Uppföljning av antibiotikaresistensen

Med ett antibiotikum avses ett ämne som producerats av levande mikrober och som förintar andra mikrober eller förhindrar dessas tillväxt (här också delvis eller helt syntetiskt framställda föreningar). Antibiotika har använts vid behandling av människor och djur mot infektionssjukdomar allt sedan 1930-talet. Ordet antibiotikum omfattar också antimykotiska, antiparasitära och antivirala preparat, men i detta sammanhang behandlas endast antibiotika som är verksamma mot bakterier. 

Antibiotikas verkningsmekanismer

En del antibiotika förmår döda målbakterierna, medan åter andra endast förhindrar deras tillväxt. Särskilt för de senares del tar kroppens egna försvarsmekanismer hand om det slutliga förintandet av bakterierna. Antibiotika kan bl.a. påverka bakteriens cellväggsuppbyggnad, proteinsyntesen eller nukleinsyresyntesen. Bredden på antibiotikas verkningsspektrum varierar, en del verkar på många slag av bakterier (s.k. bredspektrumläkemedel), en del endast på vissa bakterier (s.k. smalspektrumläkemedel).

Antibiotikaresistensen

Bakteriernas naturliga resistens är en för bakteriesläktet eller bakteriearten typisk egenskap. Med utvecklad resistens avses ett fenomen, då stammar som tidigare varit känsliga för ett läkemedel blir motståndskraftiga dvs. resistenta, exempelvis som följd av en genmutation. Det finns många slag av resistensmekanismer. Bakterierna kan producera enzymer som spjälker antibiotika eller också kan ett antibiotikums bindnings- eller verkningspunkt i målstrukturen förändras. Vissa bakterier förmår sluta sina cellväggar mot ett antibiotikum eller effektivt pumpa ut det från bakteriecellen. Vissa resistenser bygger på alternativa ämnesomsättningsrutter. Multiresistenta bakterier är resistenta mot flera olika antibiotikagrupper samtidigt.

På senare år har antibiotikaresistensen snabbt ökat och blivit allt mångsidigare. Den tilltagande antibiotikaresistensen ökar människors och djurs sjukfrekvens, dödlighet och hälsovårdskostnader. Antibiotikaresistensen har också blivit ett av de allvarligaste hoten inom human- och veterinärmedicinen.

Resistensuppföljningsprogrammet FINRES-Vet

I Finland har allt sedan år 2002 pågått ett program, FINRES-Vet, för uppföljning av resistensen mot antibiotika. Inom ramen för detta program undersöks antibiotikakänsligheten hos bakterier som kan smitta mellan människor och djur, zoonoser, vissa bakterier som orsakar sjukdomar endast hos djur och indikatorbakterier.

Utöver resistensläget följs i programmet också upp förbrukningen av tillsatser i foder och konsumtionen av antibiotika avsedda för läkemedelsbehandling av djur. I genomförandet av programmet FINRES-Vet deltar utöver Evira också Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea. Uppgifter om resistens hos bakterier isolerats från sällskaps- och hobbydjur har insamlats sedan år 2012 av laboratoriet för klinisk mikrobiologi vid Helsingfors universitets veterinärmedicinska fakultet. Resistens uppföljs numera i EU-länderna i enlighet med EU-lagstiftningen (genomförandebeslut 2013/652/EU) som föreskriver vilka bakteriearter, djurslag och livsmedel som ska undersökas, och programmet FINRES-Vet verkställs inom ramen för EU-lagstiftningen och Finlands nationella beslut.

Indikatorbakterierna som ingår i programmet är bakterier som hör till den s.k. normala mikrofloran i tarmkanalen hos friska djur. Resistensen hos dessa bakterier anses beskriva spektret och frekvensen hos de antibiotikabehandlingar som används i djurpopulationerna i fråga. Indikatorbakterierna anses också kunna tjäna som ett resistensfaktorförråd, från vilket dessa faktorer kan överföras till bakterier som orsakar sjukdom hos djur eller människor. Indikatorbakterier isoleras från nötkreatur, svin och broilerkycklingar och djurarten varierar från ett år till ett annat.

 I känslighetsbestämningarna inom programmet FINRES-Vet utnyttjas huvudsakligen vätskeutspädningsmetoden och bakterierna klassificeras som känsliga och resistenta med hjälp av epidemiologiska gränsvärden. Bakteriepopulationerna kan indelas i en s.k. vild population, som av naturen är känslig mot antibiotika och i en icke vild population, som utvecklat resistens. Genom att tillämpa gränsvärdena på en regelbunden kartläggning av populationerna kan man upptäcka signifikanta förändringar och trender i förekomsten av resistens. Programmet informerar också om uppkomsten av nya resistensmekanismer i Finland och om korrelationen mellan förekomst av resistens och förbrukning av läkemedel. Den erhållna informationen kan utnyttjas då man på olika sätt försöker förhindra att antibiotikaresistensen sprider sig, då man ger rekommendationer om användningen av antibiotika och då man utvärderar rekommendationernas inverkan. Informationen som programmet ger kan också utnyttjas i riskvärderingen som hänför sig till människors och djurs hälsa.

