Älgens hjärnhinnemask har konstaterats hos älgkalvar i Sydvästra Finland

14.2.2013

<p>Älgens hjärnhinnemask ( <em>Elaphostrongylus alces</em>) har påträffats hos älgkalvar som undersökts i Sydvästra Finlands skärgård. Uppgiften om förekomsten av denna parasit i Finland är ny men inte överraskande, eftersom hjärnhinnemask är en vanlig parasit hos älg bland annat i Sverige. Hjärnhinnemasken smittar inte till människa eller sällskapsdjur. Fynden av hjärnhinnemask gjordes i Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets (VFFI) och Livsmedelssäkerhetsverket Eviras förutredning som preliminärt utredde möjliga orsaker till den långvariga minskningen av slaktvikten hos älgkalvar i Sydvästra Finlands skärgård.</p>

Något över hälften av de undersökta ca 50 älgkalvarna hade hjärnhinnemask. Smittorna var lindriga eftersom endast några vuxna maskar påträffades i prov från enstaka kalvar. Hjärnhinnemask är typiskt en parasit hos kalvar. Parasiten kan påverka kalvens tillväxt och till och med orsaka en allvarlig neurologisk sjukdom. Å andra sidan kan en lindrig smitta vara symtomfri.

Hjärnhinnemasken påverkar inte användningen av älgkött som livsmedel. Ibland kan man med bara ögat se små infektionshärdar i musklerna i älgens bakre delar, som beror på irritation som masken orsakar. Dessa delar kan dock avlägsnas, varefter älgköttet kan användas på normalt sätt.

Älgens hjärnhinnemask är en rundmask, vars vuxna individer lever omkring de hinnor som omger älgens ryggmärg eller på ytan av musklerna i älgens bakre del, främst på lårmusklerna. De vuxna maskarna är mycket tunna, flera centimeter långa maskar som går nätt och jämnt att se med bara ögat. Maskarna producerar larver som med blodcirkulationen sprids till älgens lungor och luftrör, därifrån de förs med upphostningarna till matsmältningskanalen och vidare med avföringen ut i naturen. Parasiten behöver en snigel eller snäcka som mellanvärd. Älgen smittas med masken då den sväljer infekterade blötdjur med växterna.

Till undersökningsobjekt i det första skedet av undersökningen, som utredde den minskade slaktvikten hos älgkalvar i Sydvästra Finlands skärgård, valdes förekomsten av hjärnhinnemask samt älgkobeståndets åldersstruktur, dräktighet och dräktighetstidpunkter. Älgstammen konstaterades ha en mycket bra dräktighetsgrad. Att beståndet av älgtjurar är fåtaligt och ungt verkar således inte vara orsaken till att kalvarna är småväxta. Den genomsnittliga slaktvikten var något lägre och underkäkens längd något mindre hos individer som smittats av hjärnhinnemask än hos individer hos vilka masken inte påträffades. Skillnaderna var dock inte statistiskt signifikanta.

Det kan finnas flera orsaker till att kalvarna är småväxta. Utredandet av dem förutsätter fortsatta undersökningar.

Förstudie om hjärnhinnemask och fertilitet hos älgarna i Sydvästra Finlands skärgård
 (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutes arbetsrapporter 4/2013)

Ytterligare information:
Forskare Tuire Nygrén, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, tfn 0295 327 505
Forskningsprofessor Antti Oksanen, Livsmedelssäkerhetsverket Evira, tfn 0295 304 900

Teman: