Gyrodactylus salaris eller laxparasit

Gyrodactylus salaris är en cirka 0,5 mm lång hudparasit hos lax (Salmo salar).Den fäster sig på laxynglens hud och fenor med vassa fästkrokar. När parasiten äter på huden gör den små sår vilket leder till att laxynglen blir mottagliga för sjukdomar, t.ex. vattenmögel. Dödligheten varierar beroende på förhållanden och motståndskraft.

Parasiten är farlig för de vandrande Atlantlaxbestånden, medan vildlaxarna i Östersjöns avrinningsområde och fiskarna i finländska fiskodlingsanstalter inte lider av den. Parasiten är tämligen vanlig i finländska regnbågsodlingar.

Gyrodactylus föder levande ungar.Redan vid födseln bär de på nästa 3 - 4 generationer parasiter, och under gynnsamma förhållanden kan parasiten föröka sig mycket snabbt.

Parasiten smittar inte människan eller till husdjur och förhindrar inte att fisken används som livsmedel.

Symptom

Gyrodactylus salaris orsakar nästan aldrig symptom när den förekommer i finländska fiskodlingsanstalter eller hos vildlax i Östersjöns avrinningsområde .När parasiten smittat Atlantisk vildlax förökar den sig exponentiellt och tusentals parasiter livnär sig på huden och orsakar störningar i vätskebalansen hos fisken och utgör infektionsportar för sekundära sjukdomsalstrare. Huden hos sådana laxyngel är gråaktig och fenorna spretar isär.

Smittvägar

Gyrodactylus salaris sprids i huvudsak via fiskar, men också via fiskeredskap, vatten och andra föremål som varit i kontakt med dem. Den kan också föröka sig på huden på regnbåge, röding, harr och öring, och leva korta perioder på flera andra fiskarter. Gyrodactylus är en sötvattenparasit, men den kan föröka sig i vatten med en salthalt på upp till 5 promille och överleva en kort tid i en högre salthalt. Parasiten tolererar väl salthalten i Finlands havsområde.

Bekämpning och profylax

Det är förbjudet att flytta levande odlad och vild fisk samt odesinficerad rom från övriga delar av Finland till Tana älvs, Näätämöjoki, Paatsjoki, Tuulomajoki och Uutuanjoki (=Övre Lappland) vattendrag. Flyttningar är också förbjudna från Paatsjoki, Tuulomajoki och Uutuanjoki vattendrag till Tana älvs och Näätämöjoki vattendrag. Betesfisk får inte föras in från andra vattenområden till vattendragen i Övre Lappland och de får inte flyttas mellan dessa vattendrag.

Det är förbjudet att använda betesfisk vid mete, pilkfiske och handredskapsfiske i vattendragen i Övre Lappland.

Båtar och kanoter samt fiskeredskap och fiskeutrustning som flyttas från andra vattenområden till vattendragen i Övre Lappland ska vara helt torra eller desinficerade innan de används. Det är förbjudet att rensa fisk som tagits från andra vattenområden i naturvatten eller att slänga fiskavfallet i vattendragen i Övre Lappland.

Bekanta dig med Eviras broschyr Känn ditt ansvar för laxen - Stoppa spridningen av laxparasiten Gyrodactylus Salaris.

För aktuell information om desinficeringsställen och desinficeringskrav, kontakta Teno-info samt fiskerienheten vid Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland (tfn 010 60 27000).

Man påminner om G salaris skyddsområde med hjälp av vägkantsskylter i övre Lappland. 

Uppföljning

Evira följer årligen upp situationen i Tana älv och Näätämöjoki som mynnar ut i Ishavet.  Också i buffertzonen, dvs. Paatsjoki, Uutuanjoki och Tuulomanjoki källområden tas prover av vilda fiskar. Trender för förekomsten av parasiten Gyrodactylus salaris hos lax i Torne älv och i finländska fiskodlingsanstalter hålls också under uppsikt.

Gyrodactylus salaris -uppföljningsundersökningarna 2001-2012

Förekomst i Finland och i andra länder

Laxparasiten Gyrodactylus salaris är med undantag för Övre Lappland en allmän hudparasit i Finland på regnbåge och på vildlax i Torne älv.Den förekommer inte i de vattendrag som mynnar ut i Ishavet. Parasiten påträffas också i Finlands grannländer. I Norge har parasiten påträffats i mer än 40 laxälvar, av vilka den nordligaste är Skibotnälven, och i Ryssland i avrinningsområdet till Östersjön och även i Kieretti-älven och Fjärrkarelens Kemi älv som mynnar ut i Vita havet. I Norge har man försökt utrota parasiten i laxälvarna genom förgiftning med Rotenon.

Tack vare fiskarnas goda motståndskraft skadar parasiten inte laxen i vattendrag som mynnar ut i Östersjön och inte heller andra laxfiskar. Om den däremot kom ut i de laxälvar som mynnar ut i Ishavet kunde den sannolikt på några år helt utplåna det värdefulla beståndet av Atlanthavslax i älvarna eftersom dessa saknar motståndskraft mot parasiten. Detta har skett i mer än 40 laxälvar i Norge. Parasiten spred sig till Norge sannolikt från Sverige i samband med handel med laxyngel i mitten av 1970-talet.

Diagnos och provtagning

Det går inte att okulärt diagnostisera sjukdomen hos en fisk som bär på parasiten Gyrodactylus salaris. Fiskar i vatten undersöks nersövda eller nyligen avlivade och studeras under prepareringsmikroskop eller med förstoringsglas av god kvalitet. Även hela fiskar eller fenor som förvarats i etanol kan användas för undersökningar. Hos laxfiskar förekommer parasiten Gyrodactylus salaris särskilt på bröst- och bukfenorna.

Flera arter av Gyrodactylus är kända från våra laxfiskar.Om Gyrodactylusparasiter påträffas hos laxfiskar ska man säkerställa vilken art de tillhör. Artbestämningen är krävande och utförs hos oss numera genom PCR-analys. Om man undersöker fiskbeståndet i ett visst vattendrag eller i en fiskodlingsanstalt, behövs flera års uppföljning och ett stort antal provfiskar för att få tillräcklig säkerhet om att parasiten inte förekommer.

Mer information på vår webbplats:

Mer information på andra webbplatser: