”Evirafilaria”, en ny art och ett nytt släkte av rundmaskar i Finland – insektöverförda rundmaskar i undersökningar vid Eviras forskningsenhet för fisk- och vilthälsa

1.4.2009

<div>Hjortdjur, inklusive renar, lever i en miljö som genomgår ständig omvandling. Förändringarna påverkar djurstammarnas utveckling och hälsa. Klimatuppvärmningen är sannolikt den största förändringen. Under de senaste åren har de insektöverförda Filarioidea-parasiterna blivit allmänna i Finland, visar de undersökningar som Eviras forskningsenhet för fisk- och vilthälsa har gjort om hjortdjurens hälsa och hälsovård. </div>

Rundmaskarna Filarioidea är parasiter som förekommer i vävnader och kroppshåligheter. Huvudvärdar för parasiterna är alla ryggradsdjur förutom fiskarna. Överfamiljens parasiter har globalt sett stor hälsomässig och ekonomisk inverkan på djur och människor.

Rundmaskarna Filarioidea sprids via blodsugande leddjur. Filarioidea-parasiterna producerar larver av första graden (mikrofilarier) i huvudvärdens blod eller hud. Då insektvektorn suger blod kommer mikrofilarier in i insektvektorns kropp, där larverna utvecklas via två skinnömsningar och mognar så att de kan sprida smitta. Då insektvektorn nästa gång suger blod överförs de till en ny huvudvärd. Larven utvecklas efter ytterligare två skinnömsningar till en vuxen individ i huvudvärden, där den sedan lever. Honmasken befruktas och börjar producera mikrofilarier. Mellanvärdar för dem är olika leddjur som suger blod på ryggradsdjur och sprider parasiten. Sådana leddjur är t.ex. bromsar, myggor, löss, lusflugor, knott, kvalster och fästingar.

Ett färskt exempel på parasiternas inverkan är den epidemi av bukhinneinflammation som bröt ut bland renar år 2003. Epidemin ledde till slaktförluster och ekonomiska förluster för rennäringen. Det visade sig att epidemin orsakades av rundmasken Setaria tundra, som lever på renens bukhinna. Undersökningar vid Evira visade att parasiten i Finland sprids av myggor, främst Aedes-arter. Sjukdomsutbrottet spreds under åren 2003–2005 ibland ända till Övre Lappland. Lyckligtvis verkar det som om renarna efter den kyliga sommaren 2008 har kommit ifrån det här gisslet. Föregående stora sjukdomsutbrott var år 1973.

I den kartläggning som gjorts har infektioner av Setaria tundra hittats förutom hos renar också hos andra hjortdjur, i synnerhet i skogsvildren och rådjur, som antas utgöra reservoarer för parasiten i naturen. I undersökningarna har det framkommit att S. tundra-parasitens genetiskt annorlunda typ gav upphov till en motsvarande epidemi hos älgar i Norra Finland år 1989.

I en kartläggningsundersökning av parasiter som överförs av insekter hittades en för Finland ny art av rundmasksparasit i december 2006. Den stora parasiten (honan ca 17 cm och hanen ca 6 cm) "Evirafilaria", som ännu saknar officiellt namn, lever i hjortdjurens lymfsystem. Den här parasiten förekommer i Finland förutom hos ren också hos älg (i vårt material ca 7 %), skogsvildren (Kajanaland 48 %, Suomenselkä 71 %) och vitsvanshjort (22 %). På basis av morfologiska och genetiska undersökningar hör parasiten till Filarioidea-rundmaskarna.

Rundmaskar i lymfasystemet hos hjortdjur har inte tidigare påträffats någonstans i världen. Parasiten påminner till levnadssätt och motståndskraft mot parasitläkemedel om de parasiter (Brugia spp.) som orsakar elefantiasis hos människor. Parasitens uppbyggnad påminner om rundmasken Rumenfilaria andersoni som har påträffats hos älg i Kanada.

I de undersökningar som hittills gjorts har det framkommit att parasiten blev allmännare under åren 2003-05 på samma sätt som S. tundra-parasiten. Parasiten producerar stora mängder cirka 0,2 mm stora mikrofilarier i hjortdjurens blodcirkulation. De största uppmätta koncentrationerna har varit cirka 60 000 st/ml blod. De lokala patologiska förändringar som parasiten ger upphov till kan ses med blotta ögat, men det finns ännu ingen exakt information om hur parasiten påverkar hjortdjurens hälsa. Arbetet med att utreda det här och den insekt som sprider parasiten fortsätter vid Eviras forskningsenhet för fisk- och vilthälsa i Uleåborg.

Också en tredje insektöverförd rundmask (Onchocerca tarsicola) och de förändringar den ger upphov till har ökat hos våra hjortdjur under de senaste åren. Det har också skrivits rapporter om att dess nära släktingar har blivit vanligare också hos nötkreatur. Parasiten bildar härdliknande förekomster på muskel- och ledhinnor samt klinisk inflammation i slemsäckar och ledkapslar. Enligt de preliminära undersökningar som Evira gjort sprids parasiten i Finland av knott (Simuliidae).

De senaste undersökningarna tyder på att de aktuella parasiterna, som tidigare närmast ansetts vara tropiska, drar nytta av den pågående klimatförändringen, som kan bidra till att nya och skadliga vektoröverförda sjukdomar sprids till de nordiska länderna. Höjd temperatur kan till exempel påverka mängden av de insekter som sprider parasiterna, deras förekomstområden och hur ofta de äter samt parasiternas utveckling så att de snabbare blir mogna att överföra smitta.

I samband med sjukdomsutbrottet av Setaria tundra konstaterades också utgående från Eviras undersökningar att renar som led av parasiter ändå hade klanderfritt kött i fråga om både hygien och smak. Köttbesiktningen hindrar förändrade slaktkroppsdelar från att bli människoföda.

Ytterligare information:
forskare Sauli Laaksonen, forskningsenheten för fisk- och vilthälsa, tfn +358 50 469 1471, sauli.laaksonen at-merkki-kapea.gifevira.fi





Teman: