Mul- och klövsjuka

Mul- och klövsjuka är den mest betydande virussjukdomen hos klövdjur i världen. Sju serotyper av viruset är kända. Viruset sprider sig ytterst lätt och smittar nötkreatur, får, getter, svin, renar och vilda klövdjur. Mul- och klövsjuka har senast konstaterats i Finland 1959.

Mul- och klövsjuka smittar inte människan.

Symtom

Symtomen uppträder 2-8 dygn efter smittotillfället, men det kan också räcka 10–14 dygn innan symtomen framträder. Smittan sprids på några dagar till nästan alla klövdjur som hålls i samma stall.

Hos nötkreatur

  • feber
  • matvägran
  • darrningar
  • sänkt mjölkproduktion
  • dreglande, smackande och gnisslande med tänderna
  • hälta
  • blåsor i klövspalterna, munnen, på tungan eller spenarna

 

Hos får 

  • feber
  • plötslig, kraftig hälta
  • ovilja att röra sig
  • små blåsor i klövspalterna och munnen som är svåra att upptäcka
  • brist på mjölk
  • ökad lammdödlighet
  • tackorna låter inte lammen dia

 

Hos svin 

  • feber
  • plötslig hälta
  • svinen kan skrika av smärta om de tvingas röra på sig
  • vill förbli liggande
  • blåsor i klövranden, på trynet och tungan
  • matvägran

 

Vuxna djur dör sällan på grund av mul- och klövsjuka medan ett stort antal unga djur kan dö. Idisslare kan fortsätta att bära på sjukdomen flera månader efter att symtomen försvunnit. Infekterade djur sprider sjukdomen till andra klövdjur. Svin fortsätter inte att bära på sjukdomen.

Diagnos och provtagning

Mul- och klövsjukevirus kan påvisas i prov av blåsvätskan eller blåsväggen (epitel). Serumblodprov kan undersökas för virusantikroppar som uppkommer till följd av smitta. Vid provtagning ska Eviras anvisningar iakttas.

Smittvägar

Sjuka djur avsöndrar virus i alla sekret (avföring, urin, saliv, mjölk, sperma) och i utandningsluften. Virus avsöndras redan några dagar innan symtomen börjat. Smittan kan komma till gården antingen med köpta djur som är infekterade eller med djurtransportbilar, livsmedel, foder, människor, vilda djur eller rentav vinden. Mul- och klövsjuka kan färdas långa sträckor med vinden.

Bekämpning och profylax

Mul- och klövsjuka är en djursjukdom som sprider sig med lätthet och som ska bekämpas enligt lag. Djurens ägare eller innehavare är skyldig att omedelbart meddela veterinären när ovan beskrivna symtom iakttas hos djur. Bestämmelser om anmälan om sjukdomar som sprider sig med lätthet finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning 1010/2013.

Tjänsteveterinären granskar djuren och tar vid behov prov av dem för undersökningar. Gårdar där man misstänker mul- och klövsjuka meddelas spärrbestämmelser tills misstanken om smitta kan avfärdas. Om sjukdomen konstateras på gården bestämmer Evira att gårdens klövdjur ska avlivas, kropparna förstöras och gården desinficeras. Smittspridning från en smittad gård förhindras genom att transporter av djur och produkter av animaliskt ursprung begränsas inom de skydds- och övervakningszoner som inrättas runt gården. Utöver de ovan nämnda åtgärderna försöker man alltid reda ut varifrån smittan har kommit till gården. I detta sammanhang kan man ta prov även av djur på andra gårdar för att reda ut saken.

Bestämmelser om åtgärder i samband med misstanke om mul- och klövsjuka eller konstaterad smitta finns i rådets direktiv 2003/85/EG och i jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelnings beslut (5/VLA/96, ändr.).

Det finns ingen behandling för sjukdom som redan brutit ut och därför är det viktigt att den konstateras och effektivt hindras från att sprida sig i ett tidigt skede. För att bekämpa sjukdomen är det mycket viktigt att upprätthålla sjukdomsskyddet på gårdarna och iaktta en karenstid efter besök på utländska lantgårdar.

Övervakning

Även den minsta misstanke om sjukdom med symtom som tyder på mul- och klövsjuka undersöks med tanke på smitta.

Förekomst i Finland och på andra ställen

Mul- och klövsjuka har senast konstaterats i Finland 1959. I Europa har mul- och klövsjuka konstaterats 2001 (UK, Frankrike, Holland, Irland) och 2007 (UK). Mul- och klövsjuka förekommer i bl.a. Turkiet samt många länder i Asien, Afrika och Sydamerika. Förekomsten av mul- och klövsjuka i ett land begränsar exporten av klövdjur och produkter som härrör från dem till andra länder.

 

Mer information på vår webbplats

Mer information på andra webbplatser