Tularemi
Harpest eller tularemi är en zoonos orsakad av bakterien Francisella tularensis. Sjukdomen som alltså kan överföras från djur till människa har påträffats hos över 200 djurarter i hela världen. Sjukdomen är vanligast bland hardjur för vilka smitta utan undantag leder till döden. Vilda smågnagare, i synnerhet skogssorken, fungerar som reservoar för sjukdomen, alltså ett slags "infektionslager". Sjukdomsfrekvensen varierar från år till år. Under de senaste åren har Evira årligen diagnostiserat cirka 10–15 tularemifall hos harar på olika håll i landet.
Eftersom bakterien vanligen överförs via blodsugande insekter, förekommer harpestfall i huvudsak i juli–oktober när insektmängden är störst. Dessutom påverkas antalet sjukdomsfall av har- och sorkstammarnas storlek. Smitta kan också överföras direkt från sjukt eller dött djur, exempelvis som sårinfektion eller via andningen från förorenad omgivning. Också inflammation i ögats bindehinna är möjlig. Även en liten mängd bakterier räcker till att orsaka människor en febersjuka som medför huvudvärk, muskelsmärtor och svullnad i lymfkörtlarna. Vid överföring från insekt till människa uppstår sårnad och en lokal inflammation vid bettet. Om man insjuknar är det skäl att uppsöka läkarvård. Sjukdomen botas med antibiotika och den lämnar inga bestående men.
På områden där harpest har påträffats bör jägare använda exempelvis engångshandskar i plast när de flår och öppnar harar. Vid hantering av harar som hittats döda bör man alltid använda skyddshandskar. Hundar får inte matas med rått harkött eller inälvor. Bakterien Francisella tularensis dör dock vid upphettning, så kokt eller stekt kött är ofarligt. Men eftersom de överlägset flesta tularemifallen hos människor överförs av blodsugande insekter, är det speciellt viktigt att skydda sig mot insektbett när man rör sig i skogen på sensommaren. Haren och människan har alltså samma smittkälla. Haren är mycket känslig för tularemi – alla individer som smittas dör inom 2–10 dagar i blodförgiftning orsakad av akut allmäninfektion. Haren är alltså inte bärare av latent sjukdom.