Sjukdomar hos bin

Sjukdomar hos vuxna bin orsakas mestadels av urdjuret Nosema apis, Varroa destructor -kvalstret och Acarapis woodi -trakékvalstret. Det finns lite information om bakterieinfektioner hos vuxna bin, de är svåra att diagnostisera och ofta sekundära. Därför undersöker man dem vanligtvis inte. Även exempelvis antikroppsförgiftningar är möjliga.

Den mest förlustbringande larvsjukdomen i Finland är amerikansk yngelröta som orsakas av Paenibacillus larvae -bakterien. Även europeisk yngelröta orsakad av Melissococcus pluton -bakterien förekommer. Svampsjukdomar som förekommer hos larver är kalkyngel som orsakas av Ascosphaera apis och stenyngel orsakad av Aspergillus flavus. Virus kan orsaka en yngelsjukdom som kallas säckyngel.

Amerikansk yngelröta (alstrare Paenibacillus larvae)

Amerikansk yngelröta hör till de sjukdomar som enligt djursjukdomslagens 3 § 2 moment ska övervakas.

De Paenibacillus larvae -sporer som finns i den föda arbetsbina ger larverna omvandlas till bakterier som förökar sig i larvens tarm. Bakterierna dödar normalt ynglet efter att ha täckt över cellen i förpuppningsstadiet. Den döda larven ruttnar och blir till en brun massa i vilken en stor mängd tåliga sporer bildas och med hjälp av dessa kan smittan spridas vidare.

Vid misstanke om amerikansk yngelröta letar man i yngelkakan efter hål, döda larver, mörknade och insjunkna eller håliga cellock. Döda yngel sönderfaller till en brun massa som tänjs ut när man rör vid den med en tändsticka. I ett senare skede torkar massan in i cellen och blir till en hård, fast skorpa.

Prov från misstänkta yngelkakor skickas till Eviras forskningssenhet i Kuopio för säkerställande. Sjukdomsalstrare kan hittas i honungsprov innan de orsakar förändringar hos yngel. Det är därför skäl att skicka in honungsprov för undersökning för att hitta eventuell latent smitta.

Kalkyngel (alstrare Ascosphaera apis) och stenyngel (alstrare Aspergillus flavus)

Kalkyngelsmitta tar sällan död på bisamhällen. När smittan är rikligt förekommande kan den dock orsaka vinterförluster. Mängden insamlad honung minskar också på grund av larvernas dödlighet. Sporerna överförs till larverna huvudsakligen via födan. Svampen växer genom larven och fyller till en början cellen med en vit vaddliknande växtlighet. Sedan blir larverna till hårda, gulvita mumier som lätt lossnar. En del blir senare gråa eller svarta som en följd av sporbildningen.

Vid stenyngelsmitta omvandlas de otäckta döda ynglen snabbt till förkrympta, hårda, grönskiftande mumier som sitter hårt fast i cellen.

Nosematos (alstrare Nosema apis)

Fläckar av diarréavföring på kakan är ett tecken på nosema. Bina är känsligare för nosematos på våren när yngelperioden börjat, vilket betyder att man säkrast kan konstatera sjukdomen med hjälp av prover som tagits på våren.

Europeisk yngelröta (alstrare Melisococcus pluton)

Sjukdomsbilden kan påminna om amerikansk yngelröta. Yngelkakan har en oenhetlig yngelyta. Vanligen förekommer europeisk yngelröta hos otäckta yngel, och man ser därför oftast döda otäckta larver och mera sällan insjunkna lock. En död larv är mjuk, grötaktig, endast sällan elastisk. Den skorpa som senare bildas är gummiaktig och lossnar lätt.

Som prov skickar man in yngelkakan, på samma sätt som i fall av amerikansk yngelröta. Själva alstraren av europeisk yngelröta, Melissococcus pluton -bakterien, kan inte påvisas med de metoder som finns tillgängliga. På basis av sjukdomsbilden, den bild som fås från provets direkta gramfärgning samt Paenibacillus alvei -bakterien som växer i rikliga mängder i celler som innehåller europeisk yngelröta kan man misstänka att det är frågan om denna sjukdom.

Varroakvalster (Varroa destruktor)

Varroakvalstret försvagar bina, speciellt larverna, genom att orsaka bl.a. döda bikupor under vintern och ofullständiga yngel. Kvalstret suger i sig blodvätska, hemolymfa, från individer i alla utvecklingsstadier och den utsätter därmed även vuxna bin för sekundärsmitta. De små, bruna kvalstren som kan ses med blotta ögat fäster sig ofta i lederna på vuxna bins kroppar. Kvalstren kan ses under kuporna i det skräp som samlas i bottnen. Inuti övertäckta celler kan man hitta stora mängder kvalster. Prov som tagit enligt anvisningarna kan om så önskas skickas till Eviras forskningsenhet i Kuopio för säkerställande.

Säckyngel

På yngelytan kan man observera mörknade, insjunkna, spruckna och upprivna lock. Ynglen är oftast till en början vattniga, tjocka säckar. Senare förändras ynglet till en mörk, båtformad skorpa som lossnar rätt så lätt. I typiska fall är det möjligt att göra en sjukdomsbestämning utgående från symptomen. Om symptomen inte är typiska krävs det att virus påvisas för att man ska kunna göra en diagnos, och detta kan inte göras vid Eviras forskningsenhet i Kuopio.

Trakékvalster (Acarapis woodi)

Undersökningarna görs vid Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi.

Mer information på vår webbplats

Mer information på andra webbplatser