Mjältbrand eller anthrax

Mjältbrand är en djursjukdom som ska bekämpas och även en allvarlig zoonos, dvs. sjukdomen smittar mellan djur och människor. Sjukdomen orsakas av bakterien Bacillus anthracis. Växtätare såsom nötkreatur, får, getter, hästar samt vilda idisslare och hästdjur är känsligast för smittan. Sjukdomen kan emellertid förekomma hos flera andra djurarter.

Mjältbrand konstaterades senast i Finland hos nötkreatur i september 2008.

Symtom

Nötkreatur, får och getter insjuknar oftast i den akuta sjukdomsformen. Djuret dör utan föregående symtom. Ur kroppsöppningarna rinner mörkt blod som inte koagulerar. Kroppen stelnar inte på normalt sätt efter döden. Vid den sjukdomsform som utvecklas långsammare kan förekomma feber, apati, svullnader, diarré och blödningar på slemhinnorna samt fosterdöd om djuret är dräktigt. Mjölken kan vara blodig. I vissa fall kan djuret leva flera dagar, men dödligheten är ändå hög. Antibiotika hjälper om behandlingen påbörjas i tid.

De senaste sjukdomsfallen som konstaterades hos nötkreatur i Finland var en långsamt fortskridande atypisk sjukdomsform där infektionen tog sig uttryck som lokal svullnad. Mjältbrand hos hästar kan vara akut och leda till plötslig död men sjukdomsförloppet är oftast långsammare än hos smittade idisslare. Symtomen är svullnad i hals- och huvudregionen samt eventuellt i extremiteterna. Kolik- och diarrésymtom kan också förekomma. Mjältbrand hos svin förekommer vanligtvis i form av lokal gangränös inflammation i svalget eller tarmen. Symtomen är svullnad och tarmsymtom. Köttätare är inte känsliga för smittan. De kan få en lokal infektion i svalget eller tarminflammation efter att ha ätit kontaminerat kött men ofta återhämtar de sig från sjukdomen. Fåglar kan vara symtomfria smittbärare och sprida smittan.

Diagnos och provtagning

Blod av döda djur tas som prov för bakteriologisk undersökning. Man bör undvika att öppna kadavret på grund av risken för kontamination av omgivningen.

Laboratorieundersökningarna görs alltid vid Evira när mjältbrand misstänks. Den preliminära diagnosen ställs genom mikroskopering, om typiska stavbakterier omsluten av en kapsel konstateras i provet. Diagnosen säkerställs genom bakterieodling och PCR-analys. Bakterierna förökar sig i blodet just innan djuret dör. Mikroskopisk undersökning är en okänslig metod för att påvisa smitta hos levande djur.

Smittvägar

Djuren smittas när de kommer i beröring med bakteriesporer i miljön. Oftast smittas de via munnen, men sjukdomen kan också ta sig genom skadad hud antingen direkt eller via insektsbett. Sjukdomen kan också smitta via luftvägarna, men för detta krävs en stor mängd sporer och tillräckligt lång exponeringstid. Smittkällan är kadavret eller sekret av ett djur som dött i mjältbrand. Dessa innehåller stora mängder bakterier som bildar sporer när de kommer i kontakt med syret i luften. Sporer som kommit ut i miljön, oftast jorden, förblir infektionsdugliga i decennier.

Mjältbrand var en vanlig sjukdom i Finland ända till 1960-talet och det kan fortfarande finnas sporer i jorden från dessa tider. Tidigare har mjältbrandssporer också kommit in i landet med getter och foder från länder där mjältbrand förekommer. Mjältbrand är vanlig i tropiska trakter. I Finland har det funnits kontaminerade områden i närheten av gamla läder- och foderfabriker. Sporer som sjunkit ner i marken kan sättas i rörelse i samband med störtregn, översvämningar eller schaktningsarbeten och de kan fortfarande kontaminera betesmark eller foder.

Bekämpning och profylax

Enligt finsk lagstiftning hör mjältbrand till de farliga djursjukdomar som ska bekämpas och veterinärmyndigheterna ska se till att sjukdomen utrotas och inte sprids.

När man misstänker att ett djur har mjältbrand ska man omedelbart meddela tjänsteveterinären som i sin tur underrättar länsveterinären om saken. Bestämmelser om anmälan om farliga djursjukdomar finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning 1010/2013.

För att hindra smittan från att spridas är det viktigt att få diagnosen snabbt, förhindra att sporer bildas och kommer ut i miljön samt att förstöra smittfarligt material på korrekt sätt. Kroppen av ett djur som dött i mjältbrand förstörs i första hand genom att den skickas till en anläggning för behandling av djuravfall (Honkajoki). Kadavret bör inte öppnas på grund av ovannämnda sporuleringsrisk. Av samma orsak bör kroppen skyddas mot asätare medan man väntar på transport till anläggningen för behandling av djuravfall.

En gård där mjältbrand misstänks eller har konstaterats meddelas spärrbestämmelser. Bestämmelser om åtgärder i samband med misstänkt eller konstaterad smitta finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning om bekämpande av mjältbrand (24/2013).

Nödvändiga rengörings-, desinfektions- och andra försiktighetsåtgärder vidtas på det sätt som anges i lagstiftningen och enligt myndigheternas anvisningar.

Förekomst i Finland

I Finland har mjältbrand förekommit sporadiskt hos djur. Det senaste fallet av mjältbrand konstaterades hos nötkreatur i södra Finland i september 2008. Mjältbrand förekommer i hela världen.

Mer information på andra webbplatser