Forskningsseminarium 8.12.2009: Naturfiskars, blåmusslors samt odlade sikars betydelse för VHS-virusets epidemiologi

4.12.2009

<p>Viral hemorrhagisk septikemi hos regnbågslax (viral haemorrhagic septicemia, även VHS) är en fisksjukdom orsakad av ett virus som hör till rhabdovirusen. Fyra olika genotyper av VHS-virus har beskrivits (VHS GI-GIV). I Europa är GI-typen av VHS den viktigaste, eftersom den fiskart som är känsligast för den är regnbågslax som är en allmänt odlad fisk i Europa.</p>

Forskare Pia Vennerström, forskningsenheten för fisk- och vilthälsa
Evira/Helsingfors Vik, Mustialagatan 3, auditorium C111 Kalevi
ti 8.12.2009, kl. 15.00-16.00

Viral hemorrhagisk septikemi hos regnbågslax
VHS har konstaterats vara den ekonomiskt betydelsefullaste virussjukdomen vid odlingarna av regnbågslax i Europa och den klassificeras i EU som en sjukdom på Lista II, för vilken ett officiellt bekämpningsprogram har gjorts upp (gäller alla genotyper). Det har konstaterats att flera andra fiskarter också är känsliga för virustypen VHS GI, bl.a. gädda, sik och röding. Genotyper av VHS-viruset har runtom i världen isolerats från åtminstone femtio olika fiskarter. Sjukdomen har vidsträckta direkta konsekvenser för handeln med levande fisk i EU-området och även utanför EU.

Forskningsprojektets bakgrund
I Finland upptäcktes sjukdomen VHS första gången år 2000 vid en åländsk fiskodlingsanläggning. De ekonomiska förlusterna blev ansenliga vid de fiskodlingsanläggningar som blev smittade. Sjukdomen VHS har också påträffats i Pyhämaa och Pyttis. I Pyttis har man lyckats utrota sjukdomen. I Pyhämaa hade sjukdomen inte påträffats på fem år efter det första fallet, men i det sista uppföljningsprovet innan området skulle befrias från kontroll upptäcktes ett VHS-positivt prov igen. Det VHS-virus som påträffats i regnbågslax i Finland hör till genotyp I och har dessutom konstaterats höra till undertypen Id. Finland har ett av EU-kommissionen godkänt sjukdomsbekämpningsprogram med restriktionsområden på grund av sjukdomen VHS, men näringen har inte lyckats utrota sjukdomen på Åland och i Pyhämaa. Det har varit oklart vad det beror på att bekämpningen inte har lyckats. Därför startade Evira våren 2006 ett treårigt forskningsprojekt med huvudmålet att utreda vilka faktorer som eventuellt påverkar detta. En av de faktorer som skulle utredas var vilken betydelse naturfiskar, blåmusslor och odlade sikar har som eventuella upprätthållare av VHS-smittan.

I omgivningen kring nätkassarna bildas en riklig population av naturfiskar av olika arter. Största delen av dem är lokala fiskarter som inte vandrar långa sträckor. De här fiskarna stannar kvar på området, fastän anläggningen töms och all utrustning förs bort så länge som anläggningen hålls tom. Det är tämligen sannolikt att de här naturfiskarna återvänder till anläggningen då den efter saneringen återförs till platsen och fylls med VHS-virusfria fiskar.

Det finns inga undersökningsresultat om blåmusslornas betydelse som bärare av VHS-virus. De kedjor och rep som förankrar nätkassarnas stomme i bottnen är täckta med ett tjockt skikt av blåmusslor. De här förankringskonstruktionerna är det i allmänhet omöjligt att avlägsna, då anläggningens utrustning förs bort för att saneras. Blåmusslor förekommer också rikligt på havsbottnen i odlingsanläggningarnas omgivning.

Sik odlas allmänt på Åland jämsides med regnbågslax. Praktiska erfarenheter har visat att siken verkar vara motståndskraftig mot VHS-viruset. I forskningsprojektet ville man utreda om siken smittas av det här viruset och om den insjuknar i VHS.

Hur forskningen genomfördes
Naturfiskars, blåmusslors och odlad siks betydelse som spridare av sjukdomen utreddes genom att fiskar fångades i omedelbar närhet av fiskodlingsanläggningar som var smittade med VHS, och musslor samlades från fiskodlingsanläggningarnas konstruktioner. Fiskarna fångades med provfiskenät med fyra olika maskstorlekar (10, 20, 30, 40 mm). Fångsten vid provfisket bestod av 14 vilda fiskarter, blåmusslor samt regnbågslaxar som rymt från fiskodlingsanläggningarna. Dessutom togs vilda abborrar och mörtar från platser utanför restriktionsområdet samt odlade sikar för exponeringsförsöket vid den VHS-positiva fiskodlingsanläggningen. Musslorna exponerades för VHS-viruset i akvarier i ett laboratorium.

Resultat av undersökningen
Hos de naturfiskar som fångades i omedelbar närhet av de fiskodlingsanläggningar som var VHS-smittade kunde inget VHS-virus påvisas. Hos de regnbågslaxar som hade rymt från anläggningarna hittades spår av VHS-virusets genom, men inget virus kunde isoleras.

De sikar som deltog i exponeringsförsöket insjuknade i klinisk VHS ungefär en vecka efter exponeringen, men därefter hittades inget virus i dem.

Vid exponeringen av blåmusslorna konstaterades små mängder av VHS-virusets RNA i organproverna ännu 27 dygn efter exponeringen, men levande virus hittades i proverna endast 6 h efter exponeringen, och i vattenprover från akvariet hittades inte mera något virus-RNA efter 2 dygn.

Diskussion av resultat
Resultaten av undersökningen av naturfiskar utesluter inte helt möjligheten att naturfiskar kan fungera som bärare av VHS-viruset. Resultatet tyder dock på att de 14 undersökta fiskarterna inte är känsliga för VHSV genotyp Id. Det är tämligen osannolikt att de skulle utgöra någon väsentlig faktor som upprätthållare av smittan.

De fångade regnbågslaxarna var kliniskt friska och i gott skick då de fångades. Resultaten tyder på att de förrymda regnbågslaxarna kan ha en väsentlig roll som sjukdomsspridare. Förrymda regnbågslaxar från VHS-positiva anläggningar måste anses vara en av de viktigaste faktorerna som sprider och upprätthåller sjukdomen i området.

Sik som odlas som matfisk i Finland kan smittas av VHS och insjukna kliniskt. Sikarna är dock inte särskilt känsliga för sjukdomen. Det är i alla fall skäl att betrakta siken som en beaktansvärd bärare och spridare av sjukdomen VHS, om den kommer i kontakt med en VHS-positiv population av regnbågslax. Därför borde odlingar av regbågslax och sik hållas åtskilda.

Blåmusslornas roll som upprätthållare av VHS måste anses sakna betydelse.

Ytterligare information:
forskare Pia Vennerström, forskningsenheten för fisk- och vilthälsa,
tfn 050 354 4603, pia.vennerstrom at-merkki-kapea.gifevira.fi

 

Teman: