Salmonellasmitta hos vilda djur

Salmonellos hos igelkott

Salmonella påträffas relativt ofta hos igelkottar. Av de igelkottar som skickas till Evira för dödsorsaksundersökning har årligen upp till hälften konstaterats bära på salmonellabakterien. Den totala mängden positiva prov är dock liten, ett tiotal årligen. De vanligaste salmonellatyperna som påträffats hos igelkottar är Salmonella Enteritidis och Salmonella Typhimurium, men också andra har konstaterats. På grund av att igelkottar äter mycket blötdjur och daggmaskar konstateras mycket ofta också exempelvis lungmaskar samt tarmrundmaskar. Riklig förekomst av dessa försämrar djurets allmänna motståndskraft och utsätter dem på så vis för salmonellos. Hos svaga igelkottar orsakar salmonellan inflammation i mag-tarmkanalen och därigenom diarré, försämrad allmänkondition, uttorkning och slutligen död. Igelkottar kan också vara symptomfria salmonellabärare.

Eftersom salmonellos är en sjukdom som smittar från djur till människa, alltså en så kallad zoonos, bör man alltid tvätta händerna omsorgsfullt efter kontakt med igelkottar. Salmonella orsakar matförgiftning och utgör således en potentiell hälsorisk.

Salmonellaundersökningar av vilda fåglar

Evira får slumpmässigt vilda fåglar för undersökning när allmänheten skickar in döda fåglar som de hittat. Dessa salmonellaundersöks om hos dessa iakttagna tarmförändringar tyder på salmonellasmitta eller om en stor mängd djur, exempelvis fåglar, har dött inom ett visst område. Fåglar som dött vid utfodringsplatser undersöks alltid för eventuell salmonella. Vilda fåglar har också undersökts på initiativ av Evira eller andra instanser vid utredning av människors och husdjurs smittkällor och eventuella smittkedjor. Salmonellasmitta hos bland annat måsar på soptippar har undersökts i samarbete mellan forskare och myndigheter. Också symptomfria fåglar kan bära och sprida salmonellabakterier.

I Eviras undersökningar har de flesta fall av salmonellasmitta konstaterats hos måsfåglar. Det här kan delvis bero på att måsen är den till antalet vanligaste fågeln som skickas för undersökning. Den vanligaste serotypen i dessa prov har varit Salmonella Typhimurium, enstaka fall av andra salmonellatyper har konstaterats. S. Typhimurium orsakar årligen mot slutet av vintern dödsfall bland småfåglar vid fågelbräden. Vanligen är det domherrar, grönfinkar och gråsiskor som dör i salmonellos. Det går att hindra bakteriespridning genom att hålla fågelbrädena rena från avföring och vid behov byta utfodringsplats. Man bör alltid tvätta händerna omsorgsfullt efter att ha hanterat utfodringsplatsen.