Trikinellor

Parasiter av släktet Trichinella (trikinellor eller trikiner) är små rundmaskar. De vuxna maskarna är tarmparasiter, larverna lever och utvecklas så att de blir infektionsdugliga i samma värddjurs muskulatur. Den sjukdom som trikinellorna alstrar kallas trikinellos.

Det finns flera olika trikinella-arter, varav fyra förekommer i Europa och Finland. Samtliga kan smitta människan, men den mesta betydliga är Trichinella spiralis, vars viktigaste värddjur är svin. Den vanligaste arten hos vilda djur i Finland är Trichinella nativa, som har anpassat sig till arktiska förhållanden. Den tål nedfrysning väl till skillnad från T. spiralis. Längre söderut i Europa är  Trichinella britovi en vanlig art. Fåglar kan smittas av en art, Trichinella pseudospiralis.

Trikinellos är en zoonos, den förekommer hos många djurarter och kan också smitta människan.

Symtom

I tarmfasen tar sig smittan uttryck i diarré och magsmärtor. När larverna lämnar tarmen för att sprida sig till musklerna kan mycket varierande symtom förekomma. Hos djur stiger ofta febern och de kan vara trötta och olustiga. Hos människor har varierande och till och med livsfarliga symtom konstaterats såsom feber, andningssvårigheter, ögoninfektioner, svullnader, hjärtmuskelinflammation samt allmän smärta. Hos många djurarter orsakar ändå vissa trikinarter just inga symtom fast djuren är kraftigt smittade. Exempelvis svin tål väl T. spiralis, som åter kan orsaka kraftiga symtom hos människan. Trichinella nativa infekterar inte grisar eller råttor signifikant. Mårdhunden tål också trikiner väl.

 Diagnos och provtagning

Man letar efter trikinellor i muskelprov. Proven tas av vissa muskler som parasiten har konstaterats ha förkärlek för. Hos svin tas provet av diafragmamuskeln. Hos vilddjur undersöks förutom diafragman i allmänhet kindmusklerna, även tungan eller frambensmuskeln kan lämpa sig för undersökning. Vid undersökningen upplöses muskelbiten i en vätska som efterliknar förhållandena i magsäcken, varvid de larver som finns inkapslade i muskelcellerna frigörs i vätskan. Därefter undersöks vätskan med mikroskop. Metoden kallas digestionsmetoden.

Parasiter kan också ses i en provbit som tagits av muskeln vid histologisk undersökning. En gammal undersökningsmetod är den s.k. kompressionsmetoden, där små muskelbitar pressas mellan glasskivor och undersöks med en förstoringsapparat, ett trikinoskop. Inom den officiella köttbesiktningen används numera endast digestionsmetoden, som har konstaterats vara den noggrannaste metoden. För att säkerställa smitta hos människan behövs flera test, blodprov och muskelprovbitar. Dessutom är patientens förhandsuppgifter om eventuella smittkällor viktiga.

Smittvägar

Man kan smittas av trikinellos genom att äta kött som innehåller inkapslade parasitlarver. I matsmältningskanalen frigörs larverna ur sina kapslar och utvecklas till vuxna maskar. Maskarna förökar sig i tarmen och de levande födda larverna vandrar med blodcirkulationen till musklerna där de kapslar in sig och behåller sin sjukdomsalstrande förmåga i flera år. När larverna vandrar och kapslar in sig kan de orsaka allvarliga symtom som också kan leda till döden, t.ex. hos människor förlamade andningsmuskler och hjärtmuskelinflammation. När ett djur faller byte för ett annat djur förs smittan vidare. Trikinellos är i huvudsak en sjukdom hos köttätare.

Bekämpning och profylax

Trikinellos hos svin är en djursjukdom som ska bekämpas enligt lag och som månatligen ska anmälas till Evira. Också trikinellos hos andra djurarter ska meddelas i veterinärens månadsanmälan, även om smitta hos dem inte behöver bekämpas enligt lag.

Trikinellor förstörs vid upphettning. Sjukdomen kan alltså inte smitta, om man äter ordentligt tillagat kött, oberoende av om det innehåller trikinellor eller inte. Griskött bör även av denna anledning alltid kokas eller stekas ordentligt innan det äts. En temperatur på +70 °C räcker till för att förstöra trikiner.

Tidigare rekommenderades att man skulle använda sig av djupfrysning för att förstöra trikinellor i kött. Man vet att det i Finland förekommer trikinella-arter som klarar köld, så djupfrysning kan inte längre rekommenderas som en metod att skydda sig mot smitta.

Övervakning

Kött som används som människoföda och som eventuellt kan innehålla Trichinella-larver ska undersökas med tanke på sådana. I slakterierna undersöks alla svin och hästar med tanke på trikinellor. Villebrådsarter som ska undersökas är björn, lo, vildsvin och säl. I Finland följer Evira årligen trikinellaförekomsten hos vilda djur med hjälp av djurprov som jägarna sänder in.

Förekomst i Finland och på andra ställen

I Finland är trikinellasmitta tämligen vanlig hos rovdjur framför allt i södra Finland. Enligt undersökningar påträffas mest smitta hos rävar, mårdhundar och lodjur. Parasiten har konstaterats hos björnar och vildsvin och även hos en gråsäl har smitta konstaterats. Trikinellor förekommer sällan hos köttätande fåglar.

Trikinellor förekommer i hela världen, men internationellt sett är prevalensen hög hos finsk vilt. Totalt känner man till 8 arter och dessutom 4 genotyper som ännu inte har definierats som egna arter.