Viral hemorrhagisk septikemi VHS

VHS (Viral Haemorrhagic Septicaemia) orsakas av ett rhabdovirus.

Symptom

Av laxfiskarna har regnbåge visat sig vara den mest mottagliga för sjukdomen. Gädda och piggvar är också mottagliga för vissa virusstammar, men sjukdomen har aldrig påträffats hos havslax och smittprover har inte heller visat att havslaxen skulle vara mottaglig för sjukdomen. Vissa VHS virusstammar har även isolerats i strömming och nejonöga, men klinisk VHS har inte påvisats hos dessa fiskar i Finland. Symptomen hos fiskar som har akut VHS är mörk hud, utstående ögon, apati och onormalt simsätt. Runt ögonen, på huden, bukväggens hinnor, i muskulaturen och de inre organen förekommer ofta rikligt med blödningar.

Dödligheten varierar mycket beroende på virusstam, fiskart, fiskarnas storlek och miljöförhållanden. Sjukdomen förekommer vanligtvis vid temperaturer på 4-14 °C. Sjuka fiskar utsöndrar rikligt med virus.

Diagnos och provtagning

För diagnos av sjukdomen utväljs i första hand fiskar i dåligt skick med avvikande beteende.  Sjukdomen kan inte påvisas endast utgående från de kliniska symptomen. För virusprov tas en bit av fiskens hjärna, av mjälten och främre delen av en njure. I stället för hjärnan kan man ta en bit av hjärtat. Diagnosen ställs genom att viruset påvisas i fiskarnas organ eller vävnader vid cellodling och virusets genom säkerställs med PCR-analys.

Smittvägar

Sjukdomen sprids via sjuka fiskar, symtomfria smittbärare, odesinficerad rom, vatten samt redskap som har kommit i kontakt med infekterade fiskar.

Bekämpning och profylax

Det finns ingen medicinsk behandling och inget fungerande vaccin mot sjukdomen. Goda förhållanden i fiskodlingarna lindrar sjukdomsbilden.

VHS är en djursjukdom som ska bekämpas enligt lag; en djursjukdom som sprider sig med lätthet och som ska anmälas omedelbart.

Efter fynd av VHS har restriktionsområden fastställts kring de smittade anläggningarna. Det är förbjudet att förflytta levande fiskar, rom, mjölke samt orensad fisk och odesinficerade redskap och transportmateriel från restriktionsområdena. Då levande fiskar som är mottagliga för VHS förs från ett VHS-fritt område till ett restriktionsområde ska försändelsen åtföljas av ett hälsointyg.

Uppföljning

Kontroller och provtagningar enligt programmet för utrotande av VHS utförs i restriktionsområdet på Åland. I övriga Finland sker uppföljningen av VHS enligt riskkriterier. Anläggningarnas moderstammar av frilevande fisk eller av rom av sådan ska undersökas för VHS innan avkomman får säljas eller överlåtas till andra anläggningar eller utplanteras. När rom och mjölke flyttas från havs- och vandringsområdena till inlandet ska moderfiskarna undersökas för VHS.

Tabell:
Uppföljningsundersökningar av virussjukdomar hos fiskar åren 2001 – 2012    (på finska)

Förekomst i Finland och i andra länder

Med undantag av restriktionsområdet på Åland har Finland sjukdomsfri status som är godkänd av EU. VHS konstaterades för första gången i Finland våren 2000. Sjukdomen har hittills påvisats på Åland, i Pyttis och Pyhämaa. Restriktionsområden fastställdes för dessa tre områden som ett sätt att hindra sjukdomen från att spridas. Restriktionerna i Pyttis-området upphävdes sommaren 2008. I området Nystad-Pyhäranta-Raumo påvisades VHS-viruset hösten 2008 efter fem år av frihet från sjukdomen, men därefter har viruset inte påvisats i området och restriktionerna upphävdes sommaren 2011. På Åland har VHS fortfarande påträffats varje år och restriktionerna där kvarstår tillsvidare. De virusstammar som har isolerats från strömming och nejonöga i Finland är av genotyp GII som avviker från genotyp GId som har isolerats från regnbåge. Genotyp GII har inte vid smittprov påvisats orsaka sjukdom hos regnbåge. VHS förekommer också i andra länder i Europa och betraktas som den fisksjukdom som orsakar de största ekonomiska förlusterna i Europa vid produktion av regnbåge.