BSE eller galna ko-sjukan

BSE (bovin spongiform encefalopati) eller galna kosjukan är en långsamt framåtskridande sjukdom hos nötkreatur som orsakas av ett förändrat prionprotein. BSE hör till TSE-sjukdomarna (transmissibel spongiform encefalopati), till vilka hör även bl.a. scrapie hos får och getter och TME (transmissibel mink encefalopati) hos minkar.

Det är sannolikt att under toppåren för BSE har sjukdomen via föda smittat även människor och orsakat vCJD (en variant av Creutzfeld-Jacobs sjukdom). Största delen av fallen har konstaterats i Storbritannien där prevalensen för BSE var synnerligen hög i början av 1990-talet. Fast det inte direkt går att påvisa något samband mellan vCJD och BSE hos nötkreatur anses det sannolikt att smittkällan är gemensam.

Det enda fallet av BSE i Finland konstaterades i december 2001.

Symtom

BSE orsakar i huvudsak symtom från centrala nervsystemet hos nötkreatur, vanligtvis upptäcker kreatursägaren att djurets beteende förändrats. Djuret är rädd, nervöst och aggressivt, det har balanssvårigheter och svårigheter att koordinera bakbenen och reagerar kraftigt på ljud och beröring. Ofta kan tydliga darrningar iakttas. Trots god aptit magrar djuret och mjölkproduktionen minskar.

Symtomen kan variera från en dag till en annan och om djuret blir irriterat och stressat förvärras de. Symtomen uppträder vanligtvis hos 4-5 år gamla och äldre djur (de yngsta djur som insjuknat har varit 2 år). Sjukdomen har lång inkubationstid (2-18 år), sedan sjukdomen brutit ut tilltar symtomen från centrala nervsystemet tills döden inträder.

Även andra sjukdomar kan orsaka liknande symtom.

Diagnos och provtagning

Sjukdomen orsakas av ett smittsamt felveckat protein (PrPSc), som bildas av cellens normala prion eller dess förstadium. När sjukdomen framskrider samlas det särskilt i hjärnan och ryggmärgen där det bildar priontrådar och plack. När PrPSc så småningom anhopas förhindras nervcellernas normala funktion. Prion har dessutom konstaterats i näthinnan, nervsystemet, tarmen och hos små gnagare i mjälten.

Den slutliga diagnosen ställs med hjälp av TSE-test som identifierar prion i det döda nötkreaturets hjärnvävnad. BSE-test för levande nötkreatur har utvecklats men står ännu inte att få. BSE-prov tas av nötkreaturets hjärnstam i enlighet med den separata anvisningen om BSE-provtagning (länk).

Smittvägar

Den omfattande BSE-epidemin i Storbritannien och delar av övriga Europa på 1990-talet berodde på att animaliskt material från centrala nervsystemet återvunnits och använts i foder för nötkreatur. Djuren smittades av BSE via kontaminerat foder. BSE-smitta har påvisats i nötkreaturs hjärna, ryggmärg, näthinna, tarmar, delar av nervvävnaden och benmärgen. Det är osäkert hurudvida BSE smittar från modern till avkomman och den eventuella mekanismen är inte känd. Smitta mellan nötkreatur har inte kunnat påvisas.

Enligt dagens uppfattning har kött och mjölk ingen betydelse för överföring av smitta från djur till människor. Centrala nervsystemet och annat potentiellt s.k. riskmaterial som innehåller BSE-prion från nötkreatur förstörs och används inte inom livsmedels- eller foderproduktionen i EU.

Prioner klarar väl flertalet kemiska behandlingar, ultraviolettstrålning och upphettning, som förstör vanliga mikrober. Prioner förstörs genom autoklavering vid 3 bars tryck i 133 - 137 grader C minst 20 minuter. Denna behandling krävs bl.a. av anläggningar som hanterar djuravfall.

Bekämpning och profylax

Enligt den nationella lagstiftningen klassificeras BSE som en farlig djursjukdom som ska bekämpas. Den bekämpas med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning 999/2001 (”TSE-förordningen”), dessutom bestäms om bekämpning av BSE i jord- och skogsbruksministeriets förordning 6/VLA/2007 (ändr. 9/VLA/2008).

Syftet med kontrollåtgärderna är att förhindra att djur exponeras för BSE-smitta via foder samt att skydda konsumenten mot smitta via livsmedel. Tack vare bekämpningsåtgärderna har antalet fall av BSE som konstateras årligen minskat kraftigt. Åtgärderna syftar till att utrota BSE hos EU-ländernas kreatursbesättningar under det kommande decenniet.

