Brun hundfästing är en hundparasit som är svår att bli av med inomhus

2.10.2007

<div>Den bruna hundfästingen (Rhipicephalus sanguineus) härstammar från Nordafrika men har spridit sig med hundar runt hela världen, också till Finland. I sina naturliga förekomstområden parasiterar den bruna hundfästingen på ett flertal vilda och tama däggdjur. I stadsmiljö är den framför allt ett gissel för hundar. Fästingar som utanför den egentliga fästingsäsongen påträffas hos hundar i Finland är sannolikt bruna hundfästingar.</div>

Den bruna hundfästingen påminner om en vanlig fästing (Ixodes ricinus), men är brunröd till färgen och har ögonmönster på sidorna. Den har dessutom längre ben än en vanlig fästing och rör sig också snabbare.

Den bruna hundfästingen kom till Finland på 1970-talet och har numera spridit sig i hela landet. I Finland klarar den sig enbart inomhus. I torrt och varmt inomhusklimat förblir den bruna hundfästingen aktiv året runt. I alla sina utvecklingsstadier, dvs. som larv, nymf och vuxen, behöver fästingen blod från däggdjur och det sugs vanligen från en hund. Däremellan gömmer sig fästingarna bakom lister, i möbler och i väggspringor i bostäderna. Inomhus kan en vuxen fästing leva upp till 18 månader utan blod. Efter att ha sugit blod lägger honan ägg någonstans i bostaden och dör.

I allmänhet smittar den bruna hundfästingen inte direkt mellan hundar, utan en hund får smittan när den vistas i utrymmen där det finns fästingar. Som larv eller nymf sitter fästingen framför allt i hundens öron eller mellan tårna. Samma hund kan ha fästingar i olika utvecklingsstadier och antalet fästingar på ett och samma djur kan vara avsevärt. Den bruna hundfästingen kan också sätta sig på människor, i synnerhet om det inte finns några hundar i närheten. Fästingarna avlägsnas med hjälp av fästingplockare.

Ett angrepp av brun hundfästing orsakar i sig inga betydande symptom, men kan ändå ge upphov till lokal hudirritation. Dess betydelse för hälsan hör samman med att fästingen kan överföra sjukdomsalstrare som infekterar blodkropparna. De mest kända av dem är bakterien Ehrlichia canis och urdjuret Babesia canis. I Finland har monocytär ehrlichios hos hund (E.canis) och babesios hos hund (Babesia ssp.) tillsvidare konstaterats som enstaka smittor från utlandet. Man har inte kunnat visa att den bruna hundfästingen sprider sådana fästingburna sjukdomar som förekommer i Finland, till exempel borrelios.

För att hunden ska bli av med fästingarna används särskilda läkemedel. Receptfria preparat som är effektiva mot fästingar är t.ex. Scalibor®, Exspot® och Frontline®. Det problematiska med hundfästingsmitta är att bli av med de fästingar som gömmer sig inomhus. Det är svårt att utrota fästingarna i en bostad eller liknande och för det krävs en omsorgsfull behandling med insektsmedel innehållande pyretriner, exempelvis Raid®, Baygon®. Behandlingen kan behöva upprepas med 2-4 veckors intervaller tills fästingarna har försvunnit.


Ytterligare information:
Veterinär Teija Kokkonen, forskningsenheten för patologi, Evira, tfn 020 77 24547

Teman: