Urvalsbaserade inspektioner 2013

År 2013 utfördes urvalsbaserade djurskyddsinspektioner på 545 gårdar med produktionsdjur. Förfarande som stred mot djurskyddsbestämmelserna rapporterades på inalles cirka 29 procent av de inspekterade gårdarna, vilket är något mer än året innan. Inspektionsresultaten visade emellertid att det fanns klara skillnader mellan olika djurarter. Många av de uppdagade försummelserna var i huvudsak likadana som året innan.

Europeiska unionen förpliktar medlemsstaterna att årligen inspektera ett representativt antal av landets gårdar med produktionsdjur. Vid dessa inspektioner går man igenom hur bestämmelserna iakttagits i fråga om hela den nationella djurskyddslagstiftningen. I Finland väljs ungefär en fjärdedel av gårdarna ut för inspektion genom slumpmässigt urval och resten på basis av risker som viktas olika i fråga om olika djurarter. Bland annat försummelser som uppdagats vid tidigare års urvalsbaserade eller andra djurskyddsinspektioner ökar sannolikheten för att gården ska bli föremål för inspektion även kommande år.

Systematiska urvalsbaserade djurskyddsinspektioner inleddes på gårdarna i Finland 1998, då de kallades EU-djurskyddsinspektioner. De första inspektionsobjekten var kalv- och svingårdar. Inspektionerna har varje år utvidgats till nya produktionsdjurarter och 2013 omfattade inspektionerna redan nio olika djurarter eller djurgrupper.

År 2013 bestämdes att 683 gårdar skulle inspekteras. Det utgör cirka 1,5 procent av alla nötgårdar i landet, 3 procent av svingårdarna, 7 procent av värphönsgårdarna, 7 procent av ank- och gåsfarmerna, 2 procent av får- och getgårdarna, 7 procent av pälsdjursfarmerna samt cirka 70 procent av gödkycklinggårdarna. Man inspekterade flera gödkycklinggårdar än i de övriga djurgrupperna, eftersom alla gödkycklinggårdar som anmält sig till den högsta uppfödningstätheten skulle inspekteras före utgången av år 2013. Antalet gårdar som skulle inspekteras var något större än året innan på grund av det stora antalet inspekterade gödkycklinggårdar. På cirka fem procent av de utvalda gårdarna fanns det inte några djur vid inspektionstidpunkten. Dessa gårdar hade antingen nyss upphört med djurhållningen helt och hållet, eller så hade man ett längre uppehåll i produktionen på gården. I rapporteringen av försummelser har man beaktat endast de gårdar där det fanns djur.

När man ser till hela landet ökade det sammanlagda antalet försummelser som upptäcktes vid de urvalsbaserade djurskyddsinspektionerna på gårdar med produktionsdjur något från år 2012 (25 %→29.5 %). Tillsyn, handledning och utbildning har emellertid gett resultat, eftersom man i början av 2000-talet årligen upptäckte försummelser i djurhållningen på över 30 procent av de inspekterade gårdarna. Åren 2007–2009 varierade andelen försummelser över och under 20 procent för att åter stiga till närmare 30 procent åren 2010–2012. Den riskbaserade tillsynen har utvecklats kraftigt under de senaste åren. Riskbaserat styrt urval torde öka antalet upptäckta försummelser vid inspektionerna.

De problem beträffande olika djurarter som konstaterades i samband med djurskydds-inspektionerna år 2013 var i huvudsak likadana som under tidigare år. På gödkycklinggårdar, pälsdjursfarmer och nötgårdar upptäcktes fler försummelser än på andra gårdar med produktionsdjur. Försummelser som krävde brådskande åtgärder för att trygga djurens välbefinnande avslöjades på en nötgård.

Nötkreatur

Inspektioner utfördes på sammanlagt 244 nötgårdar med nötkreatur som var äldre än sex månader. Kalvar hölls på 222 gårdar. Försummelser uppdagades på 27 procent av gårdarna, vilket är fem procentenheter mer än år 2012.

I ladugårdarna upptäcktes i medeltal något mindre än fyra försummelser av kalvar och vuxna nötkreatur per gård. Av alla enskilda försummelser gällde något mer än 40 procent kalvar (2012 något över hälften) för vilka de vanligaste försummelserna har varit likadana från år till år och närmast gällt kraven på utrymme samt renligheten och säkerheten på djurhållningsplatsen. Gruppkättarna var inte alltid tillräckligt rymliga för vart och ett av djuren, och kalvar hölls i ensamkättar längre än tillåten ålder. Man hade inte fäst tillräcklig uppmärksamhet vid utrymmenas och utrustningens renlighet, desinfektion och säkerhet och alla kalvar hade inte en ren och torr liggplats. Fortfarande fanns det några gårdar med försummelser i anslutning till vattning och utfodring av kalvar.

Då det gäller nötkreatur som är äldre än sex månader gällde de vanligaste försummelserna även denna gång renligheten och säkerheten på djurhållningsplatsen. På 27 gårdar hade nötkreaturen inte tillgång till en ren och torr liggplats. På sju gårdar släpptes kor och kvigor som hölls uppbundna inte ut på bete eller i rasthagen. Bristfällig klövvård var likaså ett problem på flera gårdar. Största delen av de upptäckta försummelserna både i fråga om kalvar och vuxna nötkreatur riktade sig direkt mot faktorer som inverkar på djurens välbefinnande, eftersom brister i bokföringen över behandling av sjukdomar eller antalet döda djur utgjorde under tre procent av missförhållandena.

