Beskällarsjuka (dourine)

Beskällarsjuka (dourine)

Beskällarsjuka orsakas av flagellaten Trypanosoma equiperdum och smittar hästar, åsnor och andra hovdjur. På grund av överföringssätten ska den betraktas som en venerisk sjukdom. Beskällarsjuka har aldrig påträffats i Finland.

Beskällarsjuka smittar inte människor.

Symtom

Beskällarsjukans symtom och varaktighet varierar betydligt. De vanligaste symtomen är feber, ödem i genitalier och mjölkkörtlar, svullnader i huden, framåtböjda leder, vinglighet, huvudets muskler förlamas, ögonskador, anemi och atrofi. Ett typiskt symtom är 5-8 cm stora och 1 cm tjocka svullnader i huden som varar 3-7 dagar särskilt i området vid revbenen, men också på andra ställen på kroppen. Sjukdomsförloppet varierar så att symtomen förvärras, minskar och återkommer. Sjukdomen leder ofta till döden, men tillfrisknande är också möjligt. Också symtomfria smittbärare kan förekomma. Mortaliteten är cirka 50 %. Åsnor och mulor är motståndskraftigare mot sjukdomen än hästar.

Diagnos och provtagning

En säker diagnos förutsätter utöver de kliniska symtomen att parasiten konstateras. T. equiperdum är i huvudsak en vävnadsparasit som sällan förekommer i blodomloppet, så det är mycket svårt att konstatera själva parasiten i vävnader eller utstryk från genitalier. I praktiken ställs diagnosen på symtomen och genom att leta efter antikroppar med komplementbindningstest i serum från djuret. Antikroppar finns i infekterade djurs blod, fast de inte skulle uppvisa några symtom.

Man tar ett helblodsprov där serum separeras för testen.

Smittvägar

Beskällarsjukan överförs i samband med betäckning.

Bekämpning och profylax

Beskällarsjuka är enligt den nationella lagstiftningen en farlig djursjukdom som ska bekämpas. Om djurets ägare eller någon annan veterinär än tjänsteveterinären misstänker beskällarsjuka hos en häst ska misstanken omedelbart meddelas tjänsteveterinären. Tjänsteveterinären ska vidta åtgärder för att säkerställa diagnosen och förhindra att smittan sprider sig. Bestämmelser om anmälan om farliga djursjukdomar ingår i jord- och skogsbruksministeriets förordning 1346/95. För en gård där beskällarsjuka misstänks eller har konstaterats utfärdas begränsande föreskrifter. Bestämmelser om åtgärder i samband med misstänkt eller konstaterad smitta ingår i jord- och skogsbruksministeriets Cirkulär nr 190/1980.

Den viktigaste förebyggande åtgärden är att säkerställa att inga sjuka eller smittbärande hästar förs in i landet.

Förekomst i Finland och på andra ställen

Beskällarsjukan har aldrig påträffats i Finland. Sjukdomen förekommer permanent i största delen av Asien, i norra och södra Afrika, Ryssland, Mellanöstern och Sydamerika, samt sporadiskt i sydöstra Europa.