Det RHD-virus som dödat citykaniner är den nya typen RHDV2

Det RHD-virus som dödat citykaniner i huvudstadsregionen är den nyare virusstammen RHDV2.

Sedan april har citykaniner i huvudstadsregionen dött på grund av Rabbit Hemorrhagic Disease (RHD, kaningulsot). Sjukdomen har inte påträffats tidigare i Finland. Tills vidare har dödsfall bland vildkaniner som orsakats av RHD-virus säkerställts i Helsingfors (Kottby, Torparbacken och Svedängen) och Esbo (Hagalund). Observationer av döda vildkaniner har anmälts från flera andra stadsdelar i Helsingfors (bl.a. Åggelby, Sockenbacka, Drumsö, Munkshöjden och Hertonäs) samt från Vanda (Myrbacka). Våren 2016 har RHD konstaterats även hos vildkaniner i Stockholm i Sverige och hos hägnade kaniner i Schweiz.

RHD eller kaningulsot är en hemorragisk feber hos kaniner (Oryctolagus cuniculus) som orsakas av calicivirus och som lätt sprider sig. RHD är en snabbt framskridande sjukdom som orsakar skador på särskilt levern, men också på andra inre organ. RHD har hög incidens och orsakar hög dödlighet bland kaninerna. Viruset smittar inte människor och inte heller hundar, katter eller gnagare.  Man känner till två typer av viruset, det klassiska RHD-viruset och det nyare RHD2-viruset.

RHDV orsakar symtom särskilt hos vuxna kaniner, medan ungar inte insjuknar före cirka 4 - 6 veckors ålder. Den nya virustypen RHDV2 kan orsaka symtom även hos ungar som är bara 15 - 20 dagar gamla. Symtomen kan vara symtom från nervsystemet och luftvägarna, apati och försämrad aptit. Leverskador kan förorsaka blödningar och gulsot. Viruset sprids från kanin till kanin via sekret vid direkt kontakt men också indirekt t.ex. i bohålor, via mat och vatten eller med insekter. Virus utsöndras i alla sekret från kaninen. Även rovdjur som äter kaniner kan sprida viruset.

Vid epidemier förekommer även plötsliga dödsfall utan synbara symtom. I allmänhet leder RHDV-viruset till att upp till 80-90 procent av kaninerna dör, medan dödligheten till följd av RHDV2 varierar mera, 5-70 procent. I en population där viruset inte har förekommit tidigare kan en stor del av kaninerna dö. Skogsharar och fältharar (Lepus timidus och L. europaeus) har inte konstaterats insjukna av klassiskt RHD-virus, men den nya typen RHDV2 har gjort vissa hararter sjuka, så man kan inte med säkerhet säga att skogsharen och fältharen går fria från smitta. Det är dock inte sannolikt med omfattande epidemier bland harar på samma sätt som i kaninpopulationer.

Hos kaniner orsakar sjukdomen typiska patologiska förändringar. Den tydligaste förändringen är nekrotisering av levern. Diagnosen fastställs efter obduktion genom undersökning av organprov med RT-PCR-metoden.

Än så länge har RHD inte påträffats eller misstänkts hos tamkaniner i Finland.  I landet finns för närvarande inte något vaccin med försäljningstillstånd avsett för tamkaniner. Evira rekommenderar att man undviker att låta tamkaniner vistas utomhus och inte heller utfordrar dem med föda från naturen så länge som epidemin fortgår i de områden där vildkaniner förekommer. Så länge som epidemin fortgår borde kaninerna också skyddas mot blodsugande insekter som kan sprida viruset. När man sköter tamkaniner är det bäst att inte använda samma kläder och skor som man haft på sig utomhus i områden där vildkaniner har sina bon.

Tabell över observationer av massdöd bland vildkaniner och säkerställda fall av RHD.