Svin

Man inspekterade sammanlagt 63 svingårdar. Förfarande som stred mot djurskyddslagstiftningen upptäcktes på 19 procent av de inspekterade gårdarna, vilket är mindre än året innan (24 procent).

 Räknat per gård var antalet försummelser dryga två och varierade mellan en och åtta. Inemot en tredjedel av alla försummelser fanns på en och samma gård. Hälften av gårdarna hade bara en försummelse. Den vanligaste försummelsen under tidigare år, bortsett från det senaste året, har gällt avsaknad av eller för litet material för svinen att undersöka och böka i, såsom för lite halm eller torv. Denna gång upptäcktes brister i stimulansmaterialet och/eller bobyggnadsmaterialet för suggor på fem gårdar, dvs. 8 procent av de inspekterade gårdarna. På tre gårdar uppfylldes inte kraven på utrymme för svin som hålls i grupper. Av alla observerade försummelser på svingårdarna berodde 14 procent på bristfällig bokföring. Övriga försummelser hänförde sig i huvudsak till renligheten och säkerheten på djurhållningsplatsen.

Värphöns

Man inspekterade sammanlagt 20 hönsgårdar med över 350 värphöns. Av de inspekterade hönsgårdarna var runt 60 procent hönsgårdar med inredda burar och resten hönsgårdar med frigående höns (i ett eller flera plan). Andelen upptäckta försummelser ökade något från 13 procent året innan till 15 procent.

Försummelser upptäcktes på tre gårdar, av vilka två var hönsgårdar med burar och en hönsgård med frigående höns. I den ena burhönsgården uppfylldes utrymmeskraven inte till alla delar och i burarna fanns det inte tillräckligt med utrymme för hönorna att äta och sitta på sittpinnar. Den ena burhönsgården uppvisade brister i bokföringen. I hönsgården med frigående höns var problemet otillräckliga utrymmen för sittpinnar och reden.

Gödkycklingar

Gödkycklingarnas välbefinnande övervakades urvalsbaserat för andra gången. Man upptäckte försummelser på 48 procent av de inspekterade gårdarna, vilket är mer än i genomsnitt för alla produktionsdjur och mer än året innan (37 %).

Räknat per gård var antalet försummelser i medeltal 1,9. På knappt hälften av gårdarna (47 %) observerades bara en försummelse. Mest rapporterades brister i förhållandena på uppfödningsavdelningen, av vilka de vanligaste var otillräcklig belysning (29 procent av gårdarna) liksom i fjol. På ett flertal gårdar (14 %) släpptes alla gödkycklingar inte ut på ett torrt och fluffigt ströområde och på några gårdar uppfylldes inte kraven på luftkvalitet. På en knapp femtedel av gårdarna (17 %) översteg uppfödningstätheten i uppfödningsavdelningarna den tillåtna. Några gårdar uppvisade försummelser i fråga om vederbörliga avlivningsmetoder. På 17 procent av gårdarna fanns det brister i beskrivningen av produktionssystemet. Bortsett från en gård hade dessa gårdar dessutom några andra försummelser.

Pälsdjur

På 8 av de 24 inspekterade pälsdjursfarmerna (33 %) konstaterades brister i iakttagandet av djurskyddsbestämmelserna. Andelen är större än för alla produktionsdjur i medeltal, men klart mindre än året innan (54 %). Antalet inspekterade pälsdjursfarmer var dock mindre än under tidigare år.

Räknat per farm var antalet försummelser 2,5. Den vanligaste upptäckta försummelsen gällde avsaknad av tugg- och stimulansmaterial: på 17 procent av de inspekterade farmerna hade alla djur inte tillgång till lämpligt tugg- och stimulansmaterial. Av de försummelser som upptäcktes på pälsdjursfarmerna berodde 15 procent på brister i bokföringen över behandlingen av sjukdomar eller antalet djur som dött på farmen. På några farmer konstaterades också försummelser som gällde rymningssäkerheten, brister i burarnas konstruktion samt utrymmeskrav.

Får och getter

Under året inspekterades 42 fårgårdar. På fårgårdarna minskade andelen försummelser något från året innan (22→17 procent).

Räknat per gård upptäcktes i genomsnitt knappt fyra försummelser per fårgård och antalet varierade mellan 1 och 13 försummelser. Av alla upptäckta försummelser fanns 70 % på två gårdar som bägge uppvisade ett flertal försummelser i fråga om de krav som ställs på djurhållningsplatsen, omsorg om djurens välbefinnande samt utfodring och vattning. På andra gårdar gällde försummelserna djurhållningsplatsens renhet och säkerhet, kraven på utfodringsutrymmets mått samt uppbindning av får. Brister i bokföringen upptäcktes på två gårdar.

Av de nio inspekterade getgårdarna hade en inte tillräckligt med utrymme för djuren och dessutom fanns där brister i renhållningen av utrymmena samt i bokföringen.

Ankor och gäss

På totalt elva inspekterade ank- och gässfarmer upptäcktes på samma sätt som de två föregående åren inte en enda försummelse.