Grishosta

Grishosta

Grishosta är en betydande sjukdom i luftvägarna hos svin som orsakas av Mycoplasma hyopneumoniae. I Finland har man länge velat begränsa förekomsten av grishostsmitta. Friheten från grishostsmitta övervakades först på gårdar som säljer avelsdjur till andra gårdar, och dessutom har frihet från grishosta från första början varit ett av de hälsoklassificeringskrav som näringen själv ställt på sedvanliga grisproduktionsgårdar.

Numera är grishostsmitta sällsynt i finländska svinhus.

Symtom

Mycoplasma hyopneumoniae orsakar långvarig lunginflammation hos svin. I samband med grishosta är prevalensen hög men dödligheten är i allmänhet liten. Svinen insjuknar vanligtvis 7-14 dygn efter att de smittats och det typiska symtomet är då torr hosta. Svinen kan också få nedsatt aptit. På gården varar symtomen på grishostsmitta från några veckor till flera månader. Om det hela tiden föds nya djur som är känsliga för smitta på gården kan symtomen i fortsättningen uppträda regelbundet t.ex. i köttsvinfasen.

Grishostans betydelse för svinuppfödningen ökar av att Mycoplasma hyopneumoniae-smitta exponerar svinet för lunginflammation som orsakas av andra mikrober. Följdsjukdomar som orsakats av bakterier är ofta förenade med kraftigare allmänna symtom som feber, aptitlöshet och försvårad andning.

Diagnos och provtagning

Besättningsspecifik diagnos på grishosta ställs med hjälp av antikroppsundersökningar.

Antikroppar mot grishosta kan undersökas antingen i blodprov av svin eller råmjölksprov av suggor. Inriktningen av provtagningen är särskilt viktig om ny grishostsmitta misstänks på gården. Eftersom inkubationstiden för grishosta är tämligen lång kan antikroppar i allmänhet konstateras redan hos sådana individer som har börjat visa hostsymtom några dagar tidigare. Vid misstanke om sjukdom ska provtagningen av denna orsak riktas uttryckligen till hostande svin och svin i samma boxar som de.

Smittvägar

Smittan sprids från gård till gård särskilt via smittade unga svin eller svin som nyligen smittats. En gård kan också få smittan om gården saknar ändamålsenligt lastningsutrymme och det finns svin med grishostsmitta i den transportbil som hämtar djur. Om luften från transportbilen når svinstallet direkt under lastningen är det möjligt att smittan överförs till djuren i svinstallet.

På gården sprids smittan vid närkontakter t.ex. från suggor till grisar, i boxen från en gris till en annan och i svinhuset från en box till en annan.

Profylax

För närvarande förutsätter näringen frihet från grishosta av gårdar på specialnivån och den nationella nivån i hälsoklassificeringsregistret Sikava. Grishosta hör inte till de djursjukdomar som ska bekämpas enligt lag, utan bekämpningen koordineras av näringen.

Spridningen av grishostsmitta mellan gårdarna har förebyggts länge. Frihet från grishostsmitta förutsattes först av svinhus som sänder försöksgrupper till försöksstationer i hälsokontrollprogrammet för svinhus (JSM:s veterinäravdelning1983). Dessa gårdar sålde också förnyelsedjur till andra gårdar. Frihet från grishosta förutsattes från första början även i slakteriernas frivilliga hälsoklassificeringsprogram för svinhus, som startade på 1990-talet.

Det går att utrota grishostsmittan på svingården. Det finns flera saneringsmetoder. Sanering förutsätter en noggrann förhandsplan och agerande särskilt i situationer där man vill behålla en del av djuren på gården.

Övervakning

Evira undersöker antikroppar mot grishosta i de prov som Sikavas regler förutsätter av gårdarna på årsnivå samt i sådana prov som har sänts in för undersökning på grund av misstanke om grishosta. Hälsoklassificeringsregistret Sikava följer friheten från grishosta även med hjälp av veterinärernas regelbundna gårdsbesök. På gårdarna och i slakterierna följer man också rapporterna om köttbesiktningsfynd vilka beskriver förekomsten av sjukdomar i luftvägarna.

Enligt veterinärlagstiftningen hör grishosta till övriga smittsamma djursjukdomar som ska anmälas månatligen.

Förekomst i Finland och på andra ställen

Finland hör till de få länder där man aktivt har försökt utrota grishostsmittan. Motsvarande program har funnits i t.ex. Norge och Schweiz. I de prov som Evira undersökte 2009 konstaterades grishostsmitta på färre än 10 svingårdar.