Resultat av uppföljningsprogrammet FINRES-Vet

Resultaten av programmet FINRES-Vet sammanförs i regelbundet publicerade rapporter. Den senaste rapporten omfattar åren 2010-2012 och rapporten kan läsas i sin helhet på Eviras webbplats.

För läkemedelsbehandling av djur användes i Finland år 2014 uträknat som aktiva substanser 13 700 kg antibiotika. Försäljningen av veterinärmedicinska läkemedel har varit kring 13 500 kg under hela 2010-talet. Uppgifterna om den förbrukade mängden bygger på preparatspecifik statistik från läkemedelsgrossisterna och med hjälp av dem kan man inte tillförlitligt räkna ut vilka mängder läkemedel som getts till olika djurarter. Till djur användes mest penicillin i form av injektion. Det är förbjudet i hela EU att tillsätta antibiotika i foder för att främja tillväxten. På Fimeas webbsidor finns mera information om försäljning av veterinärmedicinska läkemedel i Finland.

Av de zoonotiska bakterierna påträffas i Finland endast sällan salmonella hos produktionsdjur och livsmedel som erhålls från sådana och därför är också mängden stammar som kommer till känslighetsbestämning liten. De undersökta stammarna har i allmänhet varit mycket känsliga mot antibiotika.

Vid internationell jämförelse har endast föga resistens påvisats hos campylobacter i Finland. Det bör ändå beaktas att resistensen mot ciprofloxacin hos campylobacter ökade under åren 2010-2014 hos alla produktionsdjur. Hos C. jejuni-bakterier som isolerats från broilrar upptäcktes resistens mot ciprofloxacin i en fjärdedel av alla undersökta bakteriestammar år 2014. Under tidigare år hade stammar resistenta mot ciprofloxacin påvisats mycket sporadiskt hos broilrar och år 2015 förekom inte längre resistens mot ciprofloxacin i campylobacter hos broilrar. Resistens mot ciprofloxacin blev vanligare i campylobacter hos svin och nötkreatur åren 2010-2013, då bakterier som isolerats från dessa arter av produktionsdjur undersöktes senast.

Hos indikatorbakterier isolerade från nötkreatur och svin är resistens sällsynt eller ovanligt. Särskilt broilerkycklingar behandlas å andra sidan inte med antibiotika under tillväxtperioden annat än i yttersta undantagsfall. Hos E. coli -bakterier isolerade från svin förekommer resistens mot tetracyklin, sulfametoxazol, trimetoprim och ampicillin.

 Resistensläget hos vissa bakterier som orsakar sjukdom hos djur är oroväckande. Multiresistens är vanlig hos exempelvis E. coli-bakterier som isolerats från tarminfektioner hos svin. Även bakterien Staphylococcus pseudintermedius hos hundar har varit resistent mot flera antibiotika i över tio års tid. Av de S. pseudintermedius som isolerades från hundar och katter år 2012 var 16 % meticillinresistenta, dvs. så kallade MRSP-bakterier. Hos sällskapsdjur och hästar har även påvisats bakterier som producerar betalaktamaser med utvidgat spektrum (ESBL). Av alla E. coli-bakterier som isolerades från hundar och katter år 2012 var andelen E. coli-bakterier som producerar ESBL-enzymer 4.3 %.

Vad gäller produktionsdjur och deras kött undersöks förekomsten av ESBL-bakterier hos fjäderfä och nötkreatur/svin alternerande år enligt EU-programmet. Producerare av ESBL-bakterier har endast påvisats i små mängder eller inte alls hos svin och i svinkött och nötkött, men situationen är en annan då det gäller importerade fjäderfäflockar. Hos exempelvis importerade broilerflockar som undersöktes år 2015 påvisades ESBL-producerare i 20 procent, medan ESBL-producerare påvisades i 7 procent av de broilerflockar som slaktades i Finland år 2014.

Den meticillinresistenta bakterien Staphylococcus aureus (MRSA) har närmast sporadiskt påträffats hos hästar, hundar och katter. I den kartläggning som gjordes av de prover som åren 2009-2010 kom in till Evira för undersökning från svinslakterierna var den skenbara förekomsten av MRSA ca 15 % av svingårdarna.På djurhållningsplatser med svinhållning på specialnivå påvisades däremot inga MRSA-bakterier vid uppföljningsundersökningen som utfördes åren 2011-2013. Evira inledde hösten 2016 en ny ettårig kartläggning av MRSA hos slaktsvin.  

 

MER INFORMATION PÅ VÅR WEBBPLATS

 

MER INFORMATION PÅ ANDRA WEBBPLATSER