Newcastlesjuka

Newcastlesjuka är en sjukdom hos fåglar som orsakas av paramyxovirus typ 1 (PMV-1) som har en hög sjukdomsalstrande förmåga. Alla fågelarter kan smittas men de olika arternas benägenhet att drabbas av sjukdomen varierar. Höns och pärlhöns är känsliga för sjukdomen, kalkoner är något motståndskraftigare. Papegojor, sjö- och havsfåglar är i allmänhet rätt motståndskraftiga och de kan fungera som symtomfria smittbärare och smittspridare. Duvor har sina egna paramyxovirusstammar som kan alstra sjukdom även hos höns.

Symtom

Symtomen uppträder i allmänhet cirka 4-6 dagar efter smittan. Fågelarten, virusstammens förmåga att alstra sjukdom, fåglarnas ålder, motståndskraft och andra sjukdomar samt miljöfaktorer inverkar på symtomen. Symtomen varierar men hos fåglarna förekommer i allmänhet nedstämdhet, aptitlöshet, diarré, svullet huvud och kam, fåglarna dricker mera och sitter hopkrupna, symtom från luftvägarna och centrala nervsystemet (anfall, kramper och förlamning). I allvarligare fall, särskilt hos unga fåglar, kan dödligheten plötsligt stiga till 80–90 % utan föregående symtom. Hos vuxna värpande hönor kan det enda symtomet vara att äggproduktionen minskar eller upphör helt och hållet. Hos människor kan viruset orsaka inflammation i ögats bindhinna.

Diagnos och provtagning

Sjukdomen kan inte diagnostiseras utgående från de kliniska symtomen. Liknande symtom kan orsakas av bl.a. aviär influensa, akut hönskolera, förgiftningar eller t.ex. om ventilationen i hönshuset går sönder.

Fåglarnas blod kan undersökas för antikroppar, dvs. huruvida djuret i fråga har stött på sjukdomsalstraren och försvarat sig mot den. Den slutliga diagnosen kräver alltid att viruset påvisas i sekret eller vävnader från djuret och att virusets förmåga att alstra sjukdom analyseras. För att påvisa viruset används molekylärbiologisk RT-PCR-analys.

Nuförtiden påvisas virusets sjukdomsframkallande förmåga genom att bestämma aminosyresekvensen för klyvningsstället hos virusets fusionsprotein. (PCR-metoder, sekvensering och analys av sekvenserna) På detta sätt kan man bestämma den sjukdomsalstrande förmågan snabbt rentav på två dygn. Om klyvningsstället består av flera aminosyyror som är känsliga för proteaser, har viruset en hög sjukdomsframkallande förmåga hos fåglar.

Smittvägar

Smittan kan spridas antingen direkt från en fågel till en annan eller via sekret, urin eller avföring från smittade fåglar. Fåglar som hålls utomhus smittas lätt av vilda fåglar. Viruset kan sprida sig med vinden flera tiotals kilometer bort. Det virus som orsakar Newcastlesjuka klarar sig väl i miljön och sprider sig lätt från ett hönshus till ett annat med t.ex. fåglar, foder, människor eller bristfälligt desinficerade transportfordon. Importerade fåglar och avelsägg utgör en särskild risk. Enligt dagens uppfattning kan viruset inte spridas med äggens innehåll, men smittan kan spridas till kläckeriet på äggens skal.

Bekämpning och profylax

Newcastlesjuka är en djursjukdom som lätt sprider sig och som ska bekämpas enligt lag, så veterinärmyndigheterna bestämmer om de åtgärder som krävs för att utrota sjukdomen. Djursjukdomslagen ålägger fågelägare att meddela tjänsteveterinären om de misstänker att en fågel insjuknat i Newcastlesjuka eller någon annan allvarlig, smittsam djursjukdom. Tjänsteveterinären meddelar gården anvisningar, granskar fåglarna och ta vid behov prov för undersökning. Gårdar där man misstänker Newcastlesjuka meddelas spärrbestämmelser tills misstanken om smitta kan avfärdas. Om sjukdomen konstateras hos fjäderfä bestämmer Evira att gårdens fjäderfä ska avlivas, kropparna förstöras och gården desinficeras.

Smittspridning från en smittad gård till andra ställen förhindras genom att transporter av fjäderfä och produkter som härrör från fjäderfä begränsas inom de skydds- och övervakningszoner som inrättas runt gården.

Om smittan konstateras hos duvor, enligt lagstiftningen behöver ingen zon inrättas runt duvslaget.

Utöver ovan nämnda åtgärder försöker man alltid reda ut varifrån smittan har kommit till gården. I detta sammanhang kan man ta prov även av fåglar på andra gårdar för att reda ut saken.

Bestämmelser om åtgärder i samband med misstanke om Newcastlesjuka eller konstaterad smitta finns i djursjukdomslagen och i jord- och skogsbruksministeriets förordning 25/14 (veterinärlagstiftningen D 38).

Vaccinering mot Newcastlesjuka

Flera EU-länder försöker hindra att sjukdomen sprids genom att vaccinera fjäderfä mot Newcastlesjuka. I Finland och Sverige är det dock förbjudet att vaccinera fjäderfä. Finland har inom EU officiell status som ett land där vaccinering inte förekommer genom EU-kommissionens beslut 94/963/EG. Tack vare statusen som vaccineringsfritt land kan Finland kräva att fjäderfä som förs in i landet inte är vaccinerade och att fåglarna kommer från sjukdomsfria flockar.

Brev-, utställning- och prydnadsduvor som hålls i tävlings- eller utställninssyfte ska vaccineras mot Newcastlesjuka liksom övriga fåglar i samma djurhållningsplats. Det är förbjudet att vaccinera andra fåglar mot Newcastlesjuka. 

Övervakning

I Finland undersöks alla avelsflockarvarje år med tanke på antikroppar mot viruset. Dessutom undersöks sjuka eller självdöda fåglar för att utesluta sjukdom.

Förekomst i Finland och på andra ställen

Newcastlesjuka är en av de allvarligaste smittsamma sjukdomarna hos fjäderfä. Newcastlesjuka förekommer i hela världen. Förekomsten av Newcastlesjuka inverkar betydligt på den internationella handeln med fjäderfä och produkter som härrör från fjäderfä. I Finland har Newcastlesjuka hos fjäderfä senast konstaterats hos kalkoner 2004.

Hos hobbyduvor konstaterades NDV smitta i två duvslag och ett hus för upphitade djur i september 2013, samt i två duvslag i maj 2012. Hos tamduvor i Joensuu har vi påvisat PMV-1 i november 2014 och tidigare i Kouvola  i oktober 2013 och i Imatra i februari 2012.

Mer information på vår webbplats

Mer information på andra webbplatser