Scrapie hos får och get

Scrapie hos får och get Scrapie är en sjukdom med långsamt förlopp i centrala nervsystemet hos får och get. Den hör till de smittsamma spongiforma encefalopatierna (TSE), som leder till blåsformig degeneration av hjärnvävnaden och till att det sjuka djuret dör.

Andra sådana sjukdomar är bl.a. BSE (bovine spongiformic encephalopahty) och TME hos mink (transmissible mink ncephalopathy). Neurologiska symtom är typiska för dessa sjukdomar. Sjukdomsalstraren är en förändrad prion (PrPSc).

Scrapie förekommer i hela världen, sjukdomen har varit känd i mer än 250 år. Det finns inga bevis på att scrapie skulle smitta människor.

Symtom

Det finns flera olika prionstammar som orsakar scrapie och fallen indelas i klassisk och atypisk scrapie beroende på sjukdomsalstraren. Utvecklingen av kliniska symtom och inkubationstidens längd beror på scrapiestammen och fårets arvsmassa.

Klassisk scrapie har en inkubationstid på minst 2 år och i regel är djuren som insjuknar 2 – 5 år. De kliniska symtomen varierar. Vid klassisk scrapie förekommer motoriska störningar, darrningar, klåda och sugreflexer. Scrapie kan misstänkas utgående från den kliniska bilden, men diagnosen bekräftas alltid genom laboratorietest. Vid atypisk scrapie kan inkubationstiden vara längre. I samband med den är koordinationsstörningar hos bakbenen möjliga.

Diagnos och provtagning

Sjukdomen orsakas av cellens normala prionproteiner eller deras förstadier som veckar sig till en onormal form (PrPSc). När sjukdomen framskrider samlas PrPSc särskilt i hjärnan och ryggmärgen. Sjukdomen diagnosticeras med hjälp av TSE-test som används för att påvisa prionprotein i det döda djurets hjärnvävnad.

Scrapieprov tas av fårets eller getens hjärnstam och lillhjärna enligt en separat provtagningsanvisning.

Smittvägar

Klassisk scrapie

Klassisk scrapie har påvisats smitta från bl.a. hjärnan, ryggmärgen, ögonen, olika delar av tarmen, mjälten, via moderkakan, nosens slemhinnor, benmärgen, levern, bukspottkörteln och lungorna. Överföring från hona till avkomma (via matsmältningskanalen) är den vanligaste smittvägen.

Nyfödda djur kan smittas genast efter födseln, direkt eller via förorening i omgivningen. Fostret kan eventuellt smittas redan i livmodern. Scrapie smittar också vid direkt kontakt med sjuka individer.

Sjukdomsalstraren är svår att utrota när omgivningen blivit förorenad. Smitta kan förekomma flera år efter att sjuka djur funnits på betesmarken.

Prionerna tål flera olika kemiska behandlingar, ultraviolett strålning och upphettning, alltså behandlingar som förstör vanliga mikrober. Bästa sättet att förstöra prioner är autoklavering i 3 bars tryck och 133 - 137 grader Celsius i minst 20 minuter. Denna behandling krävs bl.a. av anläggningar som hanterar animaliskt avfall.

Atypisk scrapie

Enligt undersökningar sprider sig atypisk scrapie inte lika lätt som klassisk scrapie och det är också möjligt att de atypiska fallen är en följd av tillfällig eller sporadisk förändring hos priongenen. Sporadiska fall uppträder med liten sannolikhet över hela världen.

Fårs och getters mottaglighet för scrapie påverkas av arvsmassan, eftersom det har påvisats att vissa former av priongenen ökar risken för att djuret ska insjukna.

Bekämpning och profylax

Scrapie klassificeras som en farlig djursjukdom som ska bekämpas med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning 999/2001 (”TSE-förordningen”). Utöver TSE-förordningen ska jord- och skogsbruksministeriets förordning om bekämpning av TSE-sjukdomar hos får och getter (32/VLA/2006) iakttas. Syftet med kontrollåtgärderna är att förhindra att djur utsätts för TSE-smitta via foder.

Foderkontroll I Finland förbjöds användningen av importerat köttbenmjöl i foder för idisslare redan 1990. Användningen av inhemskt köttbenmjöl för idisslare förbjöds 1995. Den 1 januari 2001 utsträcktes förbudet till inte bara foder för nötkreatur utan även foder för andra djur avsedda för livsmedelsproduktion, t.ex. svin och fjäderfä, för att undanröja risken för korskontamination. Strävan med alla dessa åtgärder är att minska människornas exponering för sjukdomsalstrare som står bakom BSE. Försiktighetsåtgärderna har utsträckts även till andra djurarter som kan insjukna i TSE-sjukdomar, t.ex. får och getter.

