella smittkedjor. Forskare och myndigheter har i samarbete utrett bl.a. salmonellasmitta hos måsar på avstjälpningsplatser. Fåglar kan bära på och sprida salmonellabakterier fast de själva är symtomfria.
Vid Eviras undersökningar har salmonellasmitta varit vanligast hos måsfåglar. Detta kan delvis bero på att de flesta fåglar som sänds för undersökning är måsar. I dessa prov har den vanligaste serotypen varit Salmonella Typhimurium, av andra salmonellatyper har enstaka fall konstaterats.
S. Typhimurium orsakar dödsfall bland småfåglarna på fågelborden på senvintern varje år. Vanligtvis är det domherrar, grönfinkar och gråsiskor som dör i salmonellos. Sjuka fåglar är trötta, tama och burrar upp sina fjädrar. Bakterien sprids med avföringen, så spridningen kan förhindras genom att fröautomater m.m. hålls rena från avföring och vid behov genom att man byter utfodringsplats. Matavfall som samlas på marken bör avlägsnas med jämna mellanrum, framför allt om platsen är fuktig. Det lönar sig att alltid tvätta händerna väl efter att man besökt utfodringsplatsen, eftersom salmonella hos småfåglar kan smitta även människor. Katter kan också insjukna i salmonella, om de äter sjuka fåglar.
