Fodrets spårbarhet i livsmedelskedjan

Den nationella foderlagen 86/2008 och jord- och skogsbruksministeriets beslut (40/98 och 41/98) samt förordningar (712/2008 och 91/02) föreskriver om olika slag av faktorer i anslutning till verksamhetsutövning och varudeklarationer och förpackningspåskrifter för foder med vilka foderpartier kan följas upp, spåras och vid behov dras bort foderpartier från marknaden. Dessa krav gäller också foder för päls- och sällskapsdjur. Såväl primärproduktion som handel omfattas från och med 1.1.2006 av den tillämpade foderhygienförordningen (EG) nr 183/2005. Foderhygienförordningen innehåller bl.a. detaljerade krav på bokföring av uppgifter (Bilaga I primärproduktion och Bilaga II andra aktörer än primärproduktion).

Artikel 18 i den s.k. allmänna livsmedelsförordningen (EG) nr 178/2002 föreskriver om spårbarhet för livsmedel och foder:

  • förord (28 och 29) - skäl
  • artikel 3 - definitioner
  • artikel 18 – bestämmelser om spårbarhet

Artikel 18 är skriven på allmän nivå och därför har kommissionen utarbetat anvisningar om hur den skall tillämpas. EU-kommissionens anvisning är på engelska.

Sammanfattning av EU-kommissionens anvisning om verkställighet av den allmänna livsmedelsförordningen (EG) nr 178/2002 när det gäller spårbarhet för foder

Spårbarhetsbestämmelserna syftar till att

  • foder skall gå att spåra i alla skeden
  • spida tillförlitlig information till foder- och livsmedelsföretagare samt till konsumenterna
  • göra det möjligt för myndigheterna att få informationen för tillsynen 
  • säkerställa djurs och människors säkerhet bl.a. genom att stoppa marknadsföring av produkter som orsakar fara eller dra tillbaka produkter på ett riktat och lämpligt sätt
  • säkerställa foderföretagarnas möjligheter att identifiera de aktörer av vilka de skaffar råvarorna som används i foder

 

Med spårbarhet i livsmedelskedjan avses möjligheten att spåra foder minst ett steg bakåt och ett steg framåt i alla led av kedjan

  • direkt foderleverantör (leverantör, förmedlare, tillverkare)
  • direkt fodermottagare (leverantör, förmedlare, tillverkare, användare (också en gårdsbruksenhet eftersom köparen av en animalisk produkt är den slutliga konsumenten), parti- eller detaljhandel


Spårbarhetskravet  gäller ämnen,

  • som är avsedda som foder eller
  • som man kan anta att kommer att tillsättas i foder,
  • som exempelvis foderblandningar och fodertillsatser


Spårbarhetskravet gäller inte

  • ämnen som används på åkern: t.ex. bekämpningsmedel och gödselmedel
  • ämnen som används för  medicinsk behandling av djur
  • förpackningsmaterial, kärl, bestämmelser om deras spårbarhet ingår i förordning 1737/2004/EG
  • växtförökningsmaterial: t.ex. utsäde och sticklingar

 

I fråga om verksamhet eller aktörer berör spårbarhetskravet

  • importörer, förmedlare, tillverkare
  • transport
  • lagring
  • förädling/tillverkning
  • handel (i och med foderhygienförordningen EG nr 183/2005 fr.o.m. 1.1.2006)
  • uppfödare av produktionsdjur (gårdsbruksenheter, fiskodlingar)

det vill säga alla aktörer i foderkedjan och hela livsmedelskedjan i alla skeden av produktion, förädling och distribution, inklusive primärproduktion.

Spårbarhetskravet för foder gäller inte

  • aktörer i tredje länder. En importör som verkar i EU måste ändå kunna visa vem som levererar produkten till EU:s territorium.
  • tills vidare foder för produktionsdjur från detaljhandeln till djuruppfödaren (situationen ändrades genom EU:s foderhygienförordning).

