Salmonella

Infektioner orsakade av salmonellabakterier är ett betydande folkhälsoproblem i hela världen. Norden utgör här ett undantag. Situationen i Finland, Sverige och Norge har hållits på betydligt bättre nivå än i resten av världen.

Cirka 2 500 olika serotyper av salmonella är kända. En del av dem avviker från varandra med avseende på sin förmåga att alstra sjukdom och klara sig i miljön. Den viktigaste serotypen av salmonella som förekommer i Finland är Salmonella Typhimurium. Dess fagtyp 1 är endemisk i Finland och påträffas tidvis hos olika djurarter. Typhimuriums fagtyp 41 är särskilt anpassad till måsar, fagtyperna 40 och U277 åter till småfåglarna på fågelbordet, där de lätt smittar bl.a. sällskapsdjur. Andra serotyper av salmonella som är viktiga globalt är Salmonella Enteritidis och Salmonella Infantis. I pälsdjursfoder hittas oftast serotypen Poona.

Symtom

Salmonellabakterien orsakar tarminflammation samt ibland allvarligare symtom såsom kastning eller allvarlig blodförgiftning. Det vanligaste symtomet är diarré och feber. Djur som annars är i dåligt skick, nyfödda och unga djur samt djur som just nedkommit är känsligast för smitta. Smittan kan också vara helt symtomfri. Efter symtomen kan djuret också bära på latent smitta i flera månader.

Bland sällskapsdjuren är kräldjur, sköldpaddor och igelkottar känsligast för salmonellasmitta. De bär ofta på symtomfri salmonella i tarmen. Ofta är det första symtomet på smitta att familjens barn blir sjuka.

Några salmonellatyper är specialiserade på ett visst värddjur och orsakar allvarlig sjukdom hos värddjuret, medan de inte alls gör andra djurarter sjuka eller så orsakar de endast lindriga symtom på tarminflammation. Artspecifika sjukdomsalstrare är Abortusequi (häst), Abortusovis (får), Choleraesuis (svin), Dublin (nötkreatur) samt Gallinarum och Pullorum (fjäderfä). Ingen av dessa påträffas i Finland.

Diagnos och provtagning

Salmonella påvisas genom bakterieodling av avföring eller beroende på symtomen i andra prov, t.ex. av aborterade foster. Avföringsprov av sjuka djur undersöks med avseende på alstraren av diarrén i Eviras djursjukdomsbiologiska laboratorier (Helsingfors, Kuopio, Uleåborg, Seinäjoki). Undersökningar av friska animalieproduktionsdjur med tanke på salmonellasmitta görs i de lokala laboratorier som Evira godkänt. De skickar salmonellaisoleringar för bekräftelse, typbestämning och epidemiologisk uppföljning till Evira.

Smittvägar

Salmonella sprids oralt via avföring. De viktigaste smittkällorna för animalieproduktionsdjur är köpta djur som är infekterade, kontaminerat foder, infekterade djurskötare, besökare eller kontaminerade fordon samt andra djur (sällskapsdjur och vilda djur) som kommer in i djurstallarna. Salmonella klarar sig väl i bl.a. djurstallets foderförvaring och damm. När situationen tillåter kan den orsaka omfattande smitta och även sjukdom, t.ex. hos fjäderfä vid strömavbrott. Särskilt serotyperna Enteritidis samt Gallinarum/Pullorum sprider sig till avkomman via ägget. Hundar och katter kan smittas via mat, i sin livsmiljö eller av människor. En viktig smittkälla även för djur är människors utlandsresor.

Övervakning

Eftersom salmonellasituationen i Finland är avsevärt bättre än i de flesta andra EU-länder, de nordiska länderna undantagna, ville man behålla den goda nivån även efter att vi gick med i EU. Ett sätt att säkerställa att salmonellaförekomsten förblir låg är det nationella salmonellakontrollprogrammet. Salmonellakontrollprogrammet, som Europeiska gemenskapens kommission godkände för Finland i samband med anslutningsförhandlingarna i slutet av 1994, erbjuder goda förutsättningar att övervaka salmonellasituationen hos djur och livsmedel av animaliskt ursprung. Ifall salmonella konstateras vid övervakningen finns bestämmelser om de åtgärder som ska vidtas i lagstiftningen.

På grund av kontrollprogrammet fick Finland tilläggsgarantier avseende salmonella, dvs. kött- och äggpartier som förs in i Finland ska undersökas med tanke på salmonella i avgångslandet och resultatet ska vara negativt. För Sveriges och Norges del krävs ingen sådan undersökning eftersom de salmonellakontrollprogram som följs där motsvarar nivån i Finland och är godkända av EU-kommissionen.

Bekämpning och profylax

Salmonella är en djursjukdom som enligt lag ska bekämpas hos nötkreatur, svin, kalkoner och höns (värphöns och broilrar).

Finlands nationella salmonellakontrollprogram omfattar nötkreatur, svin och fjäderfä samt kött och ägg av dem. Finland har inom ramen för programmet förbundit sig att hålla salmonellanivån under 1 % i fråga om respektive djurart. När det gäller såväl köttfjäderfä som äggproduktion genomförs salmonellakontroll genom hela produktionskedjan, dvs. från far- eller morföräldrar- eller föräldraled till produktionsled. Prov tas i enlighet med programmet i olika skeden i kedjan, inklusive kläckerierna och slakteriernas styckningslokaler. Salmonellakontrollen av nötkreatur och svin är inte lika systematisk när det gäller levande djur, tyngdpunkten i provtagningen ligger på slakterier och styckningslokaler. I slakterier och styckningslokaler är målet att hålla salmonellaförekomsten under 5 % i fråga om de undersökta partierna.

Ägarna svarar för provtagningen på djurhållningsplatserna och kommunalveterinärerna övervakar att salmonellakontrollprogrammet genomförs i fråga om fjäderfä. I samband med inspektionsbesöket tar kommunalveterinären salmonellaprov. På inspektionsbesök inspekterar kommunalveterinären också djurhållningsplatsens sjukdomsskydd och produktionshygien och ger vid behov råd om hur sjukdomsskyddet och produktionshygienen kunde förbättras. När det gäller värphöns följs genomförandet av salmonellakontrollprogrammet även i äggpackerierna. Eviras kontrollveterinärer övervakar att programmet genomförs i slakterier och styckningslokaler medan kommunalveterinärerna svarar för övervakningen av slaktplatser och små styckningslokaler.

För gårdar där man på grund av kliniska symtom eller patologisk-anatomiska förändringar misstänker att salmonella förekommer samt för gårdar där salmonella har konstaterats utfärdas spärrbestämmelser vilkas syfte är att förhindra att sjukdomen sprids till andra gårdar eller når livsmedelskedjan.

Bestämmelser om bekämpning av salmonella hos nötkreatur och svin finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning 1030/2013 och om bekämpning av salmonella hos höns och kalkoner i jord- och skogsbruksministeriets förordning 1037/2013.

Förekomst i Finland och på andra ställen

I Finland är det klart sällsyntare med salmonella hos animalieproduktionsdjur än i de flesta andra EU-länder, vilket också har konstaterats i kartläggningar av salmonella hos fjäderfä och svin som omfattar hela EU. Några fall av smitta konstateras varje år på nöt-, svin- och fjäderfägårdar. Målet är att hålla förekomsten under 1 % på produktionsgårdar och detta mål har nåtts gott och väl redan i flera år.

Mer information på vår webbplats

Mer information på andra webbplatser