Fiskar och kräftor

Sjukdomar hos fiskar och kräftdjur

Fisksjukdomar som ska bekämpas enligt lag

Fisksjukdomarna VHS, IPN, BKD, IHN, SVC och laxparasiten Gyrodactylus salaris uppföljs regelbundet för eventuell förekomst i Finland. År 2012 genomfördes även ett projekt för undersökning av eventuell förekomst av ISA.

Av de fisksjukdomar som ska bekämpas orsakade i synnerhet IPN (infektiös pankreasnekros) problem år 2012. Sjukdomen påträffades i totalt sex anläggningar i det IPN-fria insjöområdet. Den isolerade IPN-virusstammen orsakade ingen betydande dödlighet, men eftersom Finland har tilläggsgarantier i EU för sjukdomen i fråga i inlandet försökte man med hjälp av spärrbestämmelser förhindra att sjukdomen sprids. På grund av de inträffade fallen påbörjades också omfattande epidemiologiska utredningar för att få en uppfattning om varifrån sjukdomen kommit till inlandet och om dess utbredning. Utgående från molekylärbiologiska jämförelser mellan virusstammar bedömdes preliminärt att viruset hade spridit sig från havsområdet där IPN redan länge har påträffats årligen. Man beslöt avstå från att bekämpa IPN genogrupp 2 genom myndighetsåtgärder. Denna grupp ger lindriga symptom. För inlandsvattendragen fortsätter fortfarande bekämpandet av IPN genogrupp 5, som är mera sjukdomsframkallande än genogrupp 2 som nu hade påvisats. IPN-virus genogrupp 5 påträffas i havsområdet, men har aldrig isolerats i inlandsvattendragen.

I Finland förekommer också en annan fisksjukdom som ska bekämpas enligt lag, nämligen VHS (viral hemorrhagisk septikemi, Viral Haemorragic Septicemia). Tack vare samarbetet mellan myndigheterna och näringen har epidemin som utbröt år 2000 i tre skilda havsområden kunnat begränsas väl. Restriktionsområdet i Pyttis upphävdes år 2008 och Nystad, Pyhäranta och Raumo restriktionsområden upphävdes sommaren 2011. Restriktionsområdet på Åland gäller fortfarande, men antalet rapporterade sjukdomsfall har sjunkit betydligt under de senaste åren och sjukdomen påvisades i endast en anläggning år 2012.

BKD (bakteriell njurinflammation, bacterial kidney disease) påvisades alltjämt i anläggningar i inlandet, men endast utanför övervakningsområdet. Övervakningsområdet för BKD reducerades år 2012 så, att det endast gäller några vattenområden i inlandet, och dessutom skapades ett frivilligt hälsoövervakningsprogram för BKD som enskilda anläggningar kan ansluta sig till. År 2012 påvisades BKD i tre anläggningar i inlandet och en i havsområdet. Ett lägre antal anläggningar och prover än tidigare år undersöktes, eftersom färre anläggningar omfattades av den obligatoriska uppföljningen av BKD på grund av att övervakningsområdet hade reducerats. BKD överförs från moderfisk till yngel, och genom att säkerställa att moderfiskbestånden i inlandet är fria från sjukdomen förminskas de förluster som sjukdomen orsakar då det gäller yngel som släpps ut i havsområdet.

IHN-viruset (Infektiös hematopoietisk nekros, Infectious haematopoietic necrosis) eller SVC (vårviremi hos karp, Spring Viremia of Carp) har aldrig påträffats i uppföljningsundersökningar. Laxparasiten Gyrodactylus salaris påträffades fortfarande inte i områdena i Övre Lappland som ska skyddas. För det övriga Finland finns det inga egentliga uppföljningsprogram.

Då det gäller ILA (infektiös laxanemi, Infectious Salmon Anemia) har Finland fri status, men inget särskilt provtagningsprogram på grund av den ringa risken eftersom ILA främst har påvisats i havet hos odlade laxfiskar.  Under tidigare år har man endast undersökt vilda moderfiskar från älvar som mynnar ut i havet, men år 2012 undersöktes i samband med ett projekt även prover från några anläggningar i Östersjön.

Finland gjorde år 2008 en ansökan till Europeiska kommissionen om sjukdomsfri status för KHV-virus (herpesvirus hos koikarp, Koiherpesvirus), men statusen beviljades inte. Eftersom karp odlas i mycket liten skala i Finland har uppföljningsprogrammet inte inletts. KHV har aldrig påvisats i Finland.

Tabell:
Uppföljningsundersökningar av virussjukdomar hos fiskar åren 2001 – 2012 (på finska)

Andra skadliga fisksjukdomar

Temperaturförhållandena är sannolikt den bästa förklaringen till att år 2012 enligt sjukdomsstatistikerna uppvisade den lägsta förekomsten av bakteriesjukdomar vid våra fiskodlingsanstalter på flera år. Något överraskande verkade situationen vara mest markant då det gällde kallvattenformen av flavobakterios, som orsakas av bakterien Flavobacterium psychrophilum. År 2010 fick Evira information om förekomst av kallvattenformen av flavobakterios i totalt 25 anläggningar och år 2011 i hela 29 anläggningar, medan motsvarande tal i fjol endast var 17. Även bakterien Flavobacterium columnare (som orsakar varmvattenformen av flavobakterios) påvisades i fjol vid något färre anläggningar än under de två föregående åren.

Furunkulos ( Aeromonas salmonicida subsp. salmonicida) påvisades vid fem anläggningar år 2012. Infektioner som orsakats av atypiska stammar av Aeromonas salmonicida påvisades vid sju anläggningar. Den nya typen av bakterien Yersinia ruckeri, som är mer sjukdomsframkallande än de tidigare och som spreds till havsområdet på 2000-talet orsakade sjukdomsutbrott vid sex anläggningar. Antalet var rätt oförändrat jämfört med tidigare år.

År 2012 påvisades sjukdomen RTGE (Rainbow Trout Gastroenteritis), s.k. ”sommardiarré” vid två anläggningar i inlandet. Det är fråga om en tarminfektion som orsakas av en bakterie som hör till gruppen ”Candidatus Arthromitus”.

Sjukdomar hos kräftdjur

Kräftpest som orsakas av algsvampen Aphanomyces astaci är den viktigaste kräftsjukdomen som påvisats i Finland. Kräftpesten kommer från Nordamerika, och kräftarter som härstammar därifrån, såsom signalkräftan, är en naturlig bärare av kräftpestsmitta. Den akuta formen av sjukdomen påträffas i allmänhet hos arter som är känsliga för sjukdomen, och flodkräftan är en av dessa. Nyare undersökningar har påvisat att även stammar av flodkräftor kan bli latenta bärare av kräftpest. Utöver den egentliga dödligheten kan kräftpest alltså förekomma utan att uppvisa symptom både i vattendrag med flodkräftor och i vattendrag med signalkräftor. År 2012 påvisades endast ett dödsfall på grund av kräftpest hos flodkräftor. Den svala och regniga sommaren kan vara orsaken till den låga siffran.

Prover av signalkräfta från sex vattendrag undersöktes, och alla påvisades vara smittade av kräftpest. I ett vattendrag hade ett bortfall av flodkräftor konstaterats på samma område, så orsaken till att flodkräftorna försvunnit var uppenbar. I tre fall hade stammarna av signalkräftor försvagats, men det är svårt att bedöma kräftpestens andel.

WSD (White Spot Disease), som är en sjukdom hos kräftdjur som ska bekämpas enligt lag, eller förändringar som tyder på sjukdomen har aldrig påvisats i Finland.