Svinpest (CSF)

Svinpest är en synnerligen smittsam sjukdom som drabbar svin (också minigrisar) och som orsakas av ett pestivirus. Svinpestsmitta orsakar en djursjukdom med allvarliga symtom. Svinpest har senast förekommit i Finland 1917.

Viruset smittar inte människor eller andra djur, men de kan sprida det vidare.

Symtom

Svinpest kan förekomma kliniskt i en perakut, akut, kronisk eller atypisk form beroende på virusets förmåga att alstra sjukdom och värdens motståndskraft. Symtomen är vanligen lindrigare hos vuxna svin än hos unga. I allmänhet påminner akut klassisk svinpest kliniskt och patologiskt mycket om akut afrikansk svinpest. När tydliga blodutgjutningar kan iakttas på djurets hud och i öronen är det skäl att misstänka akut klassisk svinpest eller afrikansk svinpest. Det finns endast få andra sjukdomar som orsakar liknande förändringar.

I den perakuta formen dör svinen plötsligt utan föregående symtom. I den akuta formen, som är vanlig när smittan första gången kommer till ett område, uppträder symtomen inom 2 - 8 dygn efter smittotillfället. Nästan alla svin insjuknar, de har feber, saknar aptit, är nervösa, en del vinglar och har kramper. Huden på benen, magen och öron kan rodna. Dessutom konstateras ofta bindhinneinflammation i ögat, svullna ögonlock, rinnande ögon och näsborrar samt kräkningar och diarré, ofta blodig. Dödligheten är över 90 % och djuren avlider inom 5-19 dygn efter de första symtomen.

I den kroniska formen påminner symtomen om den akuta sjukdomen, men djuret ser ut att återhämta sig efter ett par veckor. Djuret förblir dock i dåligt skick och kan ha ospecifika symtom såsom avmagring, feber och diarré. Sjukdomsförloppet kan pågå flera månader, men det leder alltid till döden.

Den atypiska formen förekommer i områden där smittan är endemisk eller där man använder levande vaccin. Dödligheten är då 1 - 60 %. Hos suggor kan det enda symtomet vara nedsatt fertilitet. I början av dräktigheten kan smitta orsaka kastning eller att fostren är dödfödda, mumifierade eller missbildade.

Smittans inkubationstid hos ett enskilt djur är från en vecka till 10 dygn från smittotillfället. De kliniska symptomen framträder eventuellt först inom 2–4 veckor eller ännu senare om alla svin som smittats är fullvuxna eller om smittan orsakats av en virusstam med svag sjukdomsalstrande förmåga.

Diagnos och provtagning

Svinpestviruset, dess antigen eller genom kan konstateras i organ eller blod från döda eller avlivade svin. Antikroppar kan konstateras i svinets serum. Vid provtagning ska jord- och skogsbruksministeriets förordning 22/VLA/2002 iakttas.

Smittvägar

Djuren smittas i allmänhet via de övre luftvägarna eller munnens slemhinna. Svin utsöndrar virus i urin, avföring, sperma och virus finns också i äggceller, embryon och kött. Virus utsöndras redan några dagar innan symtomen uppträder och om djuret återhämtar sig fortsätter utsöndringen 2-3 veckor efter att symtomen försvunnit. Viruset klarar sig väl i avföring, kadaver och kroppar.

Smittan kan komma till svinstallet med antingen köpta djur som är infekterade, kontaminerad sperma eller embryon samt spridas av djurtransportbilar, livsmedel som innehåller kött, infekterade människor eller vildsvin samt av okänd orsak från andra svingårdar i närheten (< 1 km).

Svinpest sprider sig vanligtvis till smittfria länder med olagligt infört svinkött, mörade produkter som framställts av det eller med biprodukter från svinslakt. Smittan kan också spridas med kött eller köttprodukter av vildsvin från jaktresor, om resan har gått till ett område där svinpest förekommer. Svinpestviruset klarar väl av upphettning och rökning och blir av denna orsak kvar i framför allt mörade köttprodukter. I länder där svinpest förekommer är de största riskfaktorerna för att smittan ska spridas från en gård till en annan förflyttningar av svin, djurtransportbilar och gårdsbesök.

Bekämpning och profylax

Enligt den nationella lagstiftningen klassificeras svinpest som en djursjukdom som sprider sig med lätthet och som ska bekämpas. Om djurets ägare eller någon annan veterinär än tjänsteveterinären misstänker svinpest ska misstanken omedelbart meddelas tjänsteveterinären. Tjänsteveterinären ska vidta åtgärder för att säkerställa diagnosen och förhindra att smittan sprider sig. En gård där svinpest misstänks eller har konstaterats meddelas spärrbestämmelser. Runt en sådan gård där smittan har bekräftats kan dessutom skydds- och övervakningszoner inrättas, där djur och produkter av animaliskt ursprung inte får röra sig och transporteras fritt. Bestämmelser om anmälan om djursjukdomar som sprider sig med lätthet finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning 1346/1995 och om bekämpning av klassisk svinpest i förordning 22/VLA/2202 (ändr. 5/VLA/2206, 14/VLA/2010).

Det finns ingen behandling för sjukdom som redan brutit ut och därför är det viktigt att den konstateras och effektivt hindras från att sprida sig i ett tidigt skede. För att bekämpa sjukdomen är det mycket viktigt att upprätthålla sjukdomsskyddet på svingårdar och iaktta en karenstid efter besök på utländska lantgårdar. Det är förbjudet att mata svin med alla slags matrester för att förhindra smittspridning. Sjukdomen kan spridas med levande djur och könsceller samt med livsmedel. Därför är det viktigt att iaktta de begränsningar som satts för import av dessa.

Konstaterad smitta har betydande konsekvenser för den internationella handeln med griskött och grisköttsprodukter. Konsekvenserna av ett sjukdomsutbrott är inte begränsade till den gård som drabbats av svinpest utan även andra gårdar och hela näringen åsamkas ekonomiska och andra förluster. Ett sjukdomsutbrott kan leda till att den internationella handeln med svin och livsmedel som härrör från dem avbryts för lång tid.

Övervakning

Förekomsten av svinpest i Finland följs med hjälp av prov som tas årligen.

Förekomst i Finland och på andra ställen

Svinpest har senast förekommit i Finland 1917. Sjukdomen förekommer i Asien, Latin- och Sydamerika samt i Europa. I Europeiska unionen har den under de senaste åren konstaterats hos hushållsgrisar i Tyskland, Slovakien, Bulgarien och Rumänien. Sjukdomen har varit endemisk hos vildsvin i de ovan nämnda länderna och dessutom i bl.a. Frankrike och Ungern. Vildsvin har också varit den vanligaste smittkällan inom EU de senaste åren. I Europa förekommer sjukdomen dessutom i Ryssland och vissa länder på Balkan.

 

Mer information på vår webbplats