Bluetongue

Bluetongue är en virussjukdom hos idisslare som sprids av svidknott ( Culicoides spp.). Den orsakas av ett orbivirus med 24 kända serotyper. Sjukdomen förekommer hos idisslare som hålls som husdjur och hos vilda idisslare samt hos kameldjur (alpacka, lama). Bluetongue har inte konstaterats i Finland.

Bluetongue smittar inte människor.

Symtom

Inkubationstiden är 4–12 dygn. Alla smittade djur uppvisar inte symtom eller så kan symtomen vara mycket lindriga. Alla symtom uppträder inte hos samma djur eller ens i samma besättning. De allvarligaste symtomen konstateras i allmänhet hos får, nötkreatur är ofta symtomfria. Hos vissa får kan tungan i sjukdomens slutfas svullna och bli blåaktig till följd av cirkulationsstörningar. Sjukdomen har fått sitt namn efter detta sällsynta symtom.

Symtom hos nötkreatur:

  • flöde från näsborrar
  • svullnader i huvud- och halsregionen, särskilt kring ögonen och mulen
  • röda och rinnande ögon
  • sår i munnen
  • dreglande, smackande och gnisslande med tänderna
  • svullnad och rodnad på spenarna och i blygdregionen
  • hälta och svullnad i kronranden
  • feber och nedsatt allmäntillstånd

 

Symtom hos får:

  • flöde från ögon och näsborrar som förändras och blir tjockt och mörkt
  • dreglande på grund av svullnader och/eller sår i munnen
  • feber och nedsatt allmäntillstånd
  • svullnader i huvud- och halsregionen, särskilt kring ögonen och mulen
  • kraftig hälta, vill inte resa sig upp
  • svullnad och rodnad i kronranden
  • blödningar under och inne i huden
  • svullnad och rodnad i kronranden
  • andningssvårigheter
  • svullen och blåaktig tunga

 

Hos andra idisslare kan liknande symtom förekomma som hos nötkreatur eller får.

Diagnos och provtagning

För att säkerställa diagnosen behövs EDTA- och serumblodprov av levande djur. Från nyligen döda eller aborterade eller döda nyfödda djur tas vävnadsprov av mjälten, levern, lymfkörtlarna och lungorna samt blod från hjärtat. Från aborterade och nyfödda djur tas även prov av hjärnvävanden. Antikroppar kan påvisas i serum och virus i EDTA-blod och vävnadsprov.

Smittvägar

Det virus som orsakar bluetongue (BTV) sprider sig i huvudsak via blodsugande insekter, svidknott. Svidknotten får smittan från idisslare som bär på viruset och överför smittan till andra idisslare följande gånger de suger blod. Viruset kan också överföras från ett djur till ett annat via sperma, från modern till fostret via placentan och till den nyfödda kalven via mjölken. Också kanyler som förorenats av viruset och som används på nytt kan överföra smittan mellan djur. Bluetongue sprids inte via livsmedel och smittar inte människor. Hos får hittas virus i blodet, dvs. viremin varar 3–20 dygn. Hos nötkreatur är smittan ofta symtomfri och viremin kan vara upp till 60 dygn. Av denna orsak är nötkreatur viktiga med tanke på sjukdomens spridning.

Bekämpning och profylax

Bluetongue är en djursjukdom som ska bekämpas enligt lag. Den klassificeras som en djursjukdom som sprider sig med lätthet, vilket betyder att veterinärer samt djurets ägare eller innehavare är skyldiga att direkt meddela tjänsteveterinären när de misstänker att ett djur lider av sjukdomen. På grundval av misstänken meddelas djurhållningsplatsen restriktioner för förflyttningar av djur och andra restriktioner för att hindra smittan från att spridas tills sjukdomen antingen har bekräftats eller kunnat uteslutas i laboratorieundersökningar. Om bluetongue konstateras på gården inrättas skydds- och övervakningszoner runt gården, där djur som är känsliga för sjukdomen inte får röra sig och transporteras fritt. Bestämmelser om åtgärder i samband med misstanke om bluetongue eller konstaterad smitta finns i rådets direktiv 2000/75/EG och kommissionens förordning 1266/2007/EG.

Det viktigaste sättet att förebygga sjukdomen är att säkerställa att inga idisslare som bär på sjukdomen förs in i landet. Det rekommenderas att import förläggs till vinterperioden då svidknotten är som minst aktiva. Av djur som förs in i landet krävs dessutom antingen vaccinering eller undersökning med tanke på viruset. I de länder där sjukdomen förekommer bekämpas den genom vaccineringar.

Övervakning

Förekomsten av bluetongue i Finland följs årligen genom prov som tas regelbundet av nötkreatur, får och getter samt vilda idisslare. Dessutom följs förekomsten av svidknott.

Förekomst i Finland

Bluetongue förekommer i alla världsdelar men har tills vidare inte konstaterats i Finland.

 

Mer information på vår webbplats

Mer information på andra webbplatser