Antibiotika med sakkunskap

Antibiotika används för behandling av bakteriesjukdomar. Bakterierna har ändå utvecklat metoder att undvika antibiotikans effekt. Sådana bakterier, som en typ eller kategori av antibiotika inte biter på, är resistenta dvs. motståndskraftiga mot denna antibiotika.

För djur och människor används samma typer av antibiotika. Att antibiotikan behåller sin effekt är också i allas intresse. Det är viktigt att antibiotika används endast vid verkligt behov.

I en ansvarsfull behandling av djur ingår också annat än behandling med läkemedel. Veterinären skall försäkra sig om diagnosen och vid behov kunna välja rätt antibiotika, om det rör sig om en infektion orsakad av en bakterie. Vid upprepade fall är det skäl att fundera vad som eventuellt exponerar djuret för sjukdomar. Bakom hudinfektioner hos sällskapsdjur kan till exempel ofta ligga en allergi eller hormonella sjukdomar.

Hos produktionsdjuren förkommer ålders- och uppfödningsstadier då det är viktigt att utfodringen är exakt och att uppfödningsförhållandena är gynnsamma så att det i djurens närmiljö förekommer så få faktorer som möjligt som exponerar djuren för sjukdomar.

Förebyggande åtgärder

Åtgärder som förebygger sjukdomar och en främjad djurhälsa är den effektivaste metoden att förebygga antibiotikaresistens. Med goda produktionsförhållanden kan man stärka djurens egen motståndskraft och med god handhygien kan man minska infektionstrycket som djuren utsätts för och på så sätt minska sjukdomsrisken. Med hjälp av vaccinationer kan man förbättra djurens motståndskraft mot vissa sjukdomsalstrare och så främja djurhälsan.

Hälsovården för produktionsdjuren strävar efter att planmässigt bekämpa de djursjukdomar som i Finlands förhållanden ansetts betydande, varvid sjukdomsfallen bland djuren och behovet av läkemedelsbehandlingar som de medför kan minskas.

Provtagning och diagnos

Innan behandling med antibiotika inleds skall man försäkra sig om att det rör sig om en sjukdom orsakad av en bakterie. På diagnosen inverkar de kliniska symptomen, undersökningar som veterinären gör och resultaten av eventuella laboratorieanalyser. Om läkemedelsbehandlingen inte har någon effekt, bör man utreda orsakaren till infektionen eller sjukdomen och dess känslighet mot läkemedel.

Om samma åldersgrupp i en produktionsdjursbesättning upprepade gånger måste behandlas med läkemedel på grund av samma typ av symptom, förutsätter det provtagning och bakteriologisk diagnos och bestämning av orsakarmikrobens känslighet mot läkemedel. Man får då samtidigt veta resistenssituationen bland djuren i besättningen. Den kan nämligen också snabbt förändras som en följd av tidigare givna läkemedelsbehandlingar.

Val av rätt antibiotika

Den lämpligaste antibiotikan för behandling av en sjukdom orsakad av en bakterie väljs i första hand utgående från laboratorieresultaten. Om det inte är möjligt att ta prover, inleds antibiotikabehandlingen utgående från den sannolikaste sjukdomsalstraren och som antibiotika väljs då ett så smalspektrigt alternativ som möjligt. Vid val av antibiotika skall också lagstiftningen beaktas. Det är helt förbjudet att använda viss antibiotika avsedd för behandling av allvarliga infektioner hos människan för djur.