Aktuellt om foder 2018

14.9.2018 IMPORTERADE FODER PÅ HUSDJURGÅRDAR

Till följd av den gångna sommarens torka blir foderskördarna av såväl spannmål som grovfoder små på många orter i Finland. För att råda bot på foderbristen får husdjursgårdarna på vissa villkor köpa foder för eget bruk från utlandet.

En foderföretagare får skaffa foder bara från registrerade foderföretagare, och såväl inhemska säljare av foder som EU-medlemsstaternas aktörer måste vara registrerade. Registreringen går att kontrollera på webbsidan för det berörda landets myndigheter som EU-kommissionen för en lista över (https://ec.europa.eu/food/safety/animal-feed/feed-hygiene/approved-establishments_en). Kravet på registrering gäller också gårdar. På sin webbplats publicerar Livsmedelssäkerhetsverket Evira förteckningar över foderföretagare som är registrerade i Finland (https://www.evira.fi/sv/djur/foder/).

När en aktör importerar foder från länder utanför EU ska aktören registrera sig som importör, vilket också gäller för gårdarna. Halm och hö får föras in till Finland från länder utanför EU bara via en veterinär gränskontrollstation. Norge jämställs med ett EU-land. På grund av risken för mul- och klövsjuka är import möjlig bara från vissa länder, dvs. Australien, Kanada, Schweiz, Chile, Grönland, Island, Nya Zeeland, Serbien, Förenta Staterna och sjukdomsfria områden i Sydafrika. Halm och hö får inte importeras till Finland till exempel från Ryssland.

Foderföretagarna är alltid själva ansvariga för kvaliteten och säkerheten hos det foder de importerar, tillverkar eller säljer. Om en husdjursproducent själv importerar foder ska han eller hon försäkra sig om att fodret uppfyller foderlagstiftningens kvalitetskrav med avseende på skadliga ämnen och att fodret inte innehåller salmonella, flyghavre eller levande skadedjur. Detta kan säkerställas till exempel genom att kräva att säljaren visar fram analysintyg för vart och ett parti och genom att ingå skriftliga avtal om saken.  Om proteinfoderämnen importeras till Finland från tredjeländer ska en anmälan om importen göras till Evira. Vid import av foder från EU-området behövs ingen anmälan. En foderföretagare som för in särskilt riskbenägna foder av vegetabiliskt ursprung från EU:s inre marknad ska ändå ta prover av de anländande foderpartierna för att analyseras för salmonella. Skyldigheten att ta prover gäller inte införsel av små fodermängder för utfodring av djur som foderföretagaren äger eller besitter.

Från de områden där det förekommer djursjukdomar såsom afrikansk svinpest rekommenderas inte import av foder som inte hettats upp, exempelvis hö, ensilage och spannmål (https://www.evira.fi/sv/djur/akutuellt/2018/undvik-import-av-foder-fran-omraden-dar-afrikansk-svinpest-forekommer/).

Ytterligare upplysningar: https://www.evira.fi/sv/djur/foder/

                                            rehukyselyt@evira.fi

30.5.2018: TA HÄNSYN TILL FODERLAGRING OCH MÄRKNING AV FODERLAGER MED IDENTIFIKATIONER

I alla skeden av foderproduktionen måste man se till att fodret skyddas från potentiella faktorer som kan leda till att fodret kontamineras och förfars. Or­sa­ken kan till ex­em­pel vara inkorrekt förvaring och hantering av av­fall, farliga ämnen, växtskyddsmedel, rodenticider eller göd­sel­me­del samt skadedjur, fågelspillning och mikrobiologiska sjukdomsalstrare i marken eller vattnet.

Fo­der, liksom fo­der­lä­ke­me­del, av­sed­da för oli­ka djur­grup­per och djur­slag ska för­va­ras så att de inte ges åt så­da­na djur som de inte är äm­na­de för. De behållare och ut­rym­men som an­vänds när man lag­rar fo­der ska ren­gö­ras re­gel­bun­det och vid be­hov des­in­fi­ce­ras ef­ter ren­gö­ring­en. Till exempel ef­ter an­vänd­ning av fo­der­lä­ke­me­del ska ut­rust­ning­en ren­gö­ras så att man und­vi­ker att kon­ta­mi­ne­ra föl­jan­de fo­der­par­ti. Foderlagring kontrolleras vid kontrollerna av tvärvillkor som utförs på cirka en procent av gårdar som ansökt om jordsbruksstöd.

Märkningen av foderlager med identifikationer, till exempel silo 2, och anteckning av fo­der­lag­rens iden­ti­fi­ka­tio­ner i fo­der­bok­fö­ring­en inverkar också på fodersäkerheten. Fo­der­lag­rens iden­ti­fi­ka­tio­ner hjälper föraren av foderpartiet, hindrar oavsiktligt sammanblandning av foderpartier samt möjliggör spårbarheten för foder när foder dras tillbaka från marknaden i salmonella- eller annan risk­si­tu­a­tion. Formen för identifikationen för foderlagret är fri och producenten får själv märka foderlagret, förutsatt att de ställen där foder lagras går att specificera och åtskilja sinsemellan.

Mer information på Guide om tvärvillkor eller på Eviras webbplats:

www.mavi/sv > Guider och blanketter > Odlare > Guiderna om tvärvillkor

www.evira.fi/sv > Djur > Foder och aktörer inom fodersektorn > Verksamhet inom fodersektorn > Jordbrukare och husdjursproducenter > Bokförings- och andra krav i samband med primärproduktion av foder