Sjukdomar bland frilevande djur

I forskningen kring sjukdomar bland frilevande djur understryks sjukdomarna som smittar mellan djur och människan dvs. zoonoserna. Med hjälp av djurprover som medborgarna skickat it försöker man också följa upp förekomsten av andra djursjukdomar.

Sjukdomarna bland frilevande djur i Finland år 2012

Man försöker hindra att rabies kommer till Finland med frilevande små rovdjur genom att sprida ut vaccinbeten i terrängen. År 2012 fortsatte betesvaccineringarna i området som breddats året innan. Vaccinbetena (180 000/spridning) spreds ut i form av flygspridning i april-maj och september-oktober. Förekomsten av rabies och åtgången på vaccinbeten följs fortlöpande upp genom undersökningar av fällda och dödfunna rovdjur. För sjukdomsuppföljningsprogrammet är jägarna till avgörande hjälp vid insamling av djurprover. Prover samlas in huvudsakligen i sydöstra Finland och i Norra Karelen, där vaccinbeten sprids ut.

För uppföljning av sjukdomarna bland små rovdjur erhölls 573 djur (640 år 2011). Största delen av dem var mårdhundar (258) och rävar (237). Utöver det undersöktes mårddjur på följande sätt: 27 mårdar, 18 minkar, 16 uttrar, 13 grävlingar och 4 illrar. Såväl små som stora rovdjur undersöks med tanke på rabies. Bland frilevande djur konstaterades inte ett endaste fall av rabies.

Hunddjur dvs. rävar och mårdhundar undersöks också med tanke på rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis). Bandmasken har aldrig påträffats i Finland, inte heller år 2012. Hundens dvärgbandmask (Echinococcus canadensis), vars mellanvärd är älgen och huvudvärd vargen, förekommer i östra Finland (östra Lappland, Kajanaland, Norra Karelen). År 2012 konstaterades parasiten hos 5 vargar (35 undersökta). I västra Finland har hundens dvärgbandmask inte konstaterats. I älgproverna konstaterades nu inga ekinokocker, men en skogsren i Kuhmo hade ekinokockcystor i lungorna. Det var första gången som smittan kunde verifieras i en skogsren.

Små rovdjur undersöks i allmänhet alltid med tanke på trikinellaparasiter (Trichinella spp.) i muskulaturen. Trikinellor förekommer rätt allmänt hos små rovdjur: av mårdhundarna var 33 % positiva och av rävarna 18 %. Trikinellor konstaterades också hos grävling. Hos stora rovdjur är trikinellor allmänna. År 2012 var 50 % av lodjuren och 21 % av vargarna positiva. Av björnarna som undersöktes i Evira konstaterades endast en vara positiv, vilket är mindre än under tidigare år. Av två järvar var den ena trikinellapositiv

Skabb konstaterades åter i rätt riklig mängd: hos 6 rävar och 17 mårdhundar. Fallen kom mest från Södra Karelen, Nyland och kusten längs Bottenviken. Enstaka skabbiga djur levererades från Kajanaland, Södra Savolax och Södra Österbotten.

För uppföljning av dödsorsaken och sjukdomsförekomsten bland stora rovdjur erhölls 2 järvar, 9 vargar och 42 lodjur som hela. Av dem hade 31 lodjur, 3 vargar och bägge de undersökta järvarna dött i trafikolyckor. Hos de unga lodjuren konstaterades ofta svältdöd på grund av näringsbrist. En varg hade dött av varig brösthinneinflammation orsakad av en tunn gren som trängt in i brösthålan. I övrigt var vargarna djur som skjutits med speciallicens och som inte bar på några särskilda sjukdomar.

Harpesten eller tularemin är vanligen en sommarsjukdom, men år 2012 konstaterades tre fall under våren, i mars-april. Två av de insjuknade djuren var fältharar och en var en skogshare. Under sommaren konstaterades fem fall bland fältharar. Sjukdomen konstaterades huvudsakligen i Österbotten, men ett fall kom från Norra Savolax. Andra bakterier som orsakade sjukdom hos hardjur var Yersinia pseudotuberculosis, Listeria monocytogenes och Pasteurella multocida.

