Älgflugan

Älgflugan spred sig på 1960-talet till Finland från sydost. För närvarade är flugan mycket riklig i södra och mellersta Finland och norra gränsen för dess spridningsområde följer södra gränsen för renskötselområdet. Hastigheten med vilken älgflugan sprider sig kan vara 50 kilometer om året.

Det allmänna intrycket av älgflugan är att den är grovlemmad, fastän den är endast 5 - 6 mm lång. Älgflugornas färg varierar från gulbrun till svartbrun. Kroppen är platt och hårig. Låren är iögonenfallande tjocka och fötterna är utrustade med rejäla klor. Sugsnabeln är tydligt synlig. Vingådrorna är ljusa och vingarna ligger rakt bakåtriktade ovanpå bakkroppen. Då älgflugan finner (eller tror sig ha funnit) en värd, fäller den snabbt sina vingar.

Flugor som funnit ett hjortdjur som värd börjar suga blod av värden och såväl honorna som hanarna suger blod. En enda älg kan ha upp till 10 000 älgflugor. Eftersom flugan fäller sina vingar efter att ha funnit en värd, lever den resten av sitt liv på detta värddjur. Honorna föder levande larver som förpuppas genast efter födseln. Puppan faller till marken och då vädret blir varmare utvecklas den till en vuxen fluga. Kläckningen sker under sensommaren och hösten. Kalla vintrar och vårar dödar pupporna och därför sprider sig älgflugan endast långsamt till de nordligaste delarna av Finland.

I Skandinavien är älgflugan ettårig. I Finland kläcks de vuxna flugorna ur sina puppor i juli-augusti. Efter det klättrar älgflugorna upp till toppen på höga gräs eller till trädgrenar i väntan på en passerande värd. De flyger uppenbarligen inte längre sträckor än 50 meter och flygaktiviteten påverkas också av temperaturen och luftfuktigheten. Kyla och torka förkortar flygsträckan.

Älgflugan väljer ut sin värd huvudsakligen med hjälp av synsinnet. Ett stort och rörligt mål som framträder mot bakgrunden får älgflugan i rörelse. En del av älgflugorna förirrar sig och landar till exempel på en människa. Enligt försök som gjorts verkar det som om mörka kläder är mer lockande för älgflugan än vita kläder.

Undersökningar visar att älgflugorna inte orsakar några betydande fysiologiska förändringar hos älgen så älgen tål tydligen väl sin parasitfluga. I Norge har man visserligen misstänkt att stark infektion med älgflugor orsakat pälsbortfall hos älgarna. Renen verkar inte vara något bra värddjur för älgflugan, eftersom flugan dåligt förökar sig på renar. Då renar i försökssyfte infekterats med älgflugor, hade infektionen åtminstone utgående från blodvärdena inte någon skadlig inverkan på renen. Älgflugan kan också infektera vitsvanshjorten.

Teman: