Kastning

Kastning

Med abort eller kastning avses förtida nedkomst som leder till att ett icke livsdugligt foster föds. Orsakerna till kastning kan indelas i smittrelaterade och icke smittrelaterade. I bakgrunden till en smittrelaterad abort finns någon sjukdomsalstrare, t.ex. en bakterie, ett virus eller ett urdjur. En icke smittrelaterad abort kan orsakas av förgiftning, undernäring, en utvecklingsstörning hos fostret eller någon annan faktor som stör dräktigheten.

Ofta krävs flera åtgärder för att reda ut fertilitetsproblem hos besättningen. Under veterinärens hälsovårdsbesök kan man gå igenom nyckeltalen för fertilitet, utreda i vilka faser i dräktigheten problem förekommer, förekommer dödlighet bland småkalvar och hur har problemen startat. Det är också viktigt att kontrollera foderkvaliteten och utfodringen, tillgången till vitaminer och spårämnen samt djurens kondition. Laboratorieundersökningar utnyttjas för att utreda om det finns smittrelaterade faktorer i bakgrunden.

Symtom

Med abort eller kastning avses förtida nedkomst som leder till att ett icke livsdugligt foster föds. Hos nötkreatur betraktas det som kastning när fostret föds mellan den 42 och den 260 dräktighetsdagen. Kalvar som är äldre än så blir i allmänhet vid liv. Normalt slutar högst 5 % av dräktigheterna i abort. I en besättning på ett tjugotal kor betyder detta i medeltal en kastning per år. Om andelen kastningar är större än 5 % borde orsaken till kastningarna utredas och prov sändas för laboratorieundersökning för att utesluta smittrelaterade kastningsorsaker.

Diagnos och provtagning

Producenterna bör anmäla kastningar till kommunalveterinären som vid behov tar prov av kor som kastat för avgiftsfri brusellauppföljning.

Abortundersökningar är till stor del uteslutande undersökning. Vid merparten av abortundersökningarna konstateras inga smittrelaterade orsaker. Detta gäller även internationellt, även om det förekommer betydligt mer smittrelaterade orsaker på andra ställen. När flera fall av kastning förekommer rekommenderas ändå att man låter undersöka prov för att utesluta sjukdom. Evira har två avgiftsbelagda undersökningspaket: paketet för undersökning av foster samt paketet för undersökning av kastning hos moderdjur.

För fosterundersökning sänds det aborterade fostret samt efterbörden. Även om efterbörden är smutsig är det viktigt att sända in den för när det gäller vissa sjukdomsalstrare finns de enda iakttagbara förändringarna i placentan. Minst 2 - 3 karunklar borde ingå i provet. I samtliga fall borde provet vara så färskt som möjligt, ett prov som förvarats kallt över veckoslutet duger dock för undersökningar. Foster undersöks vid Eviras verksamhetsställen i Helsingfors, Kuopio och Seinäjoki. Undersökningen är avgiftsbelagd. Utredning av orsaken till kastning omfattar patologisk undersökning samt de viktigaste bakterierna som orsakar kastning, ureaplasma, svampar samt BVD- och IBR-virus samt vid behov Neospora-PCR-analys.

Blodprov av moderdjur bör tas av kor som kastat och undersökningspaketet omfattar undersökning av 5-10 blodprov med tanke på Q-feber, Chlamydophila, Neospora, Brusella, BVD och IBR-antikroppar. Undersökningen är avgiftsbelagd och proven undersöks vid Eviras verksamhetsställe i Helsingfors.

Orsaker till kastning

Icke infektiva, dvs. icke smittrelaterade orsaker

Allvarliga utvecklingsstörningar hos fostret leder lätt till försämrad förmåga att upprätthålla dräktigheten, varvid följden är att dräktigheten avbryts. Också tvillingdräktigheter avbryts oftare än normala dräktigheter. Till de viktigaste näringsproblemen hör brist på jod eller selen, och särskilt på ekologiska gårdar bör det ses till djuren får tillräckligt av dessa ämnen. Dåligt nutritionstillstånd är en risk för dräktigheten, det beror på brister i utfodringen eller någon annan sjukdom hos djuret. Yttre skador, t.ex. stångning, kan leda till att placentan eller fosterhinnorna brister, varvid fostrets tillgång till näring äventyras och följden kan vara kastning. Förgiftning kan också orsaka kastning. Exempelvis kortisonbehandling, mögelgifter i mögligt foder, för mycket nitrat i fodret till följd av överdriven kvävegödsling samt bekämpningsmedel kan leda till att dräktigheten avbryts.

