Ekinokockparasiter kan smitta från en jakthund till människan

18.10.2013

<p>Jakthundar kan förmedla ekinokockparasiter från älgen till människan. Smittor kan förhindras med hjälp av omsorgsfull hantering av slaktavfallet på jaktplatserna.</p>

Människan kan smittas av maskägg från hundens dvärgbandmask som förekommer till exempel i pälsen på en hund som bär på parasiten. I människan kan äggen utvecklas till larvblåsor som under årens lopp långsamt växer till sig och kan bli rätt stora och svårbehandlade innan några allvarligare symptom visar sig.

Det bästa sättet att förhindra att hundar och människan infekteras är att ta bort älgarnas lungor från slaktavfallet på jaktplatserna så, att hundar och rovdjur inte kommer åt att äta dem. Blåsorna i lungorna kan vara små och ligga så djupt inne i lungorna att de är svåra att upptäcka.

”Larvblåsan är en blåsa i älgens lunga som är fylld med klar vätska och avgränsad med en ljus hinna. Om man av misstag skär sönder den, sprutar vätskan ofta ut under högt tryck”, berättar forskaren Marja Isomursu på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras forskningsenhet för produktionsdjurs- och vilthälsa.

Jakthundar borde också behandlas med läkemedel såväl i början som i slutet av älgjaktsäsongen så, att hunden inte för med sig smitta till skogen eller tar med sig smitta hem. Som avmaskningsmedel skall väljas ett preparat som är effektivt mot bandmaskar.

För människan utgör älgens lungor ingen smittrisk, eftersom larvblåsorna endast smittar hunddjur.

Vargen och hunden parasitens huvudvärdar
Hundens dvärgbandmask (Echinococcus canadensis) är en liten bandmask som i naturen som vuxen lever i tarmen till en varg och som larv i lungorna till en älg.

Vargar och hundar smittas då de äter en larvblåsa i lungorna från en älg, ibland också i levern. I hunddjurets tarm utvecklas larvblåsan till vuxna bandmaskar. Maskarna producerar ägg som kommer ut i omgivningen med avföringen.

Älgen är en mellanvärd som smittas då den sväljer maskägg med näringsväxterna. Utöver älgen kan också renen och skogsrenen smittas och tjäna som mellanvärdar.

Utbredningen koncentrerad till östra Finland
Fastän vargar och älgar är rörliga djur, har utbredningsområdet för hundens dvärgbandmak inte förändrats under 2000-talet. Parasitens kärnförekomstområde är Kajanaland. Den påträffas också i östra Lappland, främst i Salla och i Kuusamo och Norra Karelen. Särskilt i dessa områden är det skäl att ta hand om slaktavfallet från älgar på korrekt sätt. Också på andra håll i Finland är det skäl att undvika att mata älglungor till hundarna.

Evira följer upp förekomsten av bandmasken
Evira följer upp förekomsten av hundens dvärgbandmask i Finland. Alla vargar som fåtts in som prov undersöks med tanke på masken. Älglungor med suspekta förändringar kan sändas in till Eviras verksamhetsställe i Uleåborg. Evira betalar frakten via Matkahuolto.

Anvisning om hur prover av vilda djur sänds in (Evira)

Älglungor har under årens lopp med bistånd från jägarna undersökts också i mer omfattande kartläggningar.

Mer information:
forskare Marja Isomursu, forskningsenheten för produktionsdjurs- och vilthälsa, tfn 040 512 1248

Teman: