Sjukdomar hos svin

I sjukdomsläget hos svin konstaterades inga betydande förändringar år 2014 jämfört med föregående år. Inga djursjukdomar som sprids med lätthet, är farliga eller som ska övervakas och anmälas utan dröjsmål påvisades hos svin.

Salmonellakontrollen av svin är en del av Finlands nationella program för salmonellakontroll. Salmonellainfektion hos svin hör till de djursjukdomar som ska bekämpas enligt lag. År 2014 påvisades inga nya fall av salmonellainfektion. På en svingård påvisades salmonellainfektion (serotyp S. Mbandaka), som hade påvisats redan år 2013. På denna gård påvisades också S. Bovismorbificans och S. Stockholm. Till följd av salmonellasaneringen blev gården fri från salmonella år 2014. Dessutom påvisades salmonella i ett samlingsprov av lymfkörtlar som tagits på slakteri. Utöver det nationella programmet för salmonellakontroll har djurhållningsplatser där man producerar rekryteringsdjur för försäljning eller överlåtelse, samt seminstationsgaltar i karantän, undersökts för salmonella och salmonellainfektion påvisades inte i de här proverna år 2014.

Av andra djursjukdomar som ska bekämpas enligt lag påvisades inga fall av trikinellos hos produktionssvin eller hos vildsvin i vildsvinshägn år 2014, således var situationen detsamma som år 2013. Uppföljningen av förekomsten av trikinellos hos svin och vildsvin är baserad på undersökningar i samband med köttbesiktning.

Under år 2014 påvisades influensa A-virus i prover från tre svingårdar.  På två svinbesättningar påvisades det pandemiska (H1N1) viruset, och på en besättning påvisades det vanliga svininfluensa H1N1 viruset. Undersökningar för influensavirus i lungprover eller slemprover ur näsborrarna gjordes från provförsändelser från 24 svingårdar. Före detta påvisades svininfluensavirus år 2013. Också då påvisades både det pandemiska och det vanliga H1N1 viruset, båda på två svingårdar.

Hälsoklassificeringsregistret Sikava förutsätter, vid sidan av andra krav, även frihet från grishosta i hälsovården på den nationella nivån och på specialnivån för gårdar som producerar rekryteringsdjur. I anslutning till övervakningen av sjukdomsfri status undersöktes 1439 prover för antikroppar mot grishosta år 2014. Inga nya fall av grishosta påvisades. Årlig uppföljning med undersökning av antikroppar krävs för närvarande endast av gårdar som producerar rekryteringsdjur för andra gårdar på Sikavas specialnivå. År 2013 undersöktes 1358 prover för antikroppar mot grishosta, och då påvisades grishosta på två svingårdar, av vilka den ena undersöktes för första gången och den andra hade haft grishosta redan tidigare.

Under året 2014 undersöktes 309 prover av svin patologisk-anatomiskt, och antalet prover var på samma nivå som år 2013. År 2014 konstaterades dysenteri som orsakas av bakterien Brachyspira hyodysenteriae på 5 svingårdar (en ny epidemi). Totalt undersöktes 2335 träckprover från 90 olika gårdar bakteriologiskt för dysenteri och för utredning av andra bakterier, som förorsakar diarré hos svin. I likhet med tidigare år konstaterades i prover från växande grisar främst tarminfektioner orsakade av bakterierna Brachyspira pilosicoli, toxigena Escherichia coli och Lawsonia intracellularis. Smitta av Clostridium perfringens typ C hos griskultingar påvisades på en gård år 2014.

Då det gäller luftvägsinfektioner var bakterien Actinobacillus pleuropneumoniae liksom tidigare år en betydande orsak till lunginflammation hos växande grisar.

 År 2014 rapporterades ingen ny gårdsdiagnos av klinisk PMWS (postweaning multisystemic wasting syndrome), vilken var också situationen år 2013. Utgående från uppgifterna på provremisserna hade svinen på en del av gårdarna vaccinerats mot circovirus typ 2 (PCV2). Circovirus kan förorsaka sjukdom också hos enstaka svin. Såsom även under några tidigare år, påvisades i enskilda prover sådana förändringar, som tydde på att circovirus (PCV2) var en delorsak till utveckling av sjukdom.

Sjukdomsläget för svin uppföljdes inom ramen för myndigheternas kontrollprogram för Aujeszkys sjukdom, TGE, PRRS, svinpest, afrikansk svinpest och brucellos ( Brucella suis). Blodprover för uppföljning av sjukdomar var tagna på slakterier så, att målet var att få cirka tusen prover från suggor från fem slakterier i relation till antal slaktade svin; högst fem prover från en besättning. Provtagning från hägnade vildsvin var speciellt inriktat på vildsvinhägn i Sydöstra och Östra Finland och proverna var tagna vid slakt. Alla undersökningsresultaten var negativa.  Analyser för betydande svinsjukdomar gjordes även i anknytning till artificiell inseminering, hälsoklassificeringen specialnivå för svinhus, utredningar av sjukdomsorsaker och importer, prover från hägnade vildsvin och prover från vilda vildsvin. Undersökningarna för leptospiros från seminstationsgaltar lades ner i början av år 2014 till följd av ändringar i lagstiftningen.

Risken för afrikansk svinpest växte under år 2014 då virussjukdomen spred sig till de Baltiska länderna.  I Finland har jägarna deltagit i djursjukdomsundersökningarna genom att sända blod- och organprov från jagade vilda vildsvin till Evira. Prover från vilda vildsvin har undersökts för afrikansk svinpest redan från år 2010, och cirka 10 prover per år har blivit sända till Forskningsenheten för djursjukdomsvirologi. Under år 2014 var sammarbetet med jägarna speciellt lyckat, och Evira fick prover från 138 vilda vildsvin. Över hälften av proverna kom från Sydöstra Finland. Då det gäller kommunerna var Villmanstrand etta med prover från 15 vildsvin.

Utom afrikansk svinpest undersöktes proverna från vilda vildsvin också för klassisk svinpest, Aujeszkys sjukdom och Brucella suis -bakterien. Inga av dessa sjukdomar påvisades.

 

Mer information på vår webbplats