Infektiva, dvs. smittrelaterade orsaker

Bakterier

Aborter kan orsakas av flera bakterier, varav många förekommer allmänt i omgivningen eller hos friska djur.

Arcanobacterium pyogenes är en vanlig alstrare av variga inflammationer hos nötkreatur och hör till de vanligaste alstrarna av enstaka bakterieinfektioner i livmodern. Bakterien förekommer på huden och slemhinnorna och om ytan går sönder kommer den in i organismen. A. pyogenesorsakar ofta bl.a. variga inflammationer i fötterna, den orsakar också juverinflammation och den isoleras i varhärdar i de inre organen. Förebyggande åtgärder är att särskilt se till att fötterna är i bra skick, att hudskavning undviks och att klövarna hålls friska.

Listeria monocytogenes är en bakterie som förekommer allmänt i naturen och som kan orsaka abort hos många djurarter, även människan. Kastningar på grund av listeria förekommer i samtliga faser i dräktigheten, men är vanligast under den sista tredjedelen av dräktigheten. Kastningar orsakade av listeria är ofta förenade med att efterbörden blir kvar samt livmoderinflammation med feber och andra allmänna symtom. De aborter som orsakas av listeria är vanligtvis enstaka fall, men särskilt om smittkällan har varit dåligt ensilage eller vatten kan flera kor abortera på kort tid. Den viktigaste smittkällan är ensilage av dålig kvalitet, vars pH har stigit eller som blandats med mull vid tillverkningen. Listeria kan göra även människor sjuka.

Salmonellasmitta är ofta symtomfri men kan orsaka kastningar framför allt under den sista tredjedelen av dräktigheten. Salmonella är en bakterie som finns i avföring och smittar via munnen. Salmonella kan göra även människor sjuka.

Mycoplasma bovis kan orsaka aborter men detta har inte konstaterats i Finland. Däremot förekommer Ureaplasma allmänt på slemhinnorna i symtomfria nötkreaturs luftvägar och könsorgan. Den konstateras också i de nedre luftvägarna i samband med luftvägsinfektioner hos nötkreatur. Ureaplasma kan även orsaka livmoderinflammation, flytningar och fertilitetsproblem hos kor. Vanligtvis insjuknar flera kor i besättningen i vaginit som orsakats av ureaplasma. Orsaken till att sjukdomen bryter ut är inte känd och symtomen försvinner i allmänhet av sig själv. Ureaplasma kan också orsaka kastning i slutet av dräktigheten och att de nyfödda kalvarna är svaga.

Bacillus licheniformis är en vanlig bakterie i omgivningen. Den orsakar vanligtvis kastning under den sista tredjedelen av dräktigheten. Smittan fås i allmänhet via förorenat foder eller vatten. Smittkällan har ofta konstaterats vara foder som blivit varmt.

Leptospira orsakar sjukdom hos såväl djur som människor. Hos nötkreatur är smittan ofta symtomfri men kan orsaka kastning under den sista tredjedelen av dräktigheten. Smittbärare är i första hand gnagare, animalieproduktionsdjur samt sällskapsdjur. Bakterien utsöndras i urinen och sprider sig via vatten, foder m.m. som förorenats av urin. Sjukdomen är sällsynt i Finland och klassificeras som en djursjukdom som ska anmälas omedelbart. För att bekämpa leptospiros på gårdsnivå är det viktigt att ta strid med råttorna samt att dricksvattnet är rent.

Viktiga orsaker till aborter utomlands men som för närvarande inte förekommer i Finland är bl.a. Brucella abortus samt Campylobacter fetus.

I Finland och de andra nordiska länderna har man helt lyckats utrota Brucella abortus, alstraren av brusellos eller kastningssjuka, men globalt är den fortfarande en mycket viktig orsak till kastningar. En ko med brusellos kastar vanligtvis under den sista tredjedelen av dräktigheten och bär på sjukdomen resten av livet. I Finland konstaterades brusellos senast 1960.