Om djurets ägare eller någon annan veterinär än tjänsteveterinären upptäcker symtom som är typiska för BSE hos nötkreatur på gården ska misstanken omedelbart meddelas tjänsteveterinären. Tjänsteveterinären ska vidta åtgärder för att säkerställa diagnosen och förhindra att smittan sprider sig. Bestämmelser om anmälan om farliga djursjukdomar finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning 1346/1995. Gårdar där BSE-smitta misstänks eller har konstaterats meddelas spärrbestämmelser.

Övervakning av foder

Användning av importerat köttbenmjöl i foder för idisslare förbjöds i Finland år 1990, användning av inhemskt köttbenmjöl förbjöds år 1995. Med en förordning från Europeiska Unionen utsträcktes förbudet från och med 1.1.2001 att utöver foder för nötkreatur också gälla foder för andra djur avsedda för livsmedelsproduktion, såsom foder för svin och fjäderfä. I foder för idisslare får inte användas fiskmjöl på grund av de förfalskningar som tidigare förekommit. För att korskontamination av fodren skall kunna undvikas får foder för djur avsedda för livsmedelsproduktion inte tillverkas i en sådan anläggning, där det tillverkas köttbenmjöl eller andra foder för päls- eller sällskapsdjur som innehåller bearbetat djurprotein.

Evira övervakar verksamheten i anläggningar som tillverkar foder. Förekomsten av köttbenmjöl och annat material av landdjur och fiskmjöl i foder övervakas genom mikroskopering av proverna. Årligen utförs i genomsnitt 700 undersökningar.

Enligt riskvärderingar som gjorts i Finland har åtgärderna att minska risken för BSE gjort att risken numera är ytterst liten. Risken att nötkreatur får foder kontaminerat med BSE-riskmaterial är numera över en miljon gånger mindre än före åtgärderna, då den år 2001 var hundratusen gånger mindre än före åtgärderna.

Uppföljning

Testning av nötkreatur med tanke på BSE


Ett aktivt uppföljningsprogram för att bekämpa BSE inleddes då Europeiska kommissionen antog en förordning om saken år 2001. I Finland testades till en början endast över 24 månader gamla avlivade, nödslaktade eller symptombärande nötkreatur och ett sampel av över 24 månader gamla självdöda nötkreatur och över 30 månader gamla slaktnöt. BSE-testning av alla över 30 månader gamla slaktnöt inleddes i december 2001, då det hittills enda BSE-fallet i Finland konstaterades. I början av år 2009 steg den nedre åldersgränsen för alla nötkreatur som skall testas till 48 månader. I juni 2011 beviljade EU på grund av den låga risken för BSE Finland och 24 andra medlemsstater en möjlighet att höja den nedre åldersgränsen för BSE-undersökningar av friska djur från 48 månader till 72 månader.

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) gav i oktober 2012 ett yttrande, enligt vilket det vid uppföljning av förekomsten av BSE inom Europeiska unionens område räcker att självdöda, avlivade och sjukslaktade eller nödslaktade nötkreatur testas. Utgående från det antog Europeiska kommissionen ett genomförandebeslut som ger medlemsstaterna en möjlighet att avstå från BSE-testning av nötkreatur som slaktats friska.

Konsumenternas hälsa tryggas genom att man i samband med slakten avlägsnar de delar, i vilka orsakaren till BSE kunde förekomma, om djuret vore smittat (skallen, kotpelaren och tarmarna, det s.k. TSE-riskmaterialet).
I Finland beslöt jord- och skogsbruksministeriet från och med 1.3.2013 upphöra med BSE-testning av sådana finländska nötkreatur eller nötkreatur från andra länder med låg BSE-risk, som slaktats friska. Enligt den nya förordningen krävs BSE-undersökning inte heller av nötkreatur som slaktats hemma för eget bruk. Uppföljningen av BSE fortsätter fortsättningsvis för sådana över 48 månader gamla nötkreaturs del, som avlidit, avlivats eller nödslaktats eller som i samband med slakten uppvisat symptom på sjukdomen. 


Förekomst i Finland och på andra håll


BSE konstaterades för första gången i Storbritannien år 1986. Efter det har sjukdomen konstaterats i så gott som alla EU-länder och i länder utanför EU, såsom Schweiz, USA, Kanada och Japan. Åtgärderna som vidtogs i början av detta millennium för att skydda foderkedjan mot eventuella sjukdomsalstrare har lett till en drastisk minskning av BSE-fallen inom hela Europeiska unionens område. År 2001 var antalet konstaterade fall 2153. År 2012 konstaterades inom hela unionens område endast 18 BSE-fall. Sedan epidemin började har i EU-länderna allt som allt konstaterats ca 190 000 BSE-fall, av dem ca 185 000 i Förenade kungariket.

Finlands enda BSE-fall konstaterades i december 2001.

 

Mer information på vår webbplats

Mer information på andra webbplatser