Gyrodactylus salaris eller laxparasit

Gyrodactylus salaris är en cirka 0,5 mm lång hudparasit hos lax (Salmo salar). Den fäster sig på laxynglens hud och fenor med vassa fästkrokar. När parasiten äter på huden gör den små sår vilket leder till att laxynglen blir mottagliga för sjukdomar, t.ex. vattenmögel.

Parasiten är farlig för de laxstammar som vandrar till Atlanten eller Ishavet. Om den däremot kom ut i Tana eller Näätämä kunde den sannolikt på några år helt utplåna det värdefulla beståndet av Atlanthavslax. Tack vare fiskarnas goda motståndskraft skadar parasiten inte vildlaxarna i Östersjöns avrinningsområde eller fiskarna i finländska fiskodlingsanstalter.

G salaris föder levande ungar. Redan vid födseln bär de på nästa 3 - 4 generationer parasiter, och under gynnsamma förhållanden kan parasiten föröka sig mycket snabbt.

Parasiten smittar inte människan eller till husdjur och förhindrar inte att fisken används som livsmedel.

Symptom

G salaris orsakar nästan aldrig symptom när den förekommer i finländska fiskodlingsanstalter eller hos vildlax i Östersjöns avrinningsområde. När parasiten smittat Atlantisk vildlax förökar den sig exponentiellt och tusentals parasiter livnär sig på huden och orsakar störningar i vätskebalansen hos fisken och utgör infektionsportar för sekundära sjukdomsalstrare. Huden hos sådana laxyngel är gråaktig och fenorna spretar isär.

Diagnos och provtagning

Det går inte att okulärt diagnostisera sjukdomen hos en fisk som bär på parasiten Gyrodactylus salaris. Fiskar i vatten undersöks nersövda eller nyligen avlivade och studeras under prepareringsmikroskop eller med förstoringsglas av god kvalitet. Även hela fiskar eller fenor som förvarats i etanol kan användas för undersökningar. Hos laxfiskar förekommer parasiten G salaris särskilt på bröst- och bukfenorna.

Flera arter av Gyrodactylus är kända från våra laxfiskar. Om Gyrodactylus-parasiter påträffas hos laxfiskar ska man säkerställa vilken art de tillhör. Artbestämningen är krävande och utförs hos oss numera genom PCR-analys. Om man undersöker fiskbeståndet i ett visst vattendrag eller i en fiskodlingsanstalt, behövs flera års uppföljning och ett stort antal provfiskar för att få tillräcklig säkerhet om att parasiten inte förekommer.

Smittvägar

G salaris sprids i huvudsak via fiskar, men också via fiskeredskap, vatten och andra föremål som varit i kontakt med dem. Den kan också föröka sig på huden på regnbåge, röding och harr, och leva korta perioder på flera andra fiskarter. G salaris är en sötvattenparasit, men den kan föröka sig i vatten med en salthalt på upp till 5 promille och överleva en kort tid i en högre salthalt. Parasiten tolererar väl salthalten i Finlands havsområde.

Bekämpning och profylax

Det är förbjudet att flytta levande odlad och vild fisk samt odesinficerad rom från övriga delar av Finland till Tana älvs, Näätämöjoki, Paatsjoki, Tuulomajoki och Uutuanjoki (=skyddsområde) vattendrag. Flyttningar är också förbjudna från Paatsjoki, Tuulomajoki och Uutuanjoki vattendrag till Tana älvs och Näätämöjoki vattendrag. Betesfisk får inte föras in från andra vattenområden till skyddsområdet och de får inte flyttas mellan dessa vattendrag.

Det är förbjudet att använda betesfisk vid mete, pilkfiske och handredskapsfiske i skyddsområdet.

Båtar och kanoter samt fiskeredskap och fiskeutrustning som flyttas från andra vattenområden till vattendragen i Övre Lappland ska vara helt torra eller desinficerade innan de används. Det är förbjudet att rensa fisk som tagits från andra vattenområden i naturvatten eller att slänga fiskavfallet i skyddsområdet.

Hantering av utrustning

För att döda parasiten räcker  ett dygn i +20 °C temperatur. Torkning tar längre tid om det är kallt och fuktigt. Alternativt dödas parasiter i en timme i +60 °C bastuvärme eller i 10 sekunder i +50 °C vatten. Utrustningen kan alltså frysas för ett dygn i -18 °C.

Vid Tana älv på den finska sidan finns det desinficeringsutrustning i alla utprintningsplatser för tillstånd till fiske. Den av Lapplands NMT-central upprätthållna decinficeringsstationen för båtar och fiskeredskap finns vid fiskehamnen i Enare (öppen på sommaren). Dessutom finns desinfektionsmöjligheter vid Neste- och Seo-servicestationer i Enare samt bar Sevetti vid Sevettijärvi.    

Bekanta dig med Eviras broschyr Känn ditt ansvar för laxen - Stoppa spridningen av laxparasiten Gyrodactylus Salaris.

För aktuell information om desinficeringsställen och desinficeringskrav, kontakta Teno-info samt fiskerienheten vid Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland (tfn 010 60 27000).

Man påminner om G salaris skyddsområde med hjälp av vägkantsskylter i övre Lappland. 

Uppföljning

Evira följer årligen upp situationen i Tana älv och Näätämöjoki som mynnar ut i Ishavet. Också i buffertzonen, dvs. Paatsjoki, Uutuanjoki och Tuulomanjoki källområden tas prover av vilda fiskar. Trender för förekomsten av parasiten Gyrodactylus salaris hos lax i Torne älv och i finländska fiskodlingsanstalter hålls också under uppsikt.

Gyrodactylus salaris -uppföljningsundersökningarna 2007-2016

Förekomst i Finland och i andra länder

Laxparasiten Gyrodactylus salaris är med undantag för Övre Lappland en allmän hudparasit i Finland på regnbåge och på vildlax i Torne älv. Den förekommer inte i de vattendrag som mynnar ut i Ishavet. Parasiten påträffas också i Finlands grannländer. I Norge har parasiten påträffats i 50 laxälvar, av vilka den nordligaste är Skibotnälven, och i Ryssland i avrinningsområdet till Östersjön och även i Kieretti-älven och Fjärrkarelens Kemi älv som mynnar ut i Vita havet. I Norge har man förgiftat  nersmittade vattendrag med Rotenon för att utrota parasiten.

Mer information på vår webbplats:

Mer information på andra webbplatser: 

  • JSMf 1376/2004. Skyddande av Tana älvs, Näätämöjoki, Paatsjoki, Tuulomajoki och Uutuanjoki vattenområden från spridningen av parasiten Gyrodactylus salaris
  •  Fiske i Tana älv  inkl. platserna för desinficering (ELY-centralen)