Bakterien Campylobacter fetus ssp. venerealis smittar via sperma och orsakar inflammation i kons livmoder och äggledare, vilket har till följd att den befruktade äggcellen inte kan fästa vid livmoderväggen. Tidig embryodöd är också vanligt vid kampylobakterieinfektioner. I Finland testas sperma som används vid seminering med tanke på kampylobakterier.

Virus

Bovin virusdiarré BVD är en sjukdom med varierande symtom som är spridd i hela världen. Hos vuxna nötkreatur är den ofta symtomfri, och även när den drabbar en ny besättning kan den orsaka endast lätt feber, diarré och minskad avkastning. Hos dräktiga djur kan smittan orsaka kastning eller att fostret mumifieras. Kalven kan också födas missbildad. Abort på grund av BVD inträffar oftast under de första två tredjedelarna av dräktigheten.

IBR eller infektiös bovin rinotrakeit är en smittsam virussjukdom som är vanlig i alla världsdelar men i Finland har den inte påträffats efter 1993. Sjukdomen kan yppa sig som allmän febersjukdom, hjärn- och hjärnhinneinflammation eller endast som infektion i de övre luftvägarna. Samma virus kan också orsaka inflammation i könsorganen hos såväl kor som tjurar. Kastning på grund av IBR inträffar vanligtvis under den andra tredjedelen av dräktigheten, men risken för kastning kvarstår ända till slutet av dräktigheten. I allmänhet förekommer kastning hos unga djur, men när viruset når en ny besättning kan följden bli en kastningsepidemi.

Bovint parvovirus förekommer allmänt hos våra nötkreatursbesättningar. Dess betydelse som kastningsorsak är oklar och kan eventuellt orsaka kastning när det kommer som ny smitta. Experimentellt har det konstaterats orsaka kastning i huvudsak under den första tredjedelen av dräktigheten.

Schmallenberg-viruset är ett nytt ortobunyavirus som funnits hos idisslare i Tyskland hösten 2011. Det smittar till idisslare och sprider sig från ett djur till ett annat via insekter. Symptomen är lindriga hos fullvuxna idisslare men då djuret är dräktigt kan det leda till kastning eller att avkomman har medfödda missbildningar.

Bluetongue kan orsaka kastning hos nötkreatur. Sjukdomen har inte påträffats i Finland.

Urdjur

Neospora caninum är ett urdjur som hör till koccidierna och som orsakar hjärn- och muskelinflammation hos nötkreatur och hundar. Det betraktas också som en betydande orsak till kastning hos nötkreatur. Nötkreatur får neosporasmitta under fostertiden från modern och senare via munnen från hundavföring.

Neosporas livscykel är tvådelad – dess huvudvärd är hunden medan nötkreatur är mellanvärd. Hundar får neospora genom att äta foster som kor kastat eller efterbörd som är behäftad med smitta. Hos såväl hundar som nötkreatur är smittan oftast symtomfri, men risken för kastning är ungefär fyrfaldig hos kor som har neospora. Kastningar orsakade av neosporos infaller vanligtvis i mitten av dräktigheten, kring 5 – 7 månaden.

På besättningsnivå syns smittan som ökat antal kastningar under den aktuella tiden, men när den når en ny besättning kan den orsaka en våg av kastningar då en stor del av de dräktiga djuren kastar inom några månader. För närvarande finns det ingen medicin och inget vaccin mot neosporos. För att undvika sjukdomen bör foder och dricksvatten skyddas mot hundavföring och hundar får inte matas med efterbörd.

Tritrichomonas foetus är ett urdjur som orsakar fertilitetsstörningar, vaginit, livmoderinflammationer samt kastningar under den första tredjedelen av dräktigheten. Smittan sprids från tjurar som bär på sjukdomen till kor. I Finland testas de tjurar som används för seminering med tanke på Tritrichomonas.

Svampar

Bland svamparna är den vanligaste orsaken till kastning Aspergillus fumigatus. Det är en mögelsvamp som är vanlig i omgivningen och som oftast härrör från mögligt foder eller torrströ.

Mer information på vår webbplats