Leptospiros

Leptospiros är en febersjukdom som orsakas av bakterier som tillhör släktet Leptospira. Till de sjukdomsalstrande Leptospira-arterna hör ett stort antal olika serovarer. Smittan kan förekomma hos alla däggdjursarter, även om vissa serovarer är utmärkande för vissa djurarter. De flesta serovarerna orsakar också en allvarlig febersjukdom hos människan, vars symtom påminner om influensa.

Symtom

Symtomen på leptospiros är mycket varierande: feber, ikterus och hemoglobinuri, aborter, plötsligt minskad mjölkproduktion, njur- och leverinflammationer, infertilitet.

Svårighetsgraden varierar från symtomfri leptospiros till allmän infektion med dödlig utgång. Största delen av leptospirainfektionerna hos djur är subkliniska. Våldsamma sjukdomsutbrott i svinstall eller bland nötkreatur planar ofta ut av sig själva med tiden. Fosterdödlighet och fortplantningsstörningar orsakar också produktionsförluster. Hos hästar kan kronisk infektion orsaka periodisk oftalmit. Kroniskt infekterade djur kan bära på sjukdomen och utsöndra bakterien resten av livet utan att själva uppvisa symtom.

Bl.a. serovarerna L. pomona, L. hardjo och L. grippotyphosa orsakar leptospiros hos svin och nötkreatur. Hos hundar uppträder leptospiros i form av njurinfektioner och leverinfektioner och de serotyper som orsakar sjukdomen är vanligen L. canicola eller L. icterohaemorrhagiae.

Diagnos och provtagning

Antikroppar mot Leptospira kan iakttas inom några dagar efter sjukdomsutbrottet och de blir kvar flera veckor eller månader, i vissa fall flera år. Antikroppstitern sjunker dock ofta till en nivå som inte längre kan iakttas fast djuret är kroniskt infekterat.

Diagnosen klinisk leptospiros baserar sig på både symtomen och antikroppsanalys genom mikroskopiskt aggulationstest av djurets serum. Hos hundar kan diagnosen också basera sig på symtomen och konstaterande av bakterien i djurets urin med PCR-analys.

Hos djur som vaccinerats mot leptospiros reagerar de antikroppar som bildats mot vaccinserovaren också vid en mikroskopisk antikroppstest, så det är bra att känna till djurets vaccinationshistoria när resultaten ska tolkas.

Som prov tas helblod, där serum avskiljs för undersökningen. För PCR-analys tas så ren urin som möjligt från djuret.

Smittvägar

Bakterien är mycket smittsam och ofta tränger den in i kroppen via slemhinnorna. Sjukdomen kan också smitta från djur till människor. Smittan fås vanligen via munnen eller med inandningsluften. Infekterat djururin sprider sjukdomen effektivast.

Profylax

Leprospiros har ett brett spektrum av värddjur, många olika vilda djur kan upprätthålla smittan, vilket försvårar bekämpningsåtgärderna.

Hundar kan vaccineras mot leptospiros. Vaccin rekommenderas för hundar som reser till länder där smittan är vanlig. Vaccinering ger skydd mot klinisk sjukdom, men hindrar inte hunden från att bli smittbärare. En hund som fått smittan kan utsöndra Leptospira-bakterien trots vaccinering.

Förekomst i Finland och på andra ställen

Leptospiros förekommer i hela världen. Sjukdomen är vanligare i varma och fuktiga områden på jorden.

I Finland undersöks Leptospira-antikroppar hos svin och nötkreatur i anslutning till semineringsverksamheten, som exportundersökning hos hundar samt vid misstanke om klinisk sjukdom i huvudsak hos hundar, ibland också hos t.ex. katter och hästar. Leptospira-antikroppar har konstaterats i huvudsak hos svin vid undersökningar i anslutning till semineringsverksamheten. De konstaterade antikroppsnivåerna har varit låga och det råder inte fullständig säkerhet beträffande deras betydelse. Låga titrer hos svin har hittats mot t.ex. serovarerna L. hardjo och L. bratislava, och ibland också mot serovarerna L. canicola, L. grippotyphosa och L. ballum. I Finland har Leptospira-bakterier inte konstaterats hos hundar genom PCR-analys.