Spårbarhetskrav och märkningar

  • Vid spårningen av produkter/ämnen använder man sig av existerande handelsdokument som krävs i lagstiftningen, varudeklarationer som följer med lösvara samt förpackningspåskrifter.
  • ”… foder skall vara lämpligt märkta eller identifierade för att underlätta spårbarheten med hjälp av tillämplig dokumentation eller information enligt lämpliga krav i mer specifika bestämmelser." (artikel 18.4 i förordning EG nr178/2002)
  • Spårbarhetskravet i sig leder således inte till fler förpackningspåskrifter eller mer informationen till konsumenterna om priodukternas ursprung 

Spårbarhet för leverantörer

  • "..företagarna skall kunna ange alla personer från vilka de har erhållit ett foder”  (artikel 18.2 i förordning EG nr 178/2002)
  • information om leverantörer – ett steg bakbaka i kedjan

Intern spårbarhet (dvs. processspårbarhet)

  • Förordning EG nr 178/2002 förutsätter ingen intern spårbarhet, dvs. koppling mellan inkommande och utgående produkter.
  • Ju bättre den interna spårbarheten har beaktats med frivilliga åtgärder desto mer riktade och lämpliga tillbakadraganden kan vid behov utföras, vilket är till fördel för aktören. Tills vidare bestämmer aktören själv om den interna spårbarhetens exakthet och detaljer.

 Spårbarhet för kunder

  •  "… företagarna är skyldiga att ha system och förfaranden för att kunna identifiera de andra företag som har erhållit deras produkter." (artikel 18.3 i förordning EG nr 178/2002)
  • information om kunderna – ett steg framåt i kedjan

Konsumenterna räknas ändå inte i de kunder som ska spåras.

Vad avses med system och förfaranden för spårbarhet?

  • Spårbarhetssystemet skall vara sådant att de uppgifter som behövs för att spåra en produkt är ändamålsenligt dokumenterade.
  • En beskrivning av systemet inkluderas i verksamhetsutövarens egenkontroll och uppgifterna förvaras separat under en bestämd tid.
  • Uppgifterna om spårbarhet lämnas på begäran till den behöriga myndigheten för kontroll.

Vilka uppgifter skall sparas?

  • En uppgift som är nödvändig för spårbarheten skall alltid sparas.
  • Av aktörerna förutsätts  en systematisk mekanism med vilken de behövliga uppgifterna kan lämnas till den behöriga myndigheten på begäran.
  • För att spårbarhetssyftet ska uppnås måste följande uppgifter alltid registreras:

Den första kategorin uppgifter som på begäran ska lämnas till den behöriga myndigheten i samtliga fall:

 

1.

leverantörens namn och adress, produkten och dess namn (karaktär) med tillräcklig noggrannhet

 

2.

kundens namn och adress, produkten och dess namn (karaktär) med tillräcklig noggrannhet

 

3.

transaktions- eller leveransdatum.

 

Den andra kategorin uppgifter som det starkt rekommenderas att skall registreras

 

4.

produktolym eller produktermängd

 

5.

betecning fö produktens tillverkningsparti eller tillverkningsdatum

 

6.

närmare beskrivning av produken (förpackad, vara i lös vikt etc.)

 

Hur snabbt ska uppgifterna lämnas till myndigheterna?

  • den första kategorin uppgifter ska lämnas omedelbart 
  • den andra kategorin uppgifter ska lämnas så snart det rimligen och i praktiken är möjligt

 

Artikel 18 i den allmänna livsmedelsförordningen EG nr 178/2002 föreskriver inte om någon minimitid för upprätthållandet av uppgifterna, men syftet med artikel 18 uppfylls genom att tillämpa och anpassa andra bestämmelser, dvs. handlingar och uppgifter ska sparas på följande sätt:

 

sex månader efter tillverknings- eller leveransdatum

 

-

särskilt lättfördärvliga foder med ett sista förbrukningsdatum som är kortare än 3 månader eller utan sista förbrukningsdatum, och som är avsedda direkt för den slutliga konsumenten

 

produkternas hållbarhetstid + sex månader

 

-

produkter vars hållbarhetstid är över fem år

 

fem år

 

-

produkter utan specificerad hållbarhetstid

 

-

alla andra produkter 

 

 

MER INFORMATION PÅ VÅR WEBBPLATS

 

Teman: