CWD hos hjortdjur (CWD)

CWD (chronic wasting disease) hos hjortdjur är en prionsjukdom, som hör till samma grupp av hjärnsjukdomar som galna ko-sjukan BSE och scrapie hos får. Dessa TSE-sjukdomar (transmissible spongiform encephalopathy, transmissibel spongifrom encefalopati) orsakas av prioner.

Sjukdomen har redan i årtionden förekommit i USA och Kanada, både i hjorthägn och hos vilda hjortdjur. Dessutom har sjukdomen konstaterats i Sydkorea hos hjortdjur som importeras från Nordamerika. År 2016 konstaterade de första fallen av CWD i Europa, i Norge. Det första fallet var en vild fjällren (Rangifer tarandus tarandus) i april. I maj och juni konstaterades CWD hos älg (Alces alces). Fallet med fjällrenen var i trakten kring Bergen och fallet med älgarna nära Trondheim. Det finns ännu ingen information om smittfallens ursprung.

CWD är en långsamt framskridande, progressiv sjukdom. Eftersom inkubationstiden är lång (i allmänhet >15 mån.) förekommer symtom endast hos vuxna djur. Typiska symtom är kraftig avmagring och förtvining, djuret drar sig undan från flocken, undviker kontakter och är håglöst, hänger med huvudet, har ”tom blick”, upprepar vissa tvångsrörelser, verkar nervöst, dreglar, gnisslar tänder, dricker och urinerar mycket, darrar och uppvisar ataxi. Sjukdomen leder alltid till att djuret dör.

Alla renar och andra hjortdjur som är äldre än 12 månader och som uppvisar symtom från centrala nervsystemet bör undersökas med avseende på CWD. Diagnosen ställs från hjärnvävnad och lymfkörtlar från ett dött eller avlivat djur. I praktiken kan man skicka in djurets huvud. CWD-provet tas från hjärnstammens obex-område samt bägge mediala retropharyngeala lymfkörtlarna. När djur avlivas bör man i mån av möjlighet undvika metoder som skadar bakre delen av hjärnan.

Obex och de mediala retropharyngeala lymfkörtlarna undersöks med två metoder med avseende på TSE. Proven undersöks med IDEXX HerdChek ELISA-test och Prionics®-Check Western-test.

CWD-prionens uppkomstmekanism är okänd. Sjukdomen sprider sig horisontellt från djur till djur. Prioner har hittats förutom i centrala nervsystemet även i tonsillerna och tarmkäxets lymfkörtlar och kan också förekomma i ett sjukt djurs saliv och avföring. Prioner är hållbara och finns länge i miljön. Sjukdomsincidensen är störst i hägn, där djurtätheten är stor och djuren hela tiden kommer i kontakt med varandra. Även vertikal smitta är möjlig. Sjukdomen smittar veterligen inte människor eller husdjur. 

Alla hjortdjur kan smittas av sjukdomen. I Nordamerika har flest fall konstaterats hos vitsvanshjort, Odocoileus virginianus), svartsvanshjort (Odocoileus hemionus) och nordamerikanska kronhjort (Cervus elaphus nelsoni). Av dessa förekommer endast vitsvanshjorten i Finland.

Europaparlamentet och -rådet har föreskrivit om skyldighet att förebygga och övervaka TSE-sjukdomar i EU-länderna (förordning 999/2001). CWD ingår i Eviras program för uppföljning av djursjukdomar. Förekomsten av sjukdomen har följts sedan 2003. Åren 2003-2015 undersöktes 1406 renar, 149 älgar och 643 vitsvanshjortar med avseende på CWD. Varje år undersöks 5-10 andra hjortdjur (rådjur, dovhjort). CWD har aldrig konstaterats i Finland.

Text: Varpu Hirvelä-Koski, Minna Nylund och Sirkka-Liisa Korpenfelt

Huvudena av vuxna hjortdjur som uppvisat symtom eller hittats döda ska skickas till Evira, om inte dödsorsaken annars är klar. Proven sänds via Matkahuolto. Evira betalar transporten. Adressen är: Evira, Matkahuolto, Uleåborg.

Mer information:
Specialforskarna Minna Nylund (040 489 3393) och Sirkka-Liisa Korpenfelt (050 351 0308)