Det är viktigt att rastningskravet för nötkreatur följs

(Publicerad som nettext 18.05.2011)

Livsmedelssäkerhetsverket Evira och regionförvaltningsverken verkställde somrarna 2009 - 2010 ett projekt om hur rastningskravet för nötkreatur omsätts i praktiken. Största delen av korna och kvigorna på de inspekterade gårdarna släpptes antingen ut på bete eller i en rasthage.

Bägge åren deltog regionförvaltningsverken i Sydvästra, Västra och Inre och Norra Finland och år 2009 också regionförvaltningsverket i Östra Finland och år 2010 också regionförvaltningsverket i Lappland i projektet. Som mål för inspektionerna valdes huvudsakligen sådana gårdar, på vilka det ansågs möjligt att brister kunde förekomma i efterföljandet av rastningskravet. Sommaren 2010 inriktades inspektionerna särskilt på sådana gårdar, på vilka rastningskravet sommaren innan inte hade följts. De kommunala veterinärerna utförde inspektionerna på uppmaning från länsveterinären.

Enligt de finska djurskyddsbestämmelserna skall mjölkkor samt kvigor som föds upp huvudsakligen för mjölkproduktion och som hålls uppbundna under minst 60 dagar släppas på bete eller beredas någon annan ändamålsenlig plats för rastning under en period som börjar den 1 maj och slutar den 30 september. På rastningsplatsens storlek ställs likaså krav.

Under projektet inspekterades i hela landet år 2009 sammanlagt 232 gårdar och år 2010 sammanlagt 151 gårdar. På knappt en tredjedel eller 28 % (2009) och 27 % (2010) av de inspekterade gårdarna förekom brister i ordnandet av rastningen. Som orsaker till att rastning inte ordnats framfördes bland annat avsaknad av ett lämpligt område för betesgång, usla inhägnader eller svårigheter att förflytta djuren till exempel på grund av att de måste korsa vägar. Som andra orsaker framfördes brist på arbetskraft, sjukledigheter, hög ålder och svag hälsa hos djurhållarna och att ägarna hade för avsikt att avstå från kohållningen. På några gårdar hade rastning ordnats endast för en del av djuren.

Det är möjligt att ansöka om befrielse från kravet på rastning

Regionförvaltningsverket kan bevilja befrielse från kravet att ordna bete eller en plats för rastning, om produktionsenheten inte har lämplig betesmark till sitt förfogande eller om någon annan ändamålsenlig plats för rastning inte rimligen kan ordnas eller om uppfyllandet av kravet är oskäligt av orsaker som hänför sig till trafiken, terrängen eller avstånden. Befrielse beviljas för högst tre år åt gången och den återkallas om förutsättningarna för beviljandet upphör.

Evira har sammanställt information om hur mycket det ansökts om befrielse från rastningskravet. I hela landet inlämnades mest sådana ansökningar år 2006, då författningen trädde i kraft. Antalet ansökningar var då sammanlagt 237 och positiva besluten gavs till 71 % av gårdar. Största delen av de positiva besluten gavs till gårdar, som ämnade upphöra med hållning av sådana nötkreatur, som rastningskravet gäller. Det var möjligt att hålla upphörande med djurhållningen som grund, om sökanden upphörde med hållningen av sådana produktionsdjur senast vid utgången av år 2007.

Åren 2006 - 2010 har ansökts om sammanlagt 273 befrielser från rastningskravet och befrielse har beviljats till 196 gårdar (72 %).

Statsrådets förordning (592/2010) om skydd av nötkreatur, i vilken det ingår stadganden om rastningskravet