Salmonellasmitta hos vilda djur

Salmonellos hos igelkottar

Salmonella påträffas tämligen ofta hos igelkottar. De vanligaste salmonellatyperna hos igelkottar är Salmonella Enteritidis och Salmonella Typhimurium, men även andra har påträffats.

Hos igelkottar konstateras ofta även lungmaskar samt rundmaskar i tarmen. När de förekommer i stort antal försämrar de djurets allmänna motståndskraft och gör det mottagligt för salmonelloser.

Hos igelkottar i dåligt skick orsakar salmonella inflammation i matsmältningskanalen och sålunda diarré, försämrad allmän kondition, uttorkning och slutligen död. Igelkotten kan också vara en symtomfri bärare av salmonella.

Salmonellos, en infektionssjukdom orsakad av bakterier av släktet Salmonella, är en av de sjukdomar som smittar från djur till människor, dvs. zoonooserna. Salmonella orsakar matförgiftning och utgör en potentiell hälsorisk. Man kan skydda sig mot salmonellasmitta genom att tvätta händerna omsorgsfullt efter att ha rört vid en igelkott.

Igelkottarnas något lortiga matvanor bidrar till att sprida salmonella på matställena och därför är det såväl med tanke på igelkottarnas hälsa som också den egna hälsan skäl att se till att kärlen är rena. Efter att man hanterat kärl som igelkottar kommer i kontakt med skall man tvätta händerna omsorgsfullt.

Salmonella hos vilda fåglar

Evira får material för fågelundersökningar när människorna skickar in vilda fåglar som de hittat döda för undersökning av dödsorsaken. Salmonellaundersökning görs om de iakttagna förändringarna tyder på salmonellasmitta eller om t.ex. ett stort antal fåglar har dött inom något område. Fåglar som dött på utfodringsplatser undersöks alltid med tanke på salmonella. Vilda fåglar har också undersökts på initiativ av Evira eller andra aktörer i samband med utredningen av källor till smitta hos människor och husdjur och potentiella smittkedjor. Forskare och myndigheter har i samarbete utrett bl.a. salmonellasmitta hos måsar på avstjälpningsplatser. Fåglar kan bära på och sprida salmonellabakterier fast de själva är symtomfria.

Vid Eviras undersökningar har salmonellasmitta varit vanligast hos måsfåglar. Detta kan delvis bero på att de flesta fåglar som sänds för undersökning är måsar. I dessa prov har den vanligaste serotypen varit Salmonella Typhimurium, av andra salmonellatyper har enstaka fall konstaterats.

S. Typhimurium orsakar dödsfall bland småfåglarna på fågelborden på senvintern varje år. Vanligtvis är det domherrar, grönfinkar och gråsiskor som dör i salmonellos. Sjuka fåglar är trötta, tama och burrar upp sina fjädrar. Bakterien sprids med avföringen, så spridningen kan förhindras genom att fröautomater m.m. hålls rena från avföring och vid behov genom att man byter utfodringsplats. Matavfall som samlas på marken bör avlägsnas med jämna mellanrum, framför allt om platsen är fuktig. Det lönar sig att alltid tvätta händerna väl efter att man besökt utfodringsplatsen, eftersom salmonella hos småfåglar kan smitta även människor. Katter kan också insjukna i salmonella, om de äter sjuka fåglar.

Teman: