CWD (chronic wasting disease) hos hjortdjur

CWD hos hjortdjur hör till samma grupp av hjärnsjukdomar som galna ko-sjukan. Dessa sjukdomar i TSE-gruppen (transmissible spongiform encephalopathy, transmissibel spongiform encefalopati) orsakas av prioner. Sjukdomen har konstaterats endast hos hjortdjur som härstammar från Nordamerika och då hos följande arter: vitsvanshjort (Odocoileus virginianus), svartsvanshjort (O. hemionus), wapitihjort (Cervus elaphus canadensis) och älg (Alces alces).

Sjukdomen smittar veterligen inte till människor och betraktas således inte som någon egentlig risk för människor. I de områden där sjukdomen förekommer varnas jägarna ändå för att hantera nervvävnad och lymfkörtlar från hjortdjur, eftersom sjukdomsalstrande prioner finns i dessa vävnader hos sjuka djur. Sjuka djur bör inte användas som människoföda.

Efter Europeiska kommissionens tolkning är det förbjudet att importera till EU-området obehandlad hjortdjurs urin. Detta gäller också internet-inköp. Hjortdjursurin används som attraktant under hjortdjurjakt.

Symtom

Sjukdomen framskrider långsamt och den har inte konstaterats hos djur som är under ett år. Djuret magrar och förtvinar fast det äter. I sjukdomens slutskede börjar hjärnrelaterade symtom uppträda: djuret drar sig undan andra djur, är håglöst, hänger med huvudet, upprepar vissa rörelser, verkar nervöst. Djuret kan dricka och dregla onormalt mycket.

Diagnos och provtagning

Sjukdomen kan diagnosticeras endast hos döda djur. Prov tas från en viss punkt i hjärnstammen och huvudets lymfkörtlar. De laboratorietestas för att sjukdomsalstraren ska kunna konstateras. I hjärnan kan också förekomma typiska mikroskopiska förändringar som kan konstateras vid histologisk undersökning.

Smittvägar

Spridningsmekanismen för CWD är ännu inte med säkerhet känd, men sjukdomen verkar överföras från ett djur till ett annat med kroppssekret, t.ex. urin, avföring och saliv. Sjukdomsalstraren klarar mycket väl av varierande miljöförhållanden. Sjukdomen sprider sig effektivast på utfodringsställen och bland hägnade djur.

Övervakning

I Finland har sjukdomsförekomsten följts särskilt hos vitsvanshjortar, men också hos andra vilda hjortdjur. Inte ett enda sjukdomsfall har konstaterats hos oss. Vitsvanshjortar som betett sig onormalt och är utmärglade borde undersökas med tanke på CWD.

Förekomst i Finland och på andra ställen

Sjukdomen har redan i årtionden förekommit i USA och Kanada, både i hjorthägn och hos vilda hjortdjur. Dessutom har sjukdomen konstaterats i Sydkorea hos hjortdjur som importeras från Nordamerika.

År 2016 konstaterade de första fallen av CWD i Europa, i Norge. Det första fallet var en vild fjällren (Rangifer tarandus tarandus) i april. I maj och juni konstaterades CWD hos älg (Alces alces). Fallet med fjällrenen var i trakten kring Bergen och fallet med älgarna nära Trondheim. Det finns ännu ingen information om smittfallens ursprung.

 

 

Teman: