Psittakos (ornitos)

Psittakos (ornitos) är en smittsam sjukdom som orsakas av bakterien Chlamydophila psittaci (tidigare Chlamydia psittaci) och som förekommer hos ett stort antal såväl vilda som tama fågelarter, vanligen hos duvor och papegojor.

Bland fjäderfäna är höns relativt motståndskraftiga mot sjukdomen, medan kalkoner är känsligare före den. Förutom hos fåglar orsakar C. psittaci sjukdom även hos andra djurarter, t.ex. katter, får, getter och nötkreatur. De kan också fungera som smittspridare. I flera länder är smittan en vanlig orsak till abort hos får och getter, varvid den kallas enzootisk abort. Av bakterien påträffas flera olika stammar som avviker mycket från varandra vad gäller förmågan att alstra sjukdom.

Psittakos kan smitta människan.

Sjukdomen kan också kallas papegojfeber.

Symtom

Hos fåglar varierar sjukdomsbilden från fullständig symtomfrihet till en allmän infektion som leder till döden. Även en fågel som verkar frisk kan bära på den bakterie som alstrar sjukdomen och när fågeln blir stressad kan den insjukna med synbara symtom. I och med symtomen ökar utsöndringen av bakterien i omgivningen betydligt. Vanligtvis orsakar psittakos luftvägssymtom hos fåglar och i samband med dem iakttas ofta trötthet, dålig aptit, rinnande ögon och näsborrar och ibland diarré.

Förekomst i Finland

Varje år konstateras några fall av smitta med C. psittaci hos djur i Finland. De senaste åren har några enstaka fall konstaterats hos vilda fåglar, sällskapspapegojor och prydnadsduvor. Psittakos hos fjäderfä har aldrig konstaterats i Finland.

Konstaterande

Psittakos undersöks vid Evira när förändringar som är typiska för sjukdomen konstateras i samband med obduktion. Ett C. psittaci–fynd säkerställs med hjälp av PCR-analys eller bakterieisolering.

Smittvägar och profylax

De sedvanliga sätten att skydda mot sjukdomar skyddar fåglarna mot smitta, även smitta från fåglar till människor kan förhindras med vanliga hygienåtgärder. C. psittaci sprids via luftvägssekret och avföring från det sjuka djuret. Smitta hos sällskapsfåglar kan behandlas med antibiotikamedicinering, men efter den kan en del fåglar förbli smittbärare. Det finns inga särskilda bestämmelser om åtgärder för att utrota psittakossmitta, utan man kan komma överens om dem med den behandlade veterinären. Enligt djursjukdomslagen klassificeras sjukdomen som en smittsam djursjukdom som ska anmälas omedelbart så den ska alltid meddelas tjänsteveterinären i den egna kommunen.