Mjältbrand i södra Sverige och Ryssland

I Östergötland i Sverige har konstaterats sex separata fall av mjältbrand, i vilka flera nötkreatur, en häst och en älg avlidit (läget 3.8.2016). I västra Sibirien i Ryssland har över tvåtusen renar avlidit i mjältbrand och sjukdomen har också smittat människor.

Mjältbranden i Sverige

I landskapet Östergötland i södra Sverige har sammanlagt 9 betande nötkreatur hållna för köttproduktion i juli-augusti plötsligt avlidit i mjältbrand på fyra olika gårdar. En betande häst har också avlidit. På samma bete fanns två andra hästar som inte uppvisat några symptom. En älg har också avlidit i mjältbrand.

Orsaken till epidemin är sannolikt störtregn som sköljt bakterien Bacillus anthracis, som i sporstadiet väl överlever i marken, upp till ytan, varifrån den hamnat i det betesfoder som de betande djuren ätit. En teori har varit att åtminstone en del av området före störtregnen varit mycket torrt så att sprickor bildats i marken och regnvattnet så trängt in djupare i marken och sköljt upp bakterier till ytan. I området har tidigare konstaterats mjältbrand på 1920-1940-talen.

De betande djuren har flyttats bort från sjukdomsområdet och för att begränsa epidemin har man i området börjat vaccinera nötkreatur, får och getter mot mjältbrand. Hästarna för vilka risken varit störst får behandling med antibiotika. Områdena som bedömts kontaminerade har isolerats och de saneras.

Enligt SVA har mjältbrand efter 1940-talet konstaterats i Sverige åren 1981, 2008, 2011 och 2013.

Mjältbranden i Ryssland

I den autonoma regionen Jamalo-Nentsien i västra Sibirien har det konstaterats en omfattande mjältbrandsepidemi i början av juli. I detta permafrostområde lever den renskötselidkande urbefolkningen nentser. I området har minst 2300 renar avlidit i mjältbrand och enligt inofficiell information från massmedier har minst 13 människor tagits in på sjukhus på grund av sjukdomen.

På Jamalhalvön har nu också rått en exceptionell värmebölja som kan ha lett till att permafrosten smultit och att mjältbranden spritt sig via infekterade kroppar, från avlidna icke nedgrävda djur och kontaminerad mark. Myndighetsåtgärder har vidtagits i området: området har försatts i karantän, renskötarna evakueras som bäst och renar samt enligt tidningsuppgifter även människor vaccineras mot mjältbrand. En stor plats för nedgrävning av renkropparna som avlidit i sjukdomen planeras. Platsen ska desinficeras och ingärdas och försättas i betesförbud för 25 år. I tidningsuppgifterna nämns också en plan på att förbränna renkropparna.

Renköttet och renhudarna som importerats till Finland från Ryssland härstammar från områden som ligger flera hundra kilometer från smittområdet.

Mjältbrand hos djur

I Finland har mjältbrand konstaterats på cirka 150 orter. I sådana områden förekommer bakterien endemisk i marken. Hos djur har mjältbrand efter 1960-talet sällan konstaterats och endast hos enskilda djur, senast åren 2004 och 2008. I Evira undersöks årligen vanligen ett tiotal prov på grund av att mjältbrand misstänks. Ett djur som misstänks ha avlidit i mjältbrand får inte obduceras, utan man måste lämna en anmälan om misstanken till regionförvaltningsverket och ta ett blodprov enligt anvisningen från Evira. Provet undersöks alltid i Evira som brådskande och därför ska man i förväg överenskomma om leveransen av provet.

Djur insjuknar vanligen i mjältbrand efter att ha ätit foder som kontaminerats med bakterien eller dess sporer eller ett djur som insjuknat i mjältbrand. Det är också möjligt att få hudmjältbrand via en hudskada. Mjältbrand kan smitta människan till exempel via en hudskada då ett insjuknat djur hanteras. Bland husdjuren är idisslarna, särskilt nötkreatur och får mest mottagliga för sjukdomen  och hos dem är sjukdomen ofta akut och de kan avlida mycket snabbt. Vid akut mjältbrand har djuret hög feber, ansträngd andning och blödningar i slemhinnorna och djuret avlider vanligen inom 1-24 timmar efter att symptom yppat sig. Efter att djuret avlidit kan blodiga flytningar från kroppsöppningarna förekomma. Hästar är också mottagliga för smitta. Svin, hundar och katter anses rätt motståndskraftiga.  I Finland har vaccin inte använts för djur.

Läs mer:

Mjältbrand hos djur 

Om förekomsten av mjältbrand i Finland på Zoonoscentrets webbplats

Om mjältbrand hos människan på THL:s webbplats 

Mer information om fallen i Sverige på svenska Jordbruksverkets webbplats 

Mer information:

Överinspektör Sirpa Kiviruusu tfn 0400 920,503 (lagstiftning och tillsyn)

Specialforskare Kirsti Pelkola tfn 040 489 3385 (laboratorieundersökningar)