Det lönar sig att vaccinera rävar mot parvovirus

22.3.2012

<p>Under de två senaste åren har parvovirus förekommit allmänt i prover från farmade rävar som undersökts vid Livsmedelssäkerhetsverket Evira. Under hösten 2011 kom det prover från ett tjugotal rävfarmer till Evira. Det har också konstaterats förhöjda mängder antikroppar mot parvovirus i blodprover från rävar, vilket tyder på att rävarna har haft en infektion tidigare. Utöver parvovirus konstaterades i proverna ofta även andra sjukdomsalstrare, som koccicider som räknas till inälvsparasiter samt bakterier som orsakar diarré. Rävens parvovirus smittar inte till människan.</p>

Parvovirus förökar sig i celler som delar sig snabbt, exempelvis epitelcellerna i tarmen. Detta leder till att tarmluddet förstörs, vilket i sin tur i värsta fall kan ge upphov till blödande tarminfektion och blodig diarré. Smittade djur avsöndrar parvovirus i sin avföring. Viruset är mycket tåligt och kan behålla sin sjukdomsalstrande förmåga länge i en miljö nedsmutsad av avföring. Smittan överförs lätt indirekt från ett djur till ett annat och från en farm till en annan via till exempel skodon eller redskap som är nedsmutsade med avföring.

Man vet också att parvovirus orsakar bland annat fortplantningsproblem hos svin och man tror att parvovirussmitta hos räv kan vara en orsak till rävars fortplantningsproblem.

Förebyggande av sjukdomen och vaccinationer

Problemen som parvovirus orsakar är delvis omgivningsproblem: en stor djurtäthet ökar sjukdomstrycket. Det är svårt att upprätthålla en god produktionshygien om djurtätheten är stor. Därför är det av yttersta vikt vid förebyggande av smittospridning att se till djurens allmänna välbefinnande och en god produktionshygien, undvika onödig trafik mellan farmer samt förbättra farmernas sjukdomsskydd. Parvovirus försvagar värddjurets försvarsmekanismer och gör att djuren även är mottagliga för andra sjukdomsalstrare. Det finns ingen specifik behandling mot sjukdomen.

Det går att skydda djuren mot problem orsakade av parvovirus också genom vaccinering i förebyggande syfte. Det finns inget eget parvovaccin för rävar, utan man använder vacciner utvecklade för minkar med en parvovirusstam från mink som vaccinantigen. Det har framförts misstankar att detta vaccin ger rävarna ett otillräckligt skydd, men det finns inga säkra bevis på detta. Finlands Pälsdjursuppfödares Förbund (FPF) rf planerar ett fältexperiment för att undersöka mink- och hundvacciners effekt på rävar.

Tillräcklig flockimmunitet är den enda metoden för att skydda djuren. Vid stort sjukdomstryck kan smittan även drabba vaccinerade djur, men de får sannolikt lindrigare symtom än ovaccinerade djur. För närvarande vaccinerar farmerna endast avelsdjur, vilket skyddar valparna bara så länge de har antikroppar från tiken. Valparna förlorar skyddet som de fått via tikarnas vaccinering inom ett par månader. För att uppnå ett tillräckligt skydd på flocknivå är det bra att också vaccinera valparna på problemfarmer i ungefär två månaders ålder. Om tikarna inte har vaccinerats, bör valparna och tikarna vaccineras när de är 5–6 veckor gamla.

Läs mer:
Finlands Pälsdjursuppfödares Förbund  (FPF)

Tilläggsinformation:
Forskare, veterinär Heli Kallio,
forskningsenheten för produktionsdjurs och vilthälsa, tfn 050 405 5776
Specialforskare, veterinär Karoliina Alm-Packalén,
forskningsenheten för djursjukdomsvirologi, tfn 040 486 0052
Fältveterinär Anna-Maria Moisander,
Pohjois-Suomen Turkiseläinten Kasvattajat ry. (PSTK), tfn 050 5868177

Om vaccinationsexperimentet:
Veterinär Tomas Häggvik, FPF, tfn 050 464 8834

Teman: