Ekinokockos

Ekinokockerna, Echinococcus granulosus, Echinococcus multilocularis och övriga arter är bandmaskar som är parasiter hos köttätare. Typiskt för bandmaskarnas livscykel är att masken tillbringar vuxenstadiet i huvudvärdens tunntarm och larvstadierna i en mellanvärd. I Finland har endast påträffats arten E. granulosus (E. canadensis). Som huvudvärdar för ekinokocker tjänar köttätande djur, såsom hunden, vargen, mårdhunden och räven. Mellanvärden kan vara t.ex. ett får, ett nötkreatur, en ren, en älg, ett svin en sork (eller en människa).

Hundens dvärgbandmask (Echinococcus granulosus)

Echinococcus granulosus är rätt sällsynt i Finland. Den har påträffats hos renar, älgar och vargar i Östra Lappland, Kuusamo, Kajanaland och Norra Karelen. Denna form av Echinococcus granulosus som förekommer i naturen kallas hundens dvärgbandmask eller kanske hellre hjortdjurekinokock, därför att smittan i Finland aldrig har konstaterats hos hund, men bara hos varg. Numera anses den höra till arten Echinococcus canadensis. Ibland har E. granulosus (Echinococcus equinus) också konstaterats hos importerade hästar. På 2000-talet har till registret över smittsamma sjukdomar årligen lämnats 0-4 anmälningar om E. granulosus -infektioner som konstaterats hos människor. Smittor som erhållits i Finland har ändå inte konstaterats efter 1960-talet.

Smittvägar

Människan kan smittas av avföringen från en hund eller varg som bär på smittan eller via vatten, bär, grönsaker och svamp som förorenats med av avföring från sådana. Människan kan också smittas av ägg från masken som fastnat i pälsen till sällskapsdjur.

Inkubationstid

Sjukdomens inkubationstid är mycket lång, rentav flera år.

Symptom

Masken orsakar inga symptom hos djuret som tjänar som huvudvärd. Hos mellanvärdar kan ekinokockerna orsaka ekinokockos, varvid ekinokockerna bildar stora vätskefyllda blåsor i mellanvärdens lever eller lungor, som tränger undan fungerande vävnad.

Förebyggande åtgärder

  • Man utövar tillsyn över ekinokockos i samband med köttbesiktningen. 
  • Man ser till att hundarna regelbundet behandlas med bandmaskmedel, särskilt hundarna i renskötselområdena och jakt-, speciellt älghundarna.
  • Man bortskaffar slaktavfall av renar och älgar så, att hundar eller viltlevande djur inte har möjlighet att äta av det.
  • Man hindrar vilda djur från att komma in i områden med trädgårdsodling och från att förorena ytvattnen.
  • Kvaliteten på vattnet som används för bevattning och vattnet som används för rengöring eller bearbetning av produkter skall vara hög. 
  • Hygieniska arbetsmetoder.
  • Plockningen och användningen av vilda bär behöver inte begränsas.

Rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis)

Parasiten E. multilocularis har inte konstaterats i Finland och inte heller på det norska fastlandet. Parasiten har ändå förekommit på Svalbard och i Danmark. I Sverige påträffades den sällsynta sjukdomen för första gången vintern 2010-11. I Mellaneuropa är parasiten ställvis allmän bland rävar. Så är fallet i t.ex. Schweiz, Polen och Tyskland. Parasiten har också spritt sig till Baltikum och den förekommer i Estland.

Smittvägar

Människan kan smittas av avföring från parasitens huvudvärd räven, men också av avföring från hundar, katter, mårdhundar eller vargar som bär på smittan eller via vatten, bär, grönsaker och svamp som förorenats med avföring från sådana. Människan kan också smittas av ägg från masken som fastnat i pälsen till sällskapsdjur.

Inkubationstid

Sjukdomens inkubationstid är mycket lång, 5–15 år.

Symptom

Masken orsakar inga symptom hos djuret som tjänar som huvudvärd. Hos mellanvärdar och människan kan E. multilocularis orsaka förgrenade blåsor, vanligen i levern.

Förebyggande åtgärder

Hundar som införs eller återinförs till Finland skall vara behandlade med bandmaskmedel. Med behandlingen försöker man hindra att parasiten Echinococcus multilocularis sprids till Finland.