I älgproverna konstaterades år 2012 mycket varierande fynd. Några särskilda sjukdomsepidemier konstaterades inte. Proverna innehöll ofta endoparasiter och förändringar som sådana orsakar. De allmännaste var larver av älgstyng, lindriga inflammatoriska förändringar i levern orsakade av bukhålemask och små inflammatoriska härdar orsakade av lungparasiter. Svält som hänför sig till hög ålder och slitna tänder konstaterades också. Virala hudtumörer (papillomer eller fibropapillomer) konstaterades hos fem älgar.

I fågelinfluensauppföljningen undersöktes 141 frilevande fåglar, som antingen skjutits eller påträffats döda. Hos en bläsand konstaterades fågelinfluensatypen H3N8, som i egenskap av en lågpatogen typ inte medför att fågeln insjuknar eller utgör något hot för människan. Denna typ har också tidigare konstaterats bland andfåglar i Finland. Paramyxovirus-1, som hos fjäderfä orsakar den lättspridda Newcastlesjukan, konstaterades hos 8 tamduvor. Fallen konstaterades i Imatra och Kotka. Hos duvor orsakar viruset typiskt en hjärninflammation och symptomen på det är rörelsesvårigheter. Sjukdomsutbrott bland tamduvor konstateras då och då, huvudsakligen under den kalla årstiden.

Bland sparvfåglar konstaterades år 2012 mer än vanligt av papegojsjuka orsakad av bakterien Chlamydophila psittaci. Hos talgoxar orsakar sjukdomen typiskt en luftvägsinfektion i lungorna och luftsäckarna. Hos övriga arter (gulsparv, grönfink, nötskrika) är det vanligare med en allmäninfektion via munnen som skadar levern och andra inre organ. Tre sjukdomsutbrott konstaterades i Norra Savolax, två i Kajanaland, ett i Birkaland och ett i Södra Österbotten, huvudsakligen i januari-mars. Bakterien är zoonotisk och kan således via fågelavföring också smitta människan och orsaka sjukdom med feber.

En annan zoonotisk bakteriesjukdom, salmonellos bland småfåglar förekommer praktiskt taget i hela landet. På platser där fåglar matas konstaterades också vintern 2012 på vanligt vis salmonella på olika håll i Finland. Fågelprover sändes in från fem matningsplatser. De insjuknade arterna var typiska fröätare på matningsplatserna: grönfinkar, domherrar, gråsiskor och också grönsiskor. Bland grönsiskor visade sig också ett sjukdomsutbrott mitt under sommaren. Salmonella konstaterades också hos igelkottar, måsar (gråtrut, skrattmås och silltrut) och kajor, där den uppträdde latent. Ett mer sällsynt fall var en mårdhund som avlidit av en tarminfektion orsakad av salmonella. Salmonellaserotypen som konstaterades hos fåglar var Salmonella Typhimurium, hos igelkottar konstaterades dessutom serotypen Enteritidis. Salmonnellan hos mårdhund var av småfågeltypen. Hos kaja konstaterades den mer sällsynta serotypen Muenchen.

Hos gulsparvar konstaterades gulknopp eller trikomonos, som parasiten Trichomonas gallinae orsakar, vintern 2012 för första gången i Finland. Den långa milda hösten var uppenbarligen en faktor som bidrog till att sprida infektionen. Trikomonos hos gulsparvar påträffades på nio orter på olika håll i den södra delen av Finland ända upp i höjd med Uleåborg. Fall konstaterades fortsättningsvis också bland grönfinkarna, som lidit mest av sjukdomen. 


Undersökningar med tanke på TSE-sjuka år 2012 (pdf)
Tabell (på finska)
Djur som av olika orsaker undersökts med tanke på rabies år 2012 (pdf)
Tabell (på finska)
Resultaten av undersökningarna inom uppföljningen av förekomsten av fågelinfluensa bland frilevande fåglar 2003 - 2012 (pdf)

Teman: