Registrering av hjälporganisationer för hundar och katter på EU:s inre marknad som importörer

Evira har som uppgift att med stöd av 84 § i lagen om djursjukdomar (441/2013) leda tillsynen över djursjukdomar i Finland. Myndigheter som utövar tillsyn är utöver Evira också regionförvaltningsverken och kommunens tillsynsmyndigheter på det sätt som bestäms närmare i lagen om djursjukdomar.

De andra tillsynsmyndigheterna har varit i kontakt med Evira vad gäller tillämpningen av EU:s förordning 576/2013 och jord- och skogsbruksministeriets förordning 1024/2013. I egenskap av myndighet som leder tillsynen meddelar Evira därför anvisningar om tillämpandet av förordningarna. Evira har ingen föreskriven normgivningsrätt i det aktuella ärendet, och denna anvisning är till sin natur därför inte bindande för myndigheterna eller aktörerna. De tolkningar som ingår i anvisningen är Eviras synpunkter på hur lagstiftningen borde tillämpas.

Anvisningen innehåller såväl direkta citat ur lagstiftningen som Eviras tolkningar av tillämpningen av lagstiftningen. Den lagstiftning som är förpliktande för alla parter är skriven med kursiv stil.

Författningar som gäller ärendet

Bestämmelser om djurhälsovillkor som skall tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte ingår i Europaparlamentets och rådets förordning 576/2013. Förordningen har utfärdats för att förhindra och förebygga i synnerhet spridningen av rabies på EU:s inre marknad eller från tredje länder till EU:s territorium. Med sällskapsdjur avses i förordningen bl.a. hundar och katter som inte skall bli föremål för försäljning eller ägarbyte, vilka åtföljer sin ägare eller en fysisk person som för ägarens räkning ansvarar för dem under en transport. (artikel 3)

Bestämmelser om skyldigheten att registrera sig som importör av djur ingår i Jord- och skogsbruksministeriets (nedan JSM) förordning om allmänna krav som för att bekämpa djursjukdomar ställs vid förflyttning av levande djur, embryon och könsceller mellan Europeiska unionens medlemsländer (1024/2013). Förordningen har utfärdats med stöd av lagen om djursjukdomar. 60 § i lagen om djursjukdomar ger JSM en möjlighet att i syfte att förebygga djursjukdomar, förhindra deras spridning samt utreda sjukdomsläget meddela nödvändiga villkor, begränsningar eller förbud för förmedlingen av djur samt ordnandet av sådan verksamhet, om förekomsten eller spridningen av en djursjukdom kan innebära risk för människors hälsa, allvarlig risk för djurs hälsa eller ekonomiska förluster för djurproduktionen. Förordningens 1 § definierar dess tillämpningsområde. Enligt den gäller förordningen bl.a. vissa djur som levereras från Europeiska unionens medlemsstater (medlemsstat) till Finland. Djurarterna förtecknas i bilagan I till förordningen. I bilaga I nämns att bl.a. hundar, katter och illrar omfattas av förordningen.

I förordning 1024/2013 föreskrivs om begränsningar i tillämpningsområdet. I bestämmelsen konstateras bl.a. att förordningen inte tillämpas på vattenlevande prydnadsdjur som en ägare själv importerar eller exporterar och som inte är avsedda att säljas eller förmedlas. Begränsningen i tillämpningsområdet är tydlig, och därför hör bl.a. hundar och katter som förmedlas till förordningens tillämpningsområde.

I förordning 1024/2013 bestäms om bl.a. registrering som importör, kontroller av djur, importhandlingar, andra kontroller och rapportering av importkontrollen i systemet TRACES. Registreringsskyldigheten gäller inte importörer av bl.a. hundar och katter då djuren inte är avsedda att säljas eller förmedlas.

Registrering som importör av djur

Evira anser att hjälporganisationer ska registrera sig som importörer av djur.

I hjälpverksamheten kan det användas s.k. flygfaddrar, dvs. frivilliga personer som eskorterar djuret från avgångslandet. En sådan import ser utåt ut som en enskild resenärs införsel av sällskapsdjur. På basis av transportsättet kunde importen betraktas som en privatpersons införsel av sällskapsdjur till Finland, varvid ingen registreringsskyldighet skulle föreligga.

Eviras tolkning är ändå att hjälporganisationens verksamhet är djurförmedling på samma sätt som kommersiell djurförmedling och att verksamheten därmed omfattas av registreringsskyldigheten. Det väsentliga för förebyggandet av djursjukdomar är djursjukdomsriskens omfattning och förhindrandet av att djursjukdomar sprids, inte om verksamheten utförs mot betalning eller inte.

Syftet med såväl EU- som den nationella veterinärlagstiftningen är att förebygga djursjukdomar och förhindra deras spridning. Bestämmelserna har utarbetats med detta mål i åtanke och de ska tolkas med beaktande av sitt syfte.

Hjälporganisationernas webbplatser innehåller ofta exakt information om hur man ska gå till väga om man vill adoptera en hund från utlandet. Organisationerna är också aktivt med och stöder genomförandet av adoptionen i avgångslandet och därför betalas de ersättning för de kostnader som denna verksamhet orsakar. Organisationerna annonserar ut hundar som behöver ett hem på sina webbsidor som allmänheten lätt kan se och hitta. Praktisk handledning, hjälp och ombesörjande av praktiska arrangemang för de blivande ägarnas räkning gör djurförmedlingen till aktiv verksamhet vars syfte är att importera, dvs. förmedla, så många djur som möjligt till Finland.

Med tanke på djursjukdomsrisken saknar det betydelse att verksamheten utförs i syfte att förbättra djurens förhållanden och utan att eftersträva vinst. Djursjukdomslagstiftningens syfte är inte att bedöma om verksamheten är kommersiell eller inte. Det faktum att Evira på basis av djursjukdomsrisken och verksamhetens karaktär anser organisationerna vara registreringsskyldiga medför inte att den berörda verksamheten blir kommersiell, om den de facto inte är det. Inte heller termen ”kommersiell importör” som används om såväl kommersiella som icke-kommersiella aktörer gör verksamheten kommersiell om den i verkligheten sker utan betalning. Termen används därför att den hjälper allmänheten att skilja mellan sedvanlig införsel av djur från förmedling av sällskapsdjur och kommersiell import av djur, vilka kräver registrering.

Nyttan av att registrera sig

Aktörens bokföringsskyldighet ökar möjligheten att spåra djuren i samband med sjukdomar. Vid misstanke om sjukdom framgår det av bokföringen vart djuren har transporterats samt möjliga riskkontakter. Adekvat ordnande med isoleringsutrymme för ett sjukt djur är viktigt med tanke på djurets välbefinnande och sjukdomsfaran.

Användningen av systemet TRACES gör spårbarheten av djuren enklare och verk-samheten mer transparent vilket leder till bättre kontroll över sjukdomsläget. Informationen är viktig då man kartlägger vetskapen om sjukdomar hos levande djur som förs in till Finland. Om sjukdomsläget i andra EU-länder ändras får Finlands myndigheter snabbt veta det och kan varna de registrerade importörerna.

Användningen av systemet TRACES förutsätter att en tjänsteveterinär anlitas i den avsändande medlemsstaten. På så sätt ser man till att inga djur som är sjuka eller i dåligt skick sänds iväg. Anlitandet av tjänsteveterinär säkerställer för sin del också att importvillkoren uppfylls före exporten.

I Finland garanterar tjänsteveterinärens kontrollbesök (rekommendationen är ett importparti/år/aktör) att djursjukdomsbestämmelserna följs i verksamheten. Tjänsteveterinären bistår också med råd. Kontrollresultatet förs in i systemet TRACES varvid informationen om den vederbörligt ombesörjda verksamheten förmedlas till alla medlemsstater.

Registrering som importör medför inte att hjälporganisationernas verksamhet blir kommersiell. Det är frågan om att ansluta sig till ett system som förebygger och förhindrar att djursjukdomar sprids. Genom att uppfylla enkla skyldigheter hjälper importören till med att förebygga spridningen av djursjukdomar till Finland. Sålunda säkerställer man att sjukdomsläget i Finland förblir gott och tryggar både djurs och människors hälsa. Detta är av stor vikt särskilt med tanke på hur farliga sjukdomar rabies och echinococcos är för människor.

 

Mer information på andra webbplatser