Ekinokockos

Ekinokockos är en för människan farlig sjukdom som orsakas av små bandmaskar ur släktet Echinococcus. Ekinokockernaslivscykel inbegriper ett rovdjur som värddjur (vanligtvis ett hunddjur) och ett växtätande djur som lämpar sig som föda för värddjuret som mellanvärd. Dvärgbandmaskar förekommer nästan i hela världen med varierande täthet.

Släktet har länge ansetts omfatta fyra arter, men enligt många forskares uppfattning förtjänar de stammar av Echinococcus granulosus som förekommer hos nötkreatur och hästar ställning som självständiga arter. Svinets, kamelens och hjortdjurens dvärgbandmask anses numera höra till arten Echinococcus canadensis. I Tibet har man dessutom hittat en ny dvärgbandmaskart, Echinococcus shiquicus. Räknar man på detta sätt finns det redan åtta dvärgbandmaskarter. Dvärgbandmaskarnas artbestämning är dock hela tiden föremål för aktiv forskning.

De flesta dvärgbandmaskstammarna eller –arterna är zoonotiska, dvs. de kan smitta även människan, varvid människan i allmänhet saknar betydelse för parasitens livscykel, en s.k. felvärd. En människa som blivit smittad kan insjukna mycket allvarligt. Människan kan smittas av ekinokockos via ägg i huvudvärdens (rovdjurets) avföring.

I Finland påträffas hundens dvärgbandmask (genotyp G10) som hör till arten E. granulosus (E. canadensis). I dess livscykel är vargen (eller hunden) huvudvärd och ett hjortdjur (ren, skogsvildren, älg) mellanvärd.

En annan dvärgbandmaskart som är av betydelse för Finlands del är rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis.  Parasitens huvudvärd är räv eller mårdhund och mellanvärdar gnagare, vanligen sorkar. För människan är smittan allvarligare än hundens dvärgbandmask, t.o.m. livsfarlig. Rävens dvärgbandmask hade före vintern 2010-11 aldrig påträffats i Fennoskandien, men den förekommer i stor utsträckning ute i Europa. Vintern 2010-11 undersöktes i Sverige över 3000 rävar, av vilka fyra var smittbärare. Av de 17 rävar som år 2003 undersöktes i Estland hade fem sådana parasiter.

En ekinokockarbetsgrupp bestående av experter från olika forskningsinstitut har gjort en riskbedömning av parasiten Echinococcus granulosus i Finland: Riskinarviointi Echinococcus granulosus -loisesta Suomessa (på finska, PDF 2397 kb). Ekinokockarbetsgruppen har också gjort en riskbedömning av rävens dvärgbandmask: Riskinarviointi Echinococcus multiloculariksen leviämisestä Suomeen ja Suomessa (på finska, PDF 2782 kb).

Symtom hos människan

Parasiten bildar vätskefyllda blåsor i organ vilka innehåller massor av bandmaskens mikroskopiskt små larver. Hos hundens dvärgbandmask är blåsorna i allmänhet klart avgränsade och förekommer vanligtvis i lungorna men ibland också i andra organ, t.ex. levern. Den sjukdom som E. granulosus orsakar hos människan kallas blåsmasksjuka eller hydatidos. Hos rävens dvärgbandmask är blåsorna förgrenade och liknar en elakartad svulst och de förekommer i första hand i levern, men när sjukdomen fortgår kan de sprida sig till andra ställen i kroppen. Dessa blåsor är svåra att helt och hållet avlägsna kirurgiskt. Rävens dvärgbandmask orsakar alveolär ekinokockos hos människan.

Blåsorna växer långsamt under årens lopp och när de växer börjar de trycka på målorganet och orsaka varierande symtom. Symtom på en blåsa i levern kan vara t.ex. smärta i magtrakten, avmagring och illamående.

Symtom hos djur

Dvärgbandmasksmitta är i allmänhet symtomfri hos huvudvärddjuret. Bandmaskarna lever några månader utan att skada tarmen. Också de egentliga mellanvärddjuren tycks ofta klara sig med lindriga symtom. I Kanada har man konstaterat att smittade älgar lättare faller byte för vargar.

