Harpest (tularemi)

Harpest eller tularemi är en smittsam sjukdom som orsakas av bakterien Francisella tularensis. Smågnagare och harar anses fungera som reservoarer för bakterien F. tularensis i Norden. Bakterien kan överleva i månader i marken, i vatten och i djurkadaver. Eftersom bakterien vanligtvis smittar via blodsugande insekter, uppträder harpest i första hand från juli till oktober, då antalet insekter är som störst. Dessutom påverkas antalet sjukdomsfall av har- och sorkstammarnas storlek.

Harpest hos människor

Harpestsmitta sprids i huvudsak via insektbett. Smittan kan också fås direkt från ett sjukt eller dött djur t.ex. som sårinfektion eller via luftvägarna i kontaminerad omgivning. Incidensen av harpest varierar betydligt från år till år. Merparten av fallen konstateras under tiden augusti-september. Omfattande tularemiepidemier har förekommit åren 2000, 2003 och 2006-2007 och dessförinnan åren 1995-1996.

Figur: Anmälda harpestfall i befolkningen 2000-2016 (pdf)

Harpest hos djur

Hos däggdjur orsakar bakterien Francisella tularensis en febersjukdom som kallas tularemi eller harpest. Bakterien har påträffats hos över 200 olika djurarter. Till dessa djur hör också fiskar, kräldjur, fåglar och insekter. Våra husdjur är inte särskilt mottagliga för sjukdomsalstraren, så möjligheten att t.ex. jakthundar ska få sjukdomen är synnerligen liten.

Katter är emellertid mottagligare för bakterien, och hos dem konstateras ibland smitta. I Finland påträffas harpest som klinisk sjukdom vanligtvis hos hardjur, hos vilka smittan undantagslöst leder till döden. Vilda smågnagare har konstaterats kunna bära på bakterien.

Bakterien F. tularensis överförs vanligtvis från ett djur till ett annat via blodsugande insekter. Därför uppträder harpestfallen också under juli-oktober, då det är vanligast med kontakter mellan myggor, hardjur och sorkar. Ett djur kan också få smittan direkt från ett sjukt eller dött djur, t.ex. som sårinfektion eller via slemhinnorna. Smittan kan också fås via luftvägarna eller genom munnen i kontaminerad omgivning, t.ex. via luft, vatten, jord och vegetabiliskt material.

Vid Evira beaktas möjligheten till tularemi alltid när man undersöker vilda djur som hittats döda eller som avlivats för att de varit sjuka. Varje år har man undersökt tiotals fältharar och skogsharar, samt enstaka bävrar, bisamråttor och sorkar. I Finland undersöks djur dock endast slumpmässigt med tanke på tularemi, så det finns ingen detaljerad information om hur utbredd sjukdomen eventuellt är i Finland.

Figur: Undersökningar av harpest hos vilda djur på 2000- och 2010-talet (pdf)

Läs mera