Övervakningen av foderanläggningar baserar sig på kontroll av anläggningarnas verksamhet och fodertillverkning samt på prov som undersöks med tanke på förekomsten av djurprotein i fodret.

Animaliskt riskmaterial

Så kallat riskmaterial ska avlägsnas i samband med slakt av får och getter och till det anses höra - skalle, inklusive hjärna och ögon, tonsiller och ryggmärg från djur som är äldre än 12 månader eller som har en permanent framtand som trängt fram genom tandköttet - mjälte och ileum från djur i alla åldrar - hela får och getter där riskmaterialet inte har avlägsnats - djur med misstänkt eller bekräftad TSE-smitta

TSE-riskmaterial uppkommer i slakterier, på slaktplatser och i styckningslokaler och noggranna anvisningar har utfärdats om dess avlägsnande, transport, lagring, hantering och destruktion.

Importkontroll

I augusti 2004 godkände Europeiska kommissionen Finlands nationella kontrollprogram för scrapie (1472/2004/EG) och beviljade samtidigt kompletterande garantier i fråga om import av får och getter, sperma, embryon och ägg till Finland. De kompletterande garantierna förutsätter att alla får och getter som är äldre än 18 månader och som dött inom uppsamlingsområdet för kadaver undersöks med tanke på TSE-sjukdomar.

Övervakning

I Finland har man redan i flera år undersökt får och getter som uppvisat symtom i nervsystemet med tanke på scrapie. Slaktade djur har undersökts med tanke på scrapie sedan 1995. Det gårdsvisa övervakningsprogrammet startade 1997 i Finland. För gårdar med fler än 20 tackor och/eller hongetter är det obligatoriskt att höra till övervakningsprogrammet.

År 2002 startade ett övervakningsprogram som gällde alla döda och slaktade får och getter som var äldre än 18 månader i hela EU. Syftet med det var att utreda förekomsten av scrapie i EU-länderna. Fastän EU:s övervakningsprogram ändrades vid ingången av 2004 så att övervakningsförpliktelsen gällde endast döda får och getter som var äldre än 18 månader, om populationen understeg 750 000 (liksom i Finland), fortsatte Finland ändå att undersöka slaktade djur som var äldre än 2 år inom ramen för sitt eget kontrollprogram. År 2004 ansökte Finland om kompletterande garantier med tanke på scrapie och utfäste sig samtidigt att undersöka alla döda och avlivade får och getter som var äldre än 18 månader inom uppsamlingsområdet.

I februari 2005 blev det obligatoriska att kontrollera slaktade getter som var äldre än 18 månader och i augusti 2006 även slaktade får som var äldre än 18 månader. I juli 2007 avslutades kontrollen av såväl slaktade får som getter helt och hållet. Efter detta har Finland i enlighet med EU-bestämmelserna undersökt endast avlivade och självdöda djur.

Antalet getter och får som undersökts i Finland respektive år:

År

Får

Getter

2002

2418

245

2003

2 674

250

2004

1 342

261

2005

1 337

830

2006

3 834

516

2007

2 997

431

2008

1 164

274

2009

1 143

350

 

Scrapiefall som konstaterats hos får och getter undersöks med särskiljande test för att klarlägga om det är fråga om scrapie eller BSE. 

I Finland följs också fårens ärftliga mottaglighet för scrapie. Enligt undersökningar som gjorts vid Evira är finska får mottagliga för sjukdomen.

Förekomst i Finland och på andra ställen

Scrapie förekommer i hela världen.

I månadsskiftet oktober-november 2002 konstaterades det första fallet av klassisk scrapie i Finland hos en 5-årig get född i Finland tack vare det nationella kontrollprogrammet. Vid fortsatta undersökningar konstaterades två andra positiva getter i samma hjord samt en smittad get på en kontaktgård. Samtliga smittade getter kom ursprungligen från samma gård. År 2005 konstaterades fyra nya fall av scrapie hos getter i tre olika hjordar. Klassisk scrapie har inte konstaterats hos finländska får.

Atypisk scrapie påvisades första gången i Norge 1998. Därefter har atypisk scrapie (Nor98) konstaterats i flera europeiska länder, t.ex. Tyskland, Frankrike, Irland, Portugal, Belgien, Sverige, Storbritannien och Finland.

I Finland har man under åren 2004–2009 hittat fem symtomfria får samt en get med atypisk scrapie. Det är fråga om separata fall.

 

Mer information på vår webbplats

Mer information på andra webbplatser