Diagnos och provtagning

Hos huvudvärddjuren kan smitta konstateras i avföringsprov, där man letar efter maskägg som identifieras med PCR-analys. Ett stort antal djur testas ofta först med kopro-antigentest av avföringen, varefter de djur som testats positiva undersöks med andra metoder. Undersökning av hela tarminnehållet genom utstryk eller skrap hör till de säkraste testmetoderna. Hos mellanvärdarna syns smittan som vätskefyllda blåsor i de inre organen. De hittas i samband med köttbesiktningen. Vid mikroskopering av vätskan i blåsan ses typiska dvärgbandmasklarver. Hos människor konstateras sjukdomen med hjälp av antikroppar i blodprov och skanning, t.ex. ultraljudsundersökning, av de inre organen (särskilt levern).

Smittvägar

Dvärgbandmaskarnas ägg sprider sig i omgivningen med huvudvärdens avföring. Äggen tål kyla mycket väl men inte hetta, torka eller direkt solsken. Mellanvärden smittas genom att svälja ägg med mat eller dryck. I mellanvärdens kropp bildas blåsor som innehåller massor av larver. När huvudvärden äter en blåsa smittas den och larverna utvecklas till vuxna bandmaskar i tarmen.

Bekämpning och profylax

Rävens dvärgbandmask är en djursjukdom som ska bekämpas enligt lag. Den klassificeras som en djursjukdom som ska övervakas vilket betyder att djurets ägare eller innehavare, andra personer som på arbetets vägnar eller i samband med hobbyverksamhet kommer i kontakt med djur och vilken veterinär som helst är skyldiga att meddela tjänsteveterinären omedelbart när de misstänker att ett djur bär på sjukdomen. Hundens dvärgbandmask klassificeras såsom tillhörande andra smittsamma sjukdomar som ska anmälas omedelbart.

Den största smittrisken för människor utgör sällskapshundar som bär på ekinokocker. För att förebygga smitta hos människor är det väsentligt att förhindra att hundar smittas. I Finland bör hundar inte ges råa inre organ, framför allt lungor, av älg eller ren. Lungorna av fällda älgar bör förstöras så att vargar och rävar inte kommer åt dem. Jakthundar bör behandlas mot bandmask efter jaktperioden och även före den. Man försöker förhindra att rävens dvärgbandmask når Finland genom obligatoriskt parasitmedicinering för importhundar och hundar som reser utomlands.

Övervakning

Förekomsten av hundens dvärgbandmask i Finland övervakas vid Evira genom att man undersöker alla fällda vargar och misstänkta lungor av älgar. I renslakterierna följer man smittan hos renar i samband med köttbesiktningen. Älgarnas lungor har också undersökts inom ramen för ett projekt genom stickprov som insamlades i vissa områden. Varje år undersöks 300-500 rävar och mårdhundar med tanke på rävens dvärgbandmask. Skogsforskningsinstitutets sorkforskare undersöker också sorkar med tanke på ekinokocker. Potentiell smitta hos importdjur (nötkreatur, svin, får och hästar) kommer fram i slakterierna i samband med köttbesiktningen.

Förekomst i Finland och på andra ställen

I Finland förekommer endast hundens dvärgbandmask. Den förekommer i renar, älgar och vargar i närheten av östgränsen, framför allt i Kajanaland och norra Karelen. Smitta har inte konstaterats hos våra husdjur. Rävens dvärgbandmask har inte konstaterats i Finland. Hundens dvärgbandmask förekommer förutom i Finland åtminstone i Estland och Kanada. I Europa förekommer parasiten E. granulosus hos husdjur. De kan ha får och svin som mellanvärdar. Svinets dvärgbandmask anses numera höra till arten E. canadensis tillsammans med kamelens och hjortdjurens dvärgbandmask. I Europa känner man dessutom till dvärgbandmaskar med nötkreatur (E. ortleppi) och hästar (E. equinus) som mellanvärdar. De hänfördes tidigare till arten E. granulosus. Dessa dvärgbandmaskar har hunden som huvudvärd.

Också rävens dvärgbandmask är ställvis mycket vanlig i Mellaneuropa. I våra närområden förekommer rävens dvärgbandmask i bl.a. Estland, Danmark, Svalbard och norra Ryssland. En inficerad räv blev skjuten i västrä Sverige i Uddevalla under julen 2010. Denna var den första upptäckten av parasiten i hela Fennoskandia. Bland de över 3000 rävar som i Sverige samlades in under vinterns lopp påträffades ännu tre fall till.

/files/images/elaimet/ekinokokkiloisen-rakkuloita2.jpg : 31Kb

Foto: Antti Oksanen Echinokockcystor i en älglunga.

Mer information på vår webbplats

Mer information på andra webbplatser

Teman: