Vesikulär svinsjuka (SVD)

Vesikulär svinsjuka är en virussjukdom som med lätthet sprider sig bland svin och som inte på grundval av symtomen kan åtskiljas från mul- och klövsjuka. Sjukdomen har aldrig konstaterats i Finland.

Sjukdomen smittar inte människan.

Symtom

De kliniska symtomen på vesikulär svinsjuka kan inte åtskiljas från symtomen på mul- och klövsjuka. Alla sjukdomar med blåsor ska först betraktas som potentiell mul- och klövsjuka. Differensdiagnosen måste ställas så snabbt som möjligt.

SVD kan vara en latent, lindrig eller allvarlig sjukdom med blåsor beroende vilken virusart det är fråga om, var smittan har fåtts, inflammationsgraden och i hurudana förhållanden svinen hålls. Prevalensen kan vara upp till 100 %, men dödligheten är mycket låg. Sjukdomen kan utvecklas obemärkt så att svinens allmäntillstånd försämras endast tillfälligt. Eftersom sjukdomen är av latent eller lindrig karaktär misstänks den ofta först efter serologiska test som gjorts för övervakningen av sjukdomar eller för exporttillstånd.

Inkubationstiden för vesikulär svinsjuka är i allmänhet 2—7 dygn hos enskilda svin. Därefter kan kortvarig, upp till 41 graders feber förekomma, men de kliniska symtomen kan uppträda på gården först efter en längre tid. Då utvecklas blåsor i klövraden, t.o.m. så att klövens horndel lossnar. Mera sällan kan blåsor förekomma även på trynet och särskilt ovanpå det, på läpparna, tungan och spenarna, och på knäna kan ytliga skrubbsår förekomma. Sjuka svin kan halta och sakna aptit några dagar.

Sjukdomen är allvarligare hos unga svin. Dödlighet hos unga djur är mycket sällsynt jämfört med mul- och klövsjuka. Man har sett att sjukdomen orsakar neurologiska symtom, men de är ovanliga. Avbruten dräktighet är inte ett typiskt drag för SVD. Djuren återhämtar sig vanligtvis helt på 2—3 veckor.

Diagnos och provtagning

Eftersom blåsor hos svin också kan vara ett symtom på mul- och klövsjuka, ska prov tas och sändas in på samma sätt som vid misstanke om mul- och klövsjuka. De bästa proven för diagnos fås av blåsepitelet och av vätskan från hela blåsor eller blåsor som nyligen brustit. Prov tas också av sjuka svins avföring och blodprov för undersökning av antikroppar av sådana svin som misstänks ha återhämtat sig från klinisk eller latent infektion. Vid provtagningen ska beaktas anvisningarna enligt jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelnings beslut om bekämpning av SVD 31/VLA/1995 (ändr. 26/VLA/2006 och 2/VLA/2008).

Smittvägar

Smittan överförs vanligtvis oralt eller via mindre hudskador. Viruset finns i sekret från näsborrarna och munnen, och det finns i avföringen redan innan symtomen yppar sig.

Bekämpning och profylax

Vesikulär svinsjuka är en djursjukdom som sprider sig med lätthet och som ska bekämpas enligt lag. Djurens ägare eller innehavare är skyldig att omedelbart meddela veterinären när ovan beskrivna symtom iakttas hos svin. Tjänsteveterinären ska vidta åtgärder för att säkerställa diagnosen och förhindra att smittan sprider sig. För en gård där SVD misstänks eller har konstaterats utfärdas restriktioner. Runt en sådan gård där smittan har konstaterats ska enligt EU-lagstiftningen (rådets direktiv 1992/119/EG) dessutom inrättas skydds- och övervakningszoner, där djur och produkter av animaliskt ursprung inte får röra sig och transporteras fritt. Bestämmelser om åtgärder i samband med misstanke om SVD eller konstaterad smitta finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning 31/VLA/1995 (ändr.26/VLA/2006 och 2/VLA/2008).

För att bekämpa sjukdomen är det mycket viktigt att upprätthålla sjukdomsskyddet på svingårdar och iaktta en karenstid efter besök på utländska lantgårdar. Det är förbjudet att mata svin med alla slags matrester för att förhindra smittspridning. Sjukdomen kan spridas med levande djur samt med livsmedel. Därför är det viktigt att iaktta de begränsningar som satts för import av dessa.

Övervakning

Galtar som är avsedda för semineringsverksamhet och deras ursprungsgårdar samt försöksstationer och galtstationer undersöks med tanke på SVD i enlighet med jord- och skogsbruksministeriets förordning (2/VLA/2007 jämte ändringar)

Förekomst i Finland och på andra ställen

Vesikulär svinsjuka förekommer i Europa, i första hand i Italien. Sjukdomen har aldrig konstaterats i Finland.