Vilt och vilda djur
De vilda djuren är finska statens egendom
Undersökningar av vilda djur är en viktig del av uppföljningen av djursjukdomar. Vilda djur kan bära på sjukdomar som smittar till människan, zoonoser, fastän de inte själva insjuknar i den aktuella sjukdomen. Det finns också sjukdomar som är gemensamma för husdjur och vilda djur. Undersökningen av prov från vilda djur tjänar också uppföljningen av miljöns tillstånd.
Om man hittar ett dött fridlyst djur får man inte behålla det för exempelvis uppstoppning. I vissa fall kan den regionala miljöcentralen bevilja tillstånd åt privatperson att behålla djuret.
Att skicka prov är en allemansrätt
Vem som helst som hittat ett dött djur kan skicka det för undersökning. Dödsorsaksundersökningarna görs gratis vid Evira, den som skickar djuret betalar bara postkostnaderna.
Prov som allmänheten skickar behövs
Evira önskar att allmänheten i synnerhet skickar in prov om man påträffar ett stort antal sjuka djur. Ju fler fåglar eller andra djur som har avlidit i likartade symtom, desto viktigare är det att skicka in prov för undersökning. Evira är speciellt intresserat om symtomen tyder på en smittsam sjukdom. Men också djur som dött i trafiken kan vara värdefulla för sjukdomsforskningen, trots att dödsorsaken är helt klar.
Vad göra om man träffar på ett djur som beter sig onormalt?
Man bör hålla i minnet att djurskyddslagen säger att ”djur skall behandlas väl och de får inte åsamkas onödigt lidande. Det är förbjudet att åsamka djur onödig smärta eller plåga”. Onormalt beteende kan hänga ihop med onödigt lidande. Exempelvis en räv med skabb kan vara tam och orädd och komma in på gården. Skabb smittar i regel inte till människan, men kan smitta till hundar. Det är alltid motiverat att avliva en skabbig räv. Också exempelvis rabies kan göra vilda djur orädda. Därför ska man alltid vara försiktig om man stöter på en räv som beter sig konstigt. Det är skäl att avliva räven, men undvika att bli biten. Om man blir biten ska man omedelbart uppsöka läkarvård.
Djurprov ska alltid skickas till Evira tillsammans med remiss
En remiss ska alltid läggas i provpaketet. För uppgifter om djur som ska undersökas rekommenderas Eviras undersökningsremiss för vilda djur , men man kan också ge de uppgifter som behövs med en remiss som man skriver själv. Viktig information är var man hittat djuret, om man har sett andra döda eller sjuka djur och i så fall hur många. Symtomen hos de sjuka djuren beskrivs. På remissen ges också avsändarens namn och kontaktinformation.
En skriftlig undersökningsrapport postas åt den som skickat djuret
Undersökningen börjar med obduktion av djuret
Undersökningarna görs vid Eviras forskningsenhet för fisk- och vilthälsa i Uleåborg.
Undersökningen börjar alltid med att djuret obduceras. Utgående från iakttagbara förändringar tas prov av djurets organ för vidare undersökning. Vid behov görs bakteriologiska och virologiska undersökningar, undersökningar av yttre och inre parasiter samt giftanalyser.
Av rovdjurs hjärnor görs en
rabiesundersökning. Om ett djur som beter sig onormalt avlivas för undersökning bör man i mån av möjlighet göra det utan att skada huvudet.
Exempel på vilda djurs sjukdomar och dödsorsaker
Vilda djur dör naturligt av flera olika orsaker, men vanligen avlider de inte av ålderdom, eftersom de i regel blir föda åt ett annat djur innan de blir gamla. Djurpopulationernas dödlighet påverkas av näringsläget, sjukdomar och rovdjurens jakt. Brist på föda kan störa djurens fortplantning, men gör dem också mottagliga för smittsamma sjukdomar eller gör att de dör i svält. Vissa smittsamma sjukdomar kan också döda djur som är i bra kondition. Exempelvis harar är mycket känsliga för harpest, det vill säga tularemi. En annan sjukdom som snabbt tar livet av harar är toxoplasmos.