Förekomsten av fladdermusrabies hos fladdermöss i Finland utreds

15.6.2010

<p>Eviras undersökningsenhet för djursjukdomsvirologi inleder i samarbete med Naturvetenskapliga centralmuseet (Helsingfors universitet) och Åbo universitet ett forskningsprojekt, där man utreder förekomsten av fladdermusrabies hos finländska fladdermöss. Dessutom inhämtas information om fladdermössens revir och rörelsevanor samt faktorer som eventuellt gör dem mottagliga för sjukdomen.</p>

I Europa känner man till två EBL-virus (European Bat Lyssavirus) som förekommer hos fladdermöss, varav EBLV-1-typen påträffas i första hand hos sydfladdermöss och EBLV-2-virustypen i första hand hos vatten- och dammfladdermöss. För närvarande har EBLV-2-smitta hos djur rapporterats endast hos fladdermöss. Däremot har två fall av EBLV-2-smitta hos människor säkerställts: 1985 i Finland och 2002 i Skottland. Bägge insjuknade var fladdermusforskare. Trots dessa fall betraktas risken för fladdermusrabies hos människor som liten.

Under projekttiden insamlas blod- och salivprov från fladdermöss i Åbo, särskilt Kakskerta, Nyland och sydöstra Finland. Målet är att få prov från ca 600 fladdermöss.

Undersökningsmetoderna förutsätter inte att friska och symtomfria fladdermöss avlivas, så projektet är i harmoni med fladdermusskyddet. Universitetsforskare ansvarar för insamlingen av prov och Evira ansvarar för laboratorieundersökningarna med avseende på rabies. Provtagningen har inletts i juni och fortsätter fram till hösten. Förutom de insamlade proven undersöks fladdermöss som hittats döda i naturen.

I Finland konstaterades europeisk fladdermusrabies första gången i augusti 2009. En vattenfladdermus ( Myotis daubentonii) skickades till Evira för undersökning från ön Kakskerta i Åbo. Rabiesmisstanken hade väckts eftersom fladdermusen hade uppfört sig underligt. Typiska rabiessymtom hos fladdermöss är konstiga läten, beteendeförändringar, håglöshet och å andra sidan aggressiva attacker. Hos den finländska vattenfladdermusen isolerades EBLV-2. Fladdermusrabiesfyndet påverkar inte Finlands ställning som rabiesfritt område.

Epidemiologiskt betraktas fladdermusrabies som en annan sjukdom än klassisk skogsrabies. Sjukdomsfall är mycket sällsynta också i områden där man vet att fladdermusrabies förekommit redan länge, t.ex. i Danmark, Tyskland och på de brittiska öarna. I Europa har nästan 900 sjukdomsfall rapporterats, men det finns inga exakta uppgifter om den faktiska sjukdomsförekomsten.

Finansiering för undersökningen har fåtts från jord- och skogsbruksministeriet.

Mer information:

Om fladdermöss och insamlingen av prov:
forskare Thomas Lilley, Åbo universitet, tfn 040 5587783
forskare Eeva-Maria Kyheröinen, Naturhistoriska cenralmuseet, tfn 040 7218561

Om fladdermusrabies och analytik:
specialforskare Miia Jakava-Viljanen, tfn 050 3510308
forskare Tiina Nokireki, tfn 050 4131